Blek, i hissen på väg till affärn |
Hem från affärn med juice och soppor reagerade inte hissen när jag tryckte på knappen. Vi har haft hit reparatörn två gånger under de senaste veckorna, och nu var det dags igen. Senaste dagarna har den ibland stannat på 4:an så man fått trycka en gång till för att komma till oss på 5:an. Så har den ibland skakat till och stannat lite väl häftigt och en gång stannade den en dm för tidigt så jag snubblade när jag gick ur hissen. Jag hade tänkt ringa till Jane på Masmästaren på måndag och säga att det är hög tid för en grundlig genomgång.
Kände jag på mig att det skulle bli problem idag? Kanske, jag tog i alla fall en bild i spegeln på ett magsjukt ansikte på väg ner i hissen i morse på väg till affärn som jag tänkte lägga ut på Bildbloggen om jag skulle bli fast där i hissen. Men det hände inte, så bilden hamnade här i stället.
Och väl hemma reagerade alltså inte hissen på min tryckning. Den hade stannat. och det var lite upprört i trapphuset. Jag tog trapporna förstås och kom förbi Gunni som stod med sin rullator och funderade hur hon skulle kunna komma ner till tvättstugan där hon kommit igång med tvätten som skulle in i tumlarna.
På nästa våning stod Hans med telefonen och försökte prata med Eva som blivit fast i hissen. Det hade nog hänt precis när jag kom för han var lite stressad. Han ringde på hos Anette för att få hjälp, men hon kunde ju bara säga att Eva skulle trycka på nödsignalen eller ringa journumret som står i hissen, det hade hon tydligen inte gjort än. Men när man blir stressad tänker man inte så rationellt, det har jag varit med om själv. Jag erbjöd mig förstås att hjälpa till, men behövde nåt i magen först sa jag och nämnde helt kort min magsjuka.
Jag tittade ut i trappen efter en stund när jag fått i mig lite blåbärssoppa, men då var hissen redan igång. En lärdom vi har dragit av de senaste veckornas hissproblem är att innan vi tar hissen går vi på toa så inte det ska var något problem om vi fastnar. Och jag har gärna ett äpple i fickan om stoppet blir långvarigt. Och en laddad mobil förstås. Bra överlevnadstips som jag bjuder på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar