Varför bloggar man?

Jag tänkte på det i går kväll när året skulle summeras. Jag har varit rätt flitig med bloggen. Över 600 inlägg i år, men varför? Jo, det är rätt kul att fånga och dokumentera en tanke, och det surrar mycket i huvudet på en gammal gubbe.

Tanken med min blogg var att skriva harmlösa, allmänna inlägg, tankar och åsikter, lite politiskt ibland men med ett försök till lite humor. 15-20 minuter att skriva och 15-20 sekunder att läsa var min tanke. Inte så pretentiöst, men ändå åsikter så att någon skulle kunna hålla med någon gång eller tycka att man borde boka in sig på Beckomberga vid andra tillfällen. Och så försökte jag begränsa mig till högst två inlägg om dan. Det var min plan.

Jag har försökt göra reklam för bloggen på så många sätt, för visst vill man att nån ska läsa, men det är svårt att få läsare, de blir bara färre och färre. Och på 600 inlägg har jag nog inte fått 6 kommentarer ens, så det är uppenbart att mina inlägg inte varit så intressanta, jag har varit lite fel ute. Det är inte så här man ska skriva.

Jag tog en paus i somras men skrivklådan blev för svår så det blev en comeback. Nu stänger jag butiken igen, få se om jag hittar nån ny trend att fördriva tiden med.

Gott Nytt År och så avslutar jag den här sejouren med vacker sång av Chuck Berry:

I hate to leave you but I really must say: Goodnight sweetheart, Goodnight!