Jag är rätt fridfull - på gott och ont

Mest gott tycker jag själv, jag brukar få det som jag vill ändå utan att hetsa upp mig. Bra för blodtrycket.

Man förundras ibland över dom som går i taket för minsta bagatell. Dom kanske blir mer respekterade men vadå.. Nä, småsaker bryr jag mig inte om. Slår jag hammarn på tummen kan jag väl svära rätt högt och i trafiken kan jag väl blinka med hellyset när nån gjort nåt dumt, så mycket mer är det inte. Och möjligen kanske jag suckar tungt när folk lite löjligt ska visa vem som bestämmer. Fast inte imponerar dom på mig.    

Men idag höll jag på att krevera . Min nya gräsklippare gick bra i onsdags, men så idag fredag skulle jag klippa färdigt. 7000 kr och den startade inte andra gången jag skulle använda den!

Vad gör man? Jag åkte och köpte ny, färsk bensin och hällde ut den gamla. Och jag putsade tändstiftet. Sen körde jag in klipparen till Elman och tänkte slå näven i bordet: Nu dj-lar får ni skärpa er!

Men som tur var tog jag det lite lugnt ändå och aj-aj, reparatörn skyllde på mig och han hade nog rätt. Gaswiren hade fått sig en rejäl kyss, var vikt och nästan av. Kopplingswiren också.  Inte hade jag sett det.

Hur kunde det där gå till? Rejält mystiskt? Man måste ta i ordentligt för att få av en stålwire, är jag så fridfull egentligen? Jag har inget minne att jag gett mig på en oskyldig gräsklippare. Mr Hyde? Spooky!

Elman hade ingen kabel hemma, klipparen blev kvar på verkstan, gräset fortsätter att växa. Så kan det gå.