Abstinens

Det är svårt att bryta gamla vanor. Nu har jag varit utan mobilen nästan en vecka. SonyEricsson W715.

Så gamla är väl inte vanorna egentligen, nåt år eller så, men dom ingår redan påtagligt i vardagen.

Trots problemen har jag kunnat ringa, men inte ens det nu. Men det gör inte  så mycket, och inte heller att nån inte kan få tag på mig. Det har ju uppenbara fördelar också.   Jag använder tillfälligt en gammal Samsung, men där hade jag glömt hur kort batteritid den har - nu är den död tills jag kommer åt en laddare.

Nä det som är svårt och abstinensframkallande är det där att inte kunna kolla Internet när som helst, vad skriver dom på Aftonbladet och nyhetssidorna, har det hänt nåt? Har dom Rödgröna börjat knappa in på Alliansen? Man vill ju veta så man hinner plocka fram champagnen.

Och Twitter - nån ny skandal eller nåt annat hett på gång? Där måste jag ju skriva själv också vad jag gör så inte världen funderar om man är sjuk eller intagen nånstans.

Och Facebook förstås, vad har barn och bekanta för sig. Nån som är snuvig? Man vill ju ha koll, men utan min W715 vet jag ju ingenting.

Inga spontana inlägg på bildbloggen eller Twitpic blir det heller, det är som att leva i ett vakum, ett ingemansland - finns jag egentligen kvar längre?

Teliabutiken skulle ringa efter 10 dar så dom har några dar på sig, men jag vet redan vad dom kommer att säga: Sorry fukt i filletonen, det blir skroten.  

Men då får det väl bli så, jag har redan börjat bläddra i reklambladen. Jag erkänner att jag är en förtappad själ i mobiltelefondjungeln.