Mamma och pappa var nog dom mest nervösa bland ett 60-tal åhörare i Ihresalen när Carina Jahani öppnade disputationen och opponenten Christine från Heidelberg och Anders som "svarande" (eller vad det kan heta) tog plats på podiet. Ja Anders säkert rätt nervös han också över hur det skulle gå att försvara sin avhandling som han jobbat flera år med nu. "Voices at the Borders, Prose on the Margins" är titeln på avhandlingen med undertexten "Exploring the Contemporary Pashto Short Story in a Context of War and Crisis"
 |
| En bladvändare på drygt 200 sidor |
En höjdare att få vara med om en sån här sak. Opponenten ställde svåra frågor, folk i publiken ställde svåra frågor och Anders svarade på bra på allt. Tyckte i alla fall den nervöse fadern. Och allt på engelska. Min kunskap om Pashtu och Afghanistan är för dålig så inte kunde jag bedöma om Anders var i gungning nån gång, men jag tyckte han såg rätt lugn ut i alla fall.
Mens betygsnämnden funderade efter disputationen bet vi på naglarna, åt smörgåstårta och smakade professor Carinas goda cheesecakes. När sen nämnden var klar och meddelade sitt beslut att godkänna avhandlingen och disputationen blev det kramkalas och det skålades i sherry, champagne och julmust.
Jag kan bara föreställa mig känslan hos en f.d. doktorand som plötsligt hyllas som Doktor med fina ord och känslofyllda tal. Men känslan hos stolta föräldrar vet jag allt om.
Var har du hittat den där gamla bilden? Ser arg ut. Och du har rättat namnet på opponenten ser jag. Doktorn kan meddela att det kallas för 'respondent'. Och tack igen för presenten.
SvaraRadera