Surströmmingspremiär

Vid så här pass mogen ålder vill man gärna testa sånt där man inte vågat tidigare i livet innan det är för sent. Som att äta surströmming t.ex.

Inte kan det väl vara så farligt som man säger, hela Norrland är ju uppväxta på surströmming och dom verkar ju inte tagit nån större skada av det. Jag lovade Margareta att fixa maten i går kväll och lovade henne en överraskning hon inte hade smakat förr, och inte jag heller.

Egentligen hade jag tänkt bjuda med henne på Aktiva Seniorers surströmmingsfest nästa vecka, men missade att anmäla oss, men nu hade jag skaffat hem en burk och lite tillbehör så vi tog en liten surströmmingsfest alldeles för oss själva. Jag skrev ut en nybörjarguide hur man skulle öppna burken och hur man skulle rensa firren sen körde vi igång. Och det gick riktigt bra.

Beviset - en tom burk

Vi satt utomhus. Det blåste lite och faktum är att jag tyckte inte det luktade så farligt ,inte gott men inte så himla farligt, inte kändes det upp till kräftfesten uppe vid dammen i alla fall. Om lukten var överkomlig så var smaken riktigt skaplig. Vi gjorde tunnbrödrullar med lök och potatis, då smakade dom där salta filéerna riktigt bra. Det enda negativa var väl att Stentorpets alla flugor också tyckte om våra strömmingar. Så här aktiva har dom aldrig varit när vi ätit grillat eller annan "vanlig" mat.

Det var en intressant surströmmingspremiär som jag gärna gör om nästa år. Vi gjorde nog det mesta ganska så rätt, men kanske vi nästa gång skulle behöva lite hjälp på traven av någon som vet lite mer. Vi kanske kan lura hit några norrlänningar nästa år.

Det kommer nog aldrig att vattnas i munnen när jag tänker på surströmming, men det gör det inte när jag tänker på kräftor heller. Båda är OK augustimat för en fest och burken var en positiv överraskning!