Nog känner jag lite gemenskap med gamle Sir Winston. Jag tänker ofta på honom. Som idag.Knappast gemenskap genom politiken, han var lite för konservativ i min smak. Och inte cigarren, nån rökare har jag aldrig varit. Möjligen figuren, jag har också lätt för att bli lite rund om magen.
Men det man ofta säger om Churchill var hans vana att ta en tupplur. Han tog gärna en paus och nickade till en stund mellan alla möten. Och det har jag hört att många andra av dom stora kanonerna också gör, för inte nickar dom väl till under mötena också? Och det var Winston som började.Efter spinningen idag och lunchen därefter så försvann jag i dimman en stund i favoritfåtöljen, så skönt att nicka till några minuter. Och så rycker man till efter fem minuter, och nästan varje gång så här mitt på dan så är det första jag kommer att tänka på är Sir Winston Churchill. Visst är det märkligt, nästan lite löjligt.
Men det är både skönt och nyttigt med en tupplur (det första vet jag, det andra tror jag). Så bevara minnet av Sir Winston Churchill och för hans arv vidare. En tupplur är aldrig fel och så pigg man blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar