Slutläst igen.

Jag kan inte släppa boken jag läste ut igår, Christian Jungersen Undantaget.

Ramen och den röda tråden var jobbet på "Danskt centrum för information om folkmord", och en hel del hemskheter fick jag läsa om, men själva handlingen var "enkla" arbetskonflikter, mobbing och sånt. Ska dörrn stå öppen eller stängd, jag tål inte henne, varför pratar ingen med mig etc. Ett ändlöst ältande av problem, men lättläst och engagerande ändå. Och så när man minst anar en upplösning i ett crescendo så man blev alldeles matt. Det var ett bra underhållningsvärde och man blev lite upplyst om folkmord också.

Så långt allt väl, men det värsta som gör att jag inte riktigt kan släppa boken är att jag inte är riktigt säker på hur den slutade. Det är enklare när mördaren erkänner och hamnar i finkan eller när de älskande får varandra och så där, här var det några olika öppningar. Jag fastnade för ett slut men så kom jag att tänka på boken igen på promenaden idag, det fanns kanske en annan upplösning.

Jag får tänka några varv till och i värsta fall får jag väl läsa om den för att se om det klarnar.