The longest day

6:e juni 1944 var rätt lång, jag minns den som igår fast jag bara var en knapp vecka gammal då. Och den här dagen kändes lika lång. Att en enda timme kan göra sån skillnad.

Vi var väl uppe rätt tidigt som vanligt fast vi hade jobbat så intensivt hela dagen i går med att plantera 100 häckplantor. Och tittade man på klockan så hade man ju tjänat en timme direkt innan vi ens kommit ut på gården, vilken bra start på dan.

Sen kändes det som vi hann så himla mycket hela dagen. Jobbade på några timmar sen blev kafferasten lite tidigare än vanligt. Lunchen också. En timme tidigare än vanligt. Hela dan låg vi en timme före. Så här skulle man känna det jämt.

Vännen Lars G brukar propagera om att övergå till 25-timmarsdagar, det tycker jag också är ett ovanligt bra förslag som man lätt borde kunna komma överens om över partigränserna. Den här 25-timmarsdagen hann vi så mycket!

Lyssna gärna på Paul Anka till dramatiska bilder från 1944:

Höstmörkret lägger sig

Sista doppet i ån är doppat och grillen är undanrullad. På söndag lägger vi av med sommartiden och går över till vintertid, då är det definitivt.  

En timmes extra sovmorgon på söndag blir skönt, men sen är det bara att bita ihop. Jag har tagit fram snöskyffeln så jag är beredd  på kyla, snö och mörker. Fimbulvinter?

Och en läsare har hört av sig med ett klagomål på bloggens utseende och det var bra tajmat, jag ändrar direkt till nåt som passar bättre i höstmörkret. Det var Lasse, välkänd i hela Sylta med omnejd, som inte gillade bloggens design. Jag har haft så svårt att välja bland alla möjligheter som finns, men nu får en stjärnhimmel lysa upp mina förvirrade tankebanor tills det börjar ljusna på igen. Det får bli nåt lättsammare igen på vårkanten som bakgrundsbild för bloggen om jag nu sitter kvar här fortfarande då och kollar på utsikten.

En som verkar sitta kvar är i alla fall partisekreterare Sofia Arkelsten, det behövs mer än några mutresor och lägenheter för att hon ska bli bekymrad, kritiserad av många men uppbackad av många också. Det är nog fler som varit ute och rest...

   

Ett mänskligt beteende

Och en intressant iakttagelse betr. nedskräpning i naturen.

Vilken härlig dag det var idag på Stentorpet. Regnigt igår och väldigt svart i går kväll, absolut helt kolsvart ute. Men jag gillar att vara helt ensam här ibland när det är som allra mörkast. Och idag är det varmt och soligt.

När allt jobb var klart blev det en joggingrunda, och efter en km var det dags att hoppa in bakom en gran, ett helt mänskligt beteende. Jag kommer oftast inte längre än till just den här granen innan kroppen vill ha en paus men jag brukar tänka på hur snabbt spåren försvinner efter en sån här paus. På en vecka syns inte minsta spår efter vad man haft för sig.

I år har jag haft extra mycket koll på hur det ser ut där bakom min gran. För tidigt i våras, i början av maj, var det en annan joggare eller skogsflanör som också varit mänsklig där bakom granen, men han/hon gjorde inte som jag.

Jag petar alltid ner det lilla pappret under mossan, men här låg det några rejäla bitar toapapper helt öppet. Det är dom jag haft extra koll på. Hur länge ligger sånt här skräp kvar i naturen tänkte jag i våras innan det försvinner.

Nu är det sex månader och pappret ligger fortfarande kvar - det är nåt att tänka på för den som vill ha snyggt i naturen. Hur mina pappersbitar ser ut under mossan vet jag förstås inte, men dom borde väl försvinna fortare och dom syns ju inte i alla fall. Och jag ska fortsätta bevakningen i mitt intressanta projekt. Efter snön hur ser det ut då. Är allt borta tills i början av maj i alla fall?

Löparrundan avslutades med årets sista dopp i ån på nytt personligt rekord. Jag var nog inte i mer än 0,75 sekunder - det var inte skönt och jag är ingen vinterbadare. Men jag fick ju nåt att skryta med i alla fall. Att ta ett dopp är ju också ett mänskligt beteende, men jag är tveksam om det gäller i ån så här års.

    
      

Det finns inga fria luncher

Det är inte dumt att ta det lite lugnt när drevet går (och det brukar jag göra), men den här gången var det ovanligt lätt att ha en åsikt, hur tänkte egentligen Sofia Arkelsten - låta sig bjudas på resor av dom som man ska granska. Nä sorry, det blir nog att kliva av.

Riksdagsfolk och journalister VET ju att det alltid är olämpligt och ibland även olagligt att låta sig bjudas som tex av oljebolag och kärnkraftsbolag och sen sitta och rösta i riksdagen. Det är upprörande när det händer. Men det är lugnt - hon får en coach på arbetsförmedlingen och har snart ett nytt jobb. Jag kommer alltid  att tänka på mutor när jag ser henne - finns det mer i bagaget? Sorry Sofia, så är det. Vad jag vet är det lätt att få Riksdan att betala för studieresor, för det är klart att dom ska resa men inte låta sig bjudas.

Carl Bildt har fullt förtroende säger han idag på TV, det har väldigt många andra också i kommentarer på nätet ser jag, "det här var väl inget" tycker många, jaja....

På restaurang en gång hörde jag kyparen samtala med en gäst och ville bjuda gästen på en efterrätt som tack för samtalet. "Nej tack" svarade gästen, "Jag kan inte ta emot det, jag är journalist". En lokal journalist i Västerås ville behålla sin integritet.

Jag har själv sagt "Nej tack" till en kund som en gång ville betala en "All inclusive"-Helsingforsresa, det  kändes inte rätt. Spelar ingen roll om andra lät sig bjudas, men det var självklart för mig att tacka nej.

Så det borde varit självklart för Sofia Arkelsten också att ha tackat nej, men nu är det försent för en pudel. Tycker jag.            

    

Jag har fått en tjej på hjärnan

Jag såg'na i gårafton uti gatlampans sken och visst känner jag henne, vi sa "Hej" när möttes men vem är det? Jag tänkte på henne hela kvällen och kunde inte släppa henne nu på morgonen heller. Inge skumt va?

Visst är det jobbigt när man inte kan placera nån man känner igen. Vi känner nog varandra hyggligt tror jag, men varifrån? Från nån nån förening? Hon var för ung för seniorföreningen i alla fall, bara i 40-årsåldern. Och jag kopplar henne inte till dansföreningen eller nån annan förening heller och kopplar inget namn med henne heller.

Från jobbet då? Nix - i tanken jag har gått igenom rum för rum från senaste jobbet, och jag minns dom förstås allihopa. Och inte från gamla jobben heller. Men det känns som vi har skojat lite med varandra.

Nån affär då? Nä, jag är väl inte så trogen kund nånstans mer än mitt dagliga besök på Clas Ohlson, men där jobbar hon inte.

Men --- SNILLEBLIXT! Viss är det bra med lite hjärngympa så här på morgonen. När jag började skriva det här hade jag ingen aning men precis nu slog det mig! Jag känner mig hedrad att hon kände igen mig, och jodå, vi skojade lite med varandra på kursen för 1,5 år sen. Vi satt bredvid varandra på kvällskursen i Photoshop fem gånger till och med. Mer spännande var det inte.  

Skönt, nu kan jag släppa henne, hon var ingen mystery woman från mitt förflutna, men det var glädjande att hon kände igen mig när vi passerade varandra som hastigast i kvällsmörkret. Sitter hon också och funderar nu vem hon hälsade på?                

Veckan startade med ett hårt spinningpass

Måndag morgon kl 8.15 har Actic ett spinningpass, antagligen tänkt som en bra start på arbetsveckan för folk i  farten. Som jag t.ex, så jag var med där idag. Vi var bara nio som spinnade - spann - vad säger man - trampade? men jag blev lika trött ändå.

Ny coach, riktigt tuff, klart hårdare än dom som kör seniorspinningen, men det här ska jag fortsätta med så ofta jag kan, jag hängde med rätt bra fast vi nog stod och trampade mer än vi satt på sadeln. Tufft, men nu mår kroppen bra.

Jag hade hoppats att bastun skulle vara klar i dag men "tji fick jag"! Ombyggnaden av Kristiansborgsbadet var alldeles nödvändig men skulle varit klar i september. Sen hörde jag vecka 41. Sen sa dom 42. Och i fredags sa dom "På måndag". Det är idag det. Men det var inte klart. Jag får se på onsdag då jag är där på spinning igen. Då måste det vara klart.

Vi som tränar där på gymmet och i badet är så tacksamma för ombyggnaden att jag knappt hört nån klaga över förseningarna och våra provisoriska duschar, men nu börjar det likna "Macken" eller "Tödde och Mödde". På hemsidan ser jag bara att dom öppnar "inom kort" och hänvisar till Lögarängsbadet, bara det att där renoverar dom också och har också blivit rejält försenade, vecka 51 såg jag någonstans att allt skulle vara klart där.

Det är kanon att kommunen rustar upp baden, men det inte så dumt att hålla tidplanerna!          

Inget ämne är för litet

I det här forumet platsar vad som helst. Jag avslutar arbetsveckan med en hyllning till mina skor.

Jag är så långt från Ismelda Marco man kan komma, hon med tusentals par skor som hon inte har någon nytta av längre. Jag håller mig med två par och den här veckan har jag plockat fram mina "höst och vinter"-skor. Men dom är å andra sidan dom bästa skorna jag någonsin haft, ett par relativt dyra Ecco-skor, 13-1400 tror jag dom kostade.

Jag tror det är tredje vintern jag har dom och dom ser fortfarande faktiskt ut som nya och kommer nog att hålla ett par vintrar till, det är fint!

Annars har trivs jag egentligen bäst i mina joggingskor och där håller jag mig inte heller med mer än två par, ett par hemma i stan och ett par i fritidshuset. Egentligen kanske man skulle behöva några fler att byta med, ett par med dubb till vintern kanske? Och några par speciellt till tävlingarna vore bra, men då behöver jag en generös sponsor - är det någon som vill satsa på en panschis med en lovande framtid på löparbanorna?

Två goda gärningar. Riktigt goda.

Jag började igår.

Längst in i ett hörn i Kvarteret Igor innanför Bookia och en inredningsaffär (tror jag det var)  ligger Café Rob's Deli. Man måste gå igenom en av dom affärerna för att hitta dit.

Där kan dom väl aldrig få kunder tänkte jag sist jag var på Bookia, så igår eftermiddag gick jag dit för att göra ett stödköp av en kopp kaffe, en god gärning. Oj vad jag blev förvånad, där var nästan fullt! Folk hittar verkligen dit. Men jag genomförde mitt stödköp, en kopp kaffe och en pecankaka med vaniljkräm. Sånt äter jag annars aldrig, men nu skulle jag ju kosta på mig för den goda sakens skull. 54 kronor satsade jag och det är ett trevligt ställe med utsikt över Stora Torget. Jag kommer säkert tillbaka.

Men så idag efter tandläkarbesöket fick jag dåligt samvete, jag hade ju varit otrogen mot mitt favoritfik längst ner i Igor-gallerian, Green Room. Dom har nog haft lite knackigt under bygget av Igor, inte så många gäster tror jag,  så jag sitter ofta där med en kopp och läser dagens Metro. Jag kände mig tvungen att satsa några kronor på dom idag.

Jag sitter ofta ensam där, men idag var det gott om folk. Jag har aldrig sett så många där samtidigt. En  kopp kaffe och en ostfralla för 37 kr, det är min favorit. Eller ännu hellre en kanelbulle men det hade dom inte idag.

Två riktigt goda välgärningar, men nu behöver jag nog inte göra några fler stödköp där, nu får dom stå på egna ben.  

Churchill och jag

Nog känner jag lite gemenskap med gamle Sir Winston. Jag tänker ofta på honom. Som idag.

Knappast gemenskap genom politiken, han var lite för konservativ i min smak. Och inte cigarren, nån rökare har jag aldrig varit. Möjligen figuren, jag har också lätt för att bli lite rund om magen.

Men det man ofta säger om Churchill var hans vana att ta en tupplur. Han tog gärna en paus och nickade till en stund mellan alla möten. Och det har jag hört att många andra av dom stora kanonerna också gör, för inte nickar dom väl till under mötena också? Och det var Winston som började.

Efter spinningen idag och lunchen därefter så försvann jag i dimman en stund i favoritfåtöljen, så skönt att nicka till några minuter. Och så rycker man till efter fem minuter, och nästan varje gång så här mitt på dan så är det första jag kommer att tänka på är Sir Winston Churchill. Visst är det märkligt, nästan lite löjligt.

Men det är både skönt och nyttigt med en tupplur (det första vet jag, det andra tror jag). Så bevara minnet av Sir Winston Churchill och för hans arv vidare. En tupplur är aldrig fel och så pigg man blir!

God mat från Sydafrika

Jag kom just hem från en kundträff med försäkringsbolaget. Rätt trevligt. Mycket folk. Men jag kände inte en kotte.

Nu dröjer det väl inte många dar förrän dom ringer förstås och vill ha ett möte, men det är OK. Jag kan nog ha nytta av det. Men jag måste skärpa till mig och läsa igenom programmet i fortsättningen innan jag går någonstans, det gör jag aldrig.

Det har hänt alltför många gånger när jag ska på kurs t.ex. att jag glömt kolla när vi ska börja. Och var vi ska vara. Sånt kan vara bra att veta. Nu hade jag missat att träffen skulle börja med en matbit, det höll på att gå illa.

Förra året åt vi i pausen, så jag gjorde mig ingen brådska idag, gick tom en extrasväng innan jag gick in en kvart efter starttiden, men den här gången skulle vi börja med att äta - serveringen var redan i full gång. Det hade jag missat.

Nåja, fler än jag var sena och det räckte till oss också, men vi som kom sist fick verkligen skynda oss. Synd, för dom bjöd flott med Sydafrikatema. Nån konstig hjort som jag glömt namnet på och en blandning av ris och potatis med ovanliga afrikanska  kryddor. Verkligen gott och gentilt. Det kändes lite som på 80-talet när alla kunde bjuda flott innan kriser och neddragningar.

Säljsnacket i all ära, men behållningen av träffen var förutom hjorten ett föredrag om Sydafrika. Det skulle vara mumma med en resa dit.

Astronomi och Astrologi

Jag trodde det var på 15-1600-talet dom började förstå att jorden var rund, men redan 2-300 år f. Kr. visste man det! Vad man får lära sig på en kurs i astronomi. Ja, redan för 6000 år sen visste man en hel del om sånt här, dom var duktiga.

Eratosthenes räknade ut jordens omkrets och Aristarchos räknade ut hur stor månen var jämfört med jorden. Vilka grabbar! Snygga också med snygga namn, något sånt skulle jag vilja heta.

Vi pratade om astronomins historia idag på Pensionärsuniversitetet och det är spännande. Sån där "riktig" kunskap om hur man kan göra såna här mätningar som grekerna gjorde t.ex. och hur Galilei och Tycho Brahe gjorde sina stjärnkikare och sina observationer. "Riktig" kunskap till skillnad mot det jag sysslar med, som att byta bakgrund på bloggen eller att lägga upp ett Twitterkonto. Men det är klart, det kunde varken de gamla grekerna eller Galilei.

Det jag framför allt ser fram mot är att få besöka observatoriet i Ågesta och kolla in Jupiters  fyra månar. Jag hoppas verkligen på klart väder vid nästa kursdag, för då ska vi ta en kvällstur ut till observatoriet.

Det jag inte ser fram mot är att få tillbaka Astrologi-resultatet. Har inte magistern blandat ihop två helt olika vetenskaper? Vi fick göra ett litet test idag där herr magistern ska tala om för oss hur vi egentligen är, våra karaktärsdrag enligt stjärnorna. Men jag avvaktar tills jag får se resultatet om jag ska betrakta det som bluff eller inte. Jag räknar med omdömen i toppklass, allt annat betraktas som bluff och lurendrejeri.              

Vecka 42 blir riktigt tuff

Då är det bra att tänka på Albert Einstein, för det var väl han som sa "Allting är relativt", dom flesta har det nog värre, barnfamiljer framför allt.

Men jag blir lite stressad när jag ser att jag har en sak inbokad varenda dag hela veckan, och på tisdag har jag till och med två bokningar, en på förmiddagen och en på kvällen. Hårt. När ska man hinna andas?

Och på torsdag ska jag både hinna tvätta och gå till tandläkarn på förmiddagen, det kan också bli lite stressigt. Jag skulle behöva semester.

Men jag styr ju min tid själv sen bra länge, och så trist om det vore tomt i kalendern. Faktiskt skulle jag nog kunna  hinna bra mycket mer, framför allt ser jag att det är många luckor i träningskalendern som jag borde täppa till. Jag börjar i morgon. 

    

Barnvakt hela helgen

Ett riktigt hedersuppdrag är det när man får sköta barnbarn från fredag till söndag. Men man får vara på tå hela tiden.

Ja, nu är vi ju förstås två som "vaktar", och Nelly är inte två år än, så den här gången har det gått rätt lätt, vi har varit med om värre. Några rejäla diskussioner bara när hon absolut inte ville ha jacka och vantar på sig, en kortärmad T-shirt tyckte hon skulle räcka,  men annars har vi bara haft kul. Och barnvakta gör vi gärna.

När vi har hand om dom äldre barnbarnen är det inte så mycket vaktande, men dom har i stället lite krav på oss, bio och bowling kanske. Badhuset eller spela kort. Det ska ju hända lite mer hela tiden då. Eller så vill dom bara vara ifred med ett bra spel på datorn.

Mellanungarna har sina idéer när vi har hand om dom, bad är alltid kul. Eller en bra lekpark. Kanske snickra lite eller fiska i bäcken. Busborgen. Visst är det roligt att leka med barnbarna, jag ställer upp på allt. 

Och nu lilla Nelly, då ritar vi mycket. Promenerar med barnvagnen en stund så det kan bli en tupplur. Och så läser vi om Molly, Max och Nalle Puh m.fl. Och rätt skönt att sätta på en DVD med Pingu ibland också så man får en stund för sig själv också.

Leka med barnbarnen är bland det bästa jag vet och idag blev jag utmanad av äldsta barnbarnet, Casper 12, på en löpartävning, Snömilen i Lill-Jans-skogen om ett par veckor. Då ska han få sig omgång, gammal är äldst!               

Äntligen Fredag

Dvs en dag som alla andra nu för tiden. Men man kan ju summera dom viktigaste rubrikerna under veckan ändå.

Thomas Bodström hoppar av politiken - det gör han rätt i. Det måste väl vara roligare att vara med familjen i USA än att sitta och läsa promemorior och utredningar i riksdan. Men han är färgstark, han kommer kanske tillbaka om några år när han längtar hem till Sverige.

Budgeten för 2011 var inget speciell, inga stora nyheter. Vi pensionärer får några skattekronor så att sänkningen av pensionen nästa år på 4,3% inte blir så fullt stor. Men ett minus blir det.

Räddningen av dom 33 chilenarna ur gruvan var ju positiv, bra gjort, även om mediebevakningen kändes lite väl stor och blev lite av ett propagandajippo för El Presidente. 31 andra gruvarbetare har dött i gruvolyckor i år läste jag, så dom har nog mycket jobb kvar med säkerheten i sina gruvor.

Per Schlingmanns nya jobb ska granskas i KU, det var bra, fler än jag har lyft på ögonbrynen. Han ska väl ha sitt eget kansli också så en bra massa skattemiljoner kommer regeringen att satsa på att göra reklam för sig själva. Bra att det granskas så Reinfeldt får förklara hur han tänkt.

Och regeringskansliet har på fyra år ökat från 5,5 till 7 miljarder. Ökat byråkratin med 1,5 miljarder! Fortsätter ökningen med ett par miljarder till under den här mandatperioden kostar regeringskansliet snart över 10 miljarder! Jag trodde Alliansen ville minska byråkratin, det brukar dom ju säga.

Det här var väl det som hände under veckan, för fotbollsmatchen mot Portugal har jag redan glömt.