Man får en tankeställare ibland när folk i ens omgivning blir knackiga.
Jag stötte på en gammal bekant idag i affären. Vi var med i samma förening en gång där han var en av dom mest entusiastiska medlemmarna, Vi hade inte setts på många år, men jag visste att han var dålig sen några år.
Han dök upp i affären bakom en varumonter sittande i rullstol, frun sköt på. Jag kunde inte placera honom i hastigheten, vi nickade bara lite avmätt åt varandra när vi passerade varandra. Men sen tog det mig förstås bara några sekunder innan jag kom på vem det var, och då fick jag dåligt samvete, jag borde väl åtminstone sagt "Hej", men nu såg jag inte till dom i affären
Vi är födda samma åt, ja samma månad tom och där sitter han i rullstol medan jag springer i skogen. Jag handlade färdigt och betalade, och sen vid utgången hann jag ifatt honom och kunde knacka honom på axeln och hälsa i alla fall. Han hade svårt att prata men han fick fram ett "Ha det så bra" innan frun rullade iväg med honom...
Visst får man sig en tankeställare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar