På stan idag pratade jag en stund med Bertil och Ingegerd som just kommit hem från sonen i New York. Dom hade bl.a. kollat in NYC Marathon och blev lite imponerade av att jag sprang det loppet härom året. Och jag bara ska springa det en gång till, det bara är så.
Så morsade jag på Stig som var ute och julhandlade och då kom den första funderingen. Kommer dom här 30-40-talsnamnen nånsin tillbaka? Bertil-Ingegerd-Stig, ingen heter väl så nu mer än vi i 60-70-årsåldern? Det är ju fortfarande 1800-talsnamnen som gäller för de nya generationerna.
Sen köpte jag mig några skjortor på Dressman och var lite mallig för det. Jag köper nästan aldrig kläder själv utan att ha mitt smakråd med mig, men några vardagsskjortor skulle jag väl klara av. 3 stycken för 398 kronor. Och så skulle jag betala med kort men mitt vanliga SHB-kort strejkade, "Köp medges ej". "Du har inga pengar på kortet" sa den rätt unge expediten.
Men det hade jag förstås, en bra bit över 10000 åtminstone, så jag ville prova i en annan kassa, men unge herr expedit var bestämd, "det där felet betyder bara att kontot är tomt" så suckade han bara åt den gamle mannen som kanske gjorde ett förvirrat intryck. Det är inte så vanligt men ändå inte helt ovanligt att unga expediter tycker att man är lite tafflig i affärn.
Man vill inte bråka, jag kunde ju haft fel. Så jag betalade med ett annat kort och när jag kom hem kollade jag in på SHB. Kontot såg OK ut så det var väl nåt annat fel hos Dressman idag. Nästa gång ska jag stå på mig lite mer.
Jo en 3-årig Bertil vet jag att det finns!
SvaraRadera