Höstsäsongen är här, seniorspinningen har börjat

Jag stötte på en av killarna på Clas Ohlson förra veckan (var annars) så jag fick reda på att vi skulle köra igång idag.

"Ulrika är coachen, vi spinner på Actic...etc" skrev jag i ett epos av hög kvalitet i våras, och hon coachar oss i höst också. Det är sån lättsam och positiv stämning i gruppen så jag tror att hennes entusiasm är ärlig, och onsdagsmorgnarna på Actic kommer jag att prioritera i höst.

I morse på TV var det dags igen för ett inslag om hur viktigt det är med motion. Ett par pass i veckan när man tar i rejält och vardagsmotionen däremellan - gå i trappor, låta bilen stå etc. Jag håller med henne i allt.

Träningsplan i höst: Actic Måndag, Onsdag och Fredag. Löpning Tisdag och Lördag. Det borde hålla.

Med ett sydligt träningsläger i januari/februari har jag en första formtopp sista söndagen i februari 2012 för "Fourth Annual Yours Truly Run at Stentorpet, Sala", det årliga 50-km joggingloppet i snögloppet. Jag längtar redan!  

   
 

Jag kastar in handduken

Nu är den kastad

Det är lite trist, men jag har stämplat ut som datalärare i Sociala Medier för seniorerna.

Det var riktigt kul i början, och jag har haft så många trevliga elever, men jag kör inga fler kurser på ett tag. Synd tycker jag, men mina pensionärskompisar är så himla försiktiga. "Det där ska man vara försiktig med" säger dom.  

Själv har jag hållit på rätt länge: Facebook sen 2007, Bloggen 2008, Twitter 2009 och nu Google+ 2011. Plus allt annat som Flickr, Youtube och Myspace.  Det är rätt kul att prova lite och hänga med så länge det går, och inte förrän nu i år börjar jag inse vad det här egentligen handlar om. Mer eller mindre en revolution.

Jag har i alla fall försökt. Jag gjorde en kurs som jag själv var riktigt nöjd med, bästa kursen i stan! Jag har skrivit insändare i lokaltidningen, propagerat och berättat när folk undrat, jag skriver på föreningens Facebook och blogg där jag tom komponerat en Sociala Medier-allsång för att det ska bli lättsamt, men det räcker inte. Man behöver lite medvind också för att det ska vara kul när man kör ideellt, men mina kompisar försöker bara ta fram sånt som kan vara negativt.  

"Bara larv - Otäckt - Man blir utlämnad - Jag är för gammal - Det kan tom vara farligt - Jag har läst ......"  Dom som vet minst har dom kraftigaste invändningarna, och när tom mina uppdragsgivare tycker så här så ger jag upp. "Om jag skriver om min MC så får jag väl 40.000 kommentarer från Hells Angels" var det en i styrelsen som sa. Jag orkar inte argumentera.

Visst finns det problem som t.ex. nätmobbing som är väldigt allvarligt, men det är ju undantagen, inte det normala, precis som det är med "vanlig" mobbing som ju alltid funnits, och det är ju knappast bland oss äldre det förekommer. Skräddarsydd reklam oroade någon, men det bekymrar inte mig, och får man nu nån dum kommentar kan man ju bara ta bort den. Unga är ju mycket mer utsatta, men vi äldre.... Jämfört med allt positivt är det negativa försumbart.

Och ingen tror väl annat än att det här bara kommer att öka, ta nya former och bli en ännu mer självklar del i samhället än vad det är idag. En del kallar det för ett demokratiprojekt, och det tycker jag också att det är, men det är lite svårt att inse vilken stor betydelse det här har när man är mitt uppe i utvecklingen. Och egentligen borde vi äldre ha lättast att inse det positiva med Sociala Medier, för tänk om vi hade haft såna här möjligheter när vi var unga, både på fritiden och i arbetslivet, men i stället är det vi som är mest skeptiska. Dumt. Jag kan nog inte göra mer, men det fina för mig är att nu får jag mer egen tid att lära mig själv lite mer av vad man göra på nätet, så jag är glad ändå.

Men så läste jag i kväll några inlägg på seniorbloggen.se och gav några kommentarer där som jag alltid gör när jag läst nåt bra, och då kanske jag kom på andra tankar, jag får se. Där är det  så många intressanta seniorer som skriver så då fick jag lite blodad tand igen så man ska ju aldrig säga aldrig, men en rejäl Time Out kostar jag i alla fall på mig.

Tankeläsning i praktiken

Det här var skumt, jag fattar noll.

Att Margareta kan läsa mina tankar, det har jag så många exempel på så det reagerar jag inte på längre. Tex när vi åkte mot Uppsala häromveckan (för minst 100:e gången) och jag i nån av småorterna vi passerade tänkte att det kunde vara kul att åka in en sidoväg för att se ortens centrum säger Margareta samma sak en sekund efter. Varför just den gången och just i den sekunden? På väg till Solna också för 100:e gången funderade jag vart man kom om man tog en viss avtagsväg och en sekund efter undrar Margareta samma sak. Varför just den gången och just i den sekunden?

Jag har massor av såna exempel. På promenaden i förrgår undrade jag var en bekant bott i området vi gick i och i samma sekund undrar Margareta samma sak. Det händer lite för ofta för att det ska vara en slump, och jag får väl bli lite försiktig med vad jag tänker - en del vill man ju ha för sig själv. Vi kanske har varit gifta för länge när man inte får ha tankarna i fred?

Henrik Silver

Under Uri Geller-haussen gjorde vi, några kollegor och jag, en test och det fungerade hyfsat. En koncentrerade sig och tänkte på en figur som den andra skulle rita av. Gick förvånansvärt bra i många fall. Men Uri Geller är en magiker med vanliga magiker-"fuffens" förstås.

Dom här exemplen tror jag på, telepati är ingen hokus pokus,  men nu testade jag tankeläsning över Internet med Henrik Silver  Det fungerar 100%-igt, och jag fattar noll. Men inte kan jag tro på det här, det här är ju hokus pokus förstås. Men det fungerar varje gång! Jag fattar ingenting! Kolla själv.

   

Vägbygget vid Rinkeby

Byggstart 2009

Det var lite bökigt idag att ta sig förbi Tensta o Rinkeby, men det kommer att bli fint när det blir färdigt.

Och jag kollade lite nu på nätet och ser att det kommer nog bli lite bökigt ett bra tag till, nya vägen blir inte klar förrän 2015. Den här biten har varit en propp så länge när man tar bilen till Stockholm, så det är fint att dom är igång, och vilket projekt! 50.000 bilar åker där varje dag, och dom ska ju komma fram varje dag även när dom bygger, så att det är lite trångt och bökigt ibland är ju inte så konstigt.

Rissne 2015

Men jag blir alltid imponerad av såna här projekt till skillnad från aldrig så stora IT-projekt och annat där man går och bubbar på sina pärmar och sliter byxbaken på trista möten. Som jag själv roade mig med en gång. Bara grushögen som dom skottat upp gorde att jag tappade hakan, hur hade dom fått till den?

Det brukar proppa till några km innan Hjulsta och sen blir det bara värre. Tänk så mycket man har setat i bilköer på den här vägen, men år 2015 efter sex års byggande och fyra miljarder kommer det att bli 9 km motorväg och det kommer att bli väldigt mycket lättare att ta sig in till Stockholm från Västerås-hållet. Bara det att sen går det väl 20-25 år så är köer och igenproppat igen - hur mycket man än bygger ökar ju bara trafiken, men det problemet den gången drabbar inte mig. Jag är nöjd med vägen som kommer att vara klar 2015.      

Bo i stan eller på landet?

Nu har vi bott fyra månader i sommarstugan, rekord! Och det blir väl nån månad till tror jag. Eller ska vi flytta hit för gott?

Nu har ju sommarn varit så fin i år, man kanske tänkt på annat sätt om regnet hade öst ner hela sommarn, men nog har det här varit bästa sommarn nånsin i stugan.

Så lite sugen är jag att bo kvar här ett bra tag till. Man är ju ute så mycket, badar från tomten ett bra tag till, svamp och lingon i skogen, alltid nåt att göra. Vi har dessutom bättre TV-abonnemang här i stugan och bredbandet är nästan lika bra som hemma i stan, ja vi har det precis lika bekvämt här som hemma i stan. Lugnt och skönt, bara lite färre kvadratmeter. Möjligtvis lite väl lugnt ibland. Kan man bo så här jämt?

För så är man lite sugen att flytta hem till stan också och få in bilen i garaget. Clas Ohlson på promenadavstånd och pizzerian bakom knuten. Gymmet med seniorspinning varje onsdag och utsikten över stan som jag aldrig tröttnar på. Puben och promenaden i hamnen. Tvättstugan och några fler kvadratmeter att dammsuga. Inte vill man väl släppa det?

Ja, vilket är bäst? Det tål att tänka på.... Stan eller landet? Eller är det här den perfekta mixen, Landet några månader, stan några månader varvat med nån månad på resa ibland. Vilket lyxproblem att ha såna här funderingar. 

Grattis Victoria och Daniel

Ett par trevliga ungdomar

Det är väl lika bra att ställa in sig i ledet och säga Grattis Victoria och Daniel en gång för alla så är det gjort. Förstår att dom är glada för den väntade tillökningen. All lyckönskning till de blivande föräldrarna.

Men det blir jobbigt nu med all mediarapportering. För "vem bryr sig" men man kommer ju inte att kunna värja sig från allt gullegull som kommer att skrivas i tidningarna och snackas om i TV-soffor framöver.

Och jag tycker redan synd om den lilla ofödda krabaten. Han/hon kommer ju inte att ha någonting att själv säga till om hur livet ska bli, det kan väl inte vara rätt. Tänk om han/hon vill bli polis. Eller musiker. Eller sjuksköterska. Kanske författare. Nä, yrkesrollen är redan bestämd - det blir till att vara måltavla för miljontals fotoblixtar och se glad ut. Livet ut.  

Dom här blir säkert förträffliga föräldrar, men tänk så skönt dom skulle ha i en röd liten stuga på landet eller i ett lugnt radhusområde ute i nån förort långt ifrån alla nyfikna människor. Jag undrar om dom inte lite smått själva går och funderar på att gå med i Republikanska Föreningen. I så fall kan tom trycka HÄR.