Sociala Medier för äldre

Allt det här med Sociala Medier borde passa oss äldre kanon. Men jag har haft två steg fram och ett tillbaka i år i att försöka få oss pensionärer att bli lite sociala på nätet. Vi är lite för skraja.

Följer  Owid

Jag var redan pensionär när jag hörde talas om Sociala Medier första gången, men med lite datavana var det ju busenkelt att först testa Facebook, sen börja blogga lite och när Twitter sen kom var jag snabb att prova det också. Den första jag följde var Barack Obama och  han var artig nog att följa mig, det är jag lite stolt över. Det gör han fortfarande, och efter några år försökte jag i en pensionärsförening att hålla kurser för äldre och jag har haft mycket roligt med det. Men det har varit mycket motstånd hela tiden. Lite för kontroversiellt i den föreningen.

Förväntansfulla åhörare...

Första steget fram i år: Ett par föredrag på biblioteket i Västerås var riktigt kul. Mitt på dagen var det naturligt att det var flest äldre som lyssnade, men bra många var yngre också. Det var intressant att få prata om det lilla jag vet i det här ämnet inför folk som åtminstone såg ut att vara intresserade. Och hade bra frågor.

Andra steget fram i år har varit den här Blogg100-utmaningen. Inte främst för att skriva många inlägg, det hade jag gjort ändå, men mer för att det blev nån form av gemenskap med det där mötet om ett par veckor som grädde på moset. Ensam på kammarn behöver jag lite input från dom som rör sig ute i den stora världen och som vet mer vad det här egentligen handlar om.

Så steget tillbaka: "Vi vill absolut inte vara med i din verksamhet" sa man till mig från föreningen så då fick det väl vara bra då med mina kurser. Speciellt för oss äldre är det nog så att ju mindre man vet ju farligare tror man det är att vara social på nätet så jag får väl antingen hitta nya vägar eller så nöjer jag mig nog med att roa mig själv och lära mig mer.