Jag hade glömt träningsskorna till gymmet igår, det blev bara bastun.Rätt skönt det också och då fick jag på nytt vatten på kvarnen i en tes jag har hur vi folk är. Många är väldigt trögstartade, sen går det inte att få stopp på dom.
Jag satt ensam i bastun först, men så kom en av gubbarna in. en av dom snackiga. Jag nickade lite avmätt så satt vi där tysta och svettades en bra stund. Så kan det vara i hissen också. Eller på fiket. Man sitter där tyst och avvaktar.
Så kör jag ofta en test och säger nåt allmänt om vädret eller nåt aktuellt om vad som helst och då brukar dom sätta fart. Det här händer så ofta att jag skulle kunna skriva en avhandling om det här fenomenet om jag studerade psykologi, och min vän i bastun var inget undantag. Han satte igång och berättade massor om massor och som vanligt fick jag själv svårt att komma in och säga nåt. Det kan ju vara kul att berätta något själv ibland, men det vanliga är att när dom väl kommit igång lyssnar dom inte inte gärna på nån annan, dom vill oftast prata själva. Men det är OK, av gubbar i bastun får man veta sanningen.
Grannen i röda jackan ser alltid så glad ut när vi hälsar. Så häromdan passade jag på att komma med en försåtlig fråga och så då kunde vi snacka en bra stund, mest han.
Och det är likadant med killen som parkerar bredvid mig, han pratar också gärna en stund om jag frågar honom något, men han börjar aldrig själv.
Så min tes är att folk vill gärna berätta om sig själva, men har ofta svårt att komma igång. Och många vill helst bara berätta om sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar