5:2 blir nog 6:1 nu

Vikten är oviktig i vårt 5:2-ande brukar vi säga, lägger ingen vikt vid vikten. Men ändå mäter vi vikten varje dag, och idag hade jag all-time-low på min måndagsvikt. Michael Mosley och Vetenskapens Värld rörde verkligen till det för oss i våras och fick oss att så snabbt hoppa på tåget och ändra matvanorna, det lät så riktigt i det programmet, men vi väntar fortfarande på mer forskarrapporter. 

Kerstin Brismar 5:2-ar hon också

Att man inte går ner 15 kilo på tre veckor och sånt man läser om på löpsedlar är ju självklart, det är det väl ingen som tror heller, men det ska bli kul förstå lite mer vad det har för effekt, gärna positiv, på oss som 5:2-ar. IGF-1 påverkas väldigt positivt sägs det, i alla fall på möss, men hur är det på människor? Och vad är IGF-1 egentligen? Kerstin Brismar på Karolinska har snart forskat ett halvår om 5:2, det ska bli spännande att höra vad som är bra och mindre bra när hon har nåt att berätta.

Här förstår man IGF-1 lite bättre

Det kan ju i alla fall knappast vara skadligt att äta lite mindre ett par dar i veckan och efter en helg med ibland lite väl mycket mat ser jag fram mot en halvfastedag, bara det gör den här livsstilen värd att fortsätta med.

Men nu måste jag nog gå över till 6:1, kanske redan den här veckan. Inte för att vikten än så länge är för låg, ett par tre kg till skulle jag kunna vara utan, men nu börjar jogginglängderna bli för långa, och då behöver jag nog i stället öka kaloriintaget.

#blogg nr 21 - 79 to go                        

5:2-metoden efter nästan fyra månader

Det går utför för mig...

Och lite om att ljuga med statistik fast man är ärlig.

Vi håller fortfarande igång vår nya livsstil i 5:2-takt och har kört i fyra och en halv månad nu. Och i kurvan till höger ser det ut som det gett ett otroligt resultat.

Halvfastedagarna går nästan alltid hur bra som helst, man tänker knappt på att det är en halvfastedag. På torsdagarna under hösten har vi t.o.m. varje vecka kollat ett entimmes matprogram på SVT, och då har det väl kurrat lite extra kan jag väl erkänna. Om det varit en 5-dag hade det blivit en kvällsmacka, men nu på 2-dagarna när vi har sett "Nicklas mat" så har vi tagit ett glas vatten och varit nöjda med det.

Det är väl  inte lika hypat nu som det var i somras, men nog ser man en och annan rubrik nu också om folk som gått ner kanske 15 kilo på sin 5:2, men jag undrar... Antingen har dom haft en väldig övervikt eller så är det tjyv och rackarspel med vid invägningen. Några såna siffror är det inte tal om för mig. Och som tur är, sån övervikt hade jag inte när vi började. Men kolla in kurvan hur mitt BMI sjunker vecka för vecka!

Siffrorna är sanna och visar även den dramatiska inverkan vår Sardinien-semester hade på vikten, men kollar man lite noga så är det inte mycket som hänt, knappt 25,3 har sjunkit till drygt 24,7, inte värt några feta rubriker i tidningarna precis. Sant men lite grann oärligt ändå? Det ser ju ut som mitt BMI rasar rakt neråt.

Men det här måste väl vara den allra bästa formen av viktminskning, sakta och säkert, lugnt och metodiskt. Jag läste i veckan att vi svenskar blir allt tyngre, fint att min egen kurva pekar åt annat håll.

En extra promenad i brittsommarvärmen

"Bra att du kom hem", sa Margareta när jag kom hem efter promenaden idag. "Men var har du maten?"

Det var hans fel

Om det här vore ett nytt fenomen kunde man bli orolig, för det är ju lätt att tänka vad det kan vara symptom på i den här åldern, men så här har det alltid varit för mig. Gå ner till stan för att handla mat men komma hem utan kasse. Jag vände direkt i dörren och tog en extra promenad tillbaka till affären, och i det här varma fina vädret var det riktigt skönt.

Jag skulle annars bara kolla ett par saker nere på stan och så lovade jag att handla lite mat på vägen hem, men så kom det som så ofta något annat emellan. Och så har det alltså alltid varit. Efter att jag gjort mina ärenden blev det så att jag tog en annan väg hem som variation, det var då det där med affärn föll bort.

Utan någon som helst anledning kom jag att tänka på Bo Setterlinds fina dikt i minneslunden på Wallinska Kyrkogården, det var den vägen jag tog hem. Fyra rader på en sten som är så fint skrivna och som jag läst många gånger på vår alternativa väg hem men nu kom jag inte ihåg en av raderna så jag friskade upp minnet och kommer aldrig mer att glömma dom. Fan tro't. Bo Setterlind jobbade som ung i kassan på posten och bjöd kunderna på karameller brukade pappa postis-Sven berätta, men det kanske bara är en dikt det också. Är det någon som minns Bo Setterlind längre?

Möjligen är man lite mer okoncentrerad så här på halvfastedagen i 5:2-tillvaron, men är det inte värre än en extra promenad är det OK. Okoncentrerad men extra energisk - effekten håller i sig. Extra promenader, gärna en löprunda, gräva en grop, man vill ha något att göra hela tiden. Margareta var också arbetssugen idag, hon passade på att möblera om lite.

5:2-metoden sprider sig

Dagens läckra kvällsmat

Efter en tidningsartikel i Vlt där vi blev intervjuade om vår 5:2-metod får jag många frågor av mina bekanta som är intresserade av den här livsstilen. Det är många fler som vill börja, det har jag förstått av alla frågor man får.

Vi höll upp med 5:2 en semestervecka men det gick fortare än jag trodde att vara tillbaka på banan. Vi gick upp förvånansvärt mycket i vikt under den veckan, men dagens morgonvikt var den lägsta jag haft en torsdag sen jag började med det här så det gick fort att bli av med semestermaten.

Nu har vi varit 5:2-are i tre månader och vi kommer att fortsätta länge än (livslångt?), och det finns gott om kompetenta bloggar att följa för den som vill veta mer, så jag stänger mina regelbundna 5:2-rapporter nu i och  med den här slutrapporten. Så här har mina tre första månader med en ny livsstil varit:

Jag har svårt att sitta still
på halvfastedagarna

Under de första veckorna var det lite jobbigt på halvfastedagarna, men sen vi skippade lunchen och åt kvällsmat i stället gick det mycket bättre. Matdagarna äter vi precis som vanligt, möjligen att vi nöjer oss med lite mindre portioner, och halvfastedagarna äter vi frukost och kvällsmat utan att så vetenskapligt räkna kalorier. Man får sina favoritrutiner och favoriträtter och jag skulle tro att vi ligger inte så mycket över det "tillåtna" kaloriintaget, 500-600 kcal, snarare lite under. Vi väger oss regelbundet och noterar våra BMI och värdena har stadigt minskat.

Halvfastedagarna trodde jag att man skulle gå ner i varv, men åtminstone jag blir i stället lite extra aktiv. Idag har jag sprungit, tagit en shoppingrunda och nu är det snart dags igen att ta sig ut en stund för en promenad. Matsuget är väldigt måttligt, man vet ju att "i morgon får jag äta igen", och det är en konstig skön belöningskänsla från magen när den får ta igen sig en dag. En känsla man kan fundera över, är det den som framkallar ätstörningar hos en del?

Vilken stil ska man välja?

Nu är den 5:2-metoden så inkörd hos oss så nu kommer vi att köra så här framöver. Jag kanske skriver nån rad igen om vi gör några ändringar annars så är det slutbloggat t.v. om 5:2-metoden, min första diet som egentligen inte är en diet, en livsstil säger man ju.
   
Men det dumma när man går ner i vikt är att man inte bara tappar vikt runt midjan, det försvinner så mycket i ansiktet också, så mycket att man nästan ser lite vissen ut. Så nu tänkte jag låta skägget växa för att inte mina vänner ska behöva fundera över min hälsa. Bara det att min skäggväxt är mer som en fjunig fjortis...

5:2-metoden återupptagen

Italiensk mat är ju så läcker! Brödet - osten - skinkan

Efter 2,5 månader med 5-:2-metoden tog vi en veckas uppehåll under en semestervecka. Nystart idag med en halvfastedag. Så här har min kropp påverkats den här veckan:

Först hade jag tänkt kolla om man såg något om 5:2-metoden där på Sardinien, var den lika populär i Italien som hos oss? Nu ser man ju sällan löpsedlar utanför affärerna som hos oss så var skulle man se några spår? I skyltfönstret till en bokaffär kanske, men inga 5:2-böcker alls. Italienarna kanske är för matglada för att avstå från sin pasta.

Och vi avstod alltså inte heller från pastan och allt annat gott, och jag trodde nog i min enfald att det skulle räcka med att gå upp kanske 1,5-2 kilo. En kort semestervecka med visserligen mycket mat, men även med mycket motion. Cykel 20 mil, bitvis i rätt bra fart där svetten forsat, så effekten av det ökade kaloriintaget borde varit marginellt, trodde jag.

2200 kcal ska ju vara normalt för män men nu blev det väl 2500/dag  minst. 2800? Vi hade bestämt oss för att göra som alla andra den här veckan och det har varit mycket mat, men inga excesser. Säg runt 2500 kcal.

Under den här korta veckan har så vikten ökat med tre kilo(!) och mitt BMI gått upp från 24,6 till 25,7. På en vecka! Jag får inte ihop det där, men vågen säger att så här blev det.

Men konstigt nog har vi sett fram mot den här första halvfastedagen då vi återupptagit 5:2-metoden, och nu ska det bli intressant att se utvecklingen av mitt BMI. Det tog över två månader att jobba sig ner från 25,7 till 24,6, och en vecka att tappa alltihopa. Ett tips är att det nog går på två veckor att komma tillbaka till vikt och BMI innan semestern. Få se hur det blir, men jag förstod inte den här snabba viktökningen. Är det kanske fel på vågen? Och har motion verkligen så liten inverkan på vikten? Det är mycket jag måste lära mig.

5:2 Halvfastedag som jag återigen uteblir från

Vi är fortfarande på semester, "Giro de Sardinia" eller vad man ska kalla det. Så vi äter som vanligt fast det är måndag och halvfastedag. Eller om jag ska vara ärlig så äter vi nog lite extra gott som man brukar göra på en semester.

När vi som två rätt friska pensionärer började med 5:2 hade vi ingen direkt övervikt, men min BMI låg på runt 26, alltså lite över det rekommenderade värdet 25. Så det är klart att vi kollat vikten och vägt oss väldigt ofta. Lite löjligt ofta, men det är intressant att se hur vikten varierar över bara en dag t.ex. Utan kläder på morgonen fick vara utgångspunkten och de här 2,5 månaderna har vikten sakta, sakta hela tiden gått ner så att mitt BMI nu är nere på 24,4. En så här långsam viktminskning tror jag är närmast perfekt.

Annars var nog min absoluta toppnotering när jag våren 1997 hade ett BMI på över 30. Det ställde jag tillrätta på ett halvår med extra regelbunden träning, en första joggingtur halv sex på morgonen på fastande mage, inte en kalori efter 18 på kvällen och styrketräning och jogging så mycket jag orkade. Kilona rasade så snabbt att folk trodde jag blivit sjuk. Den kuren rekommenderar jag också, men är lite jobbigare än 5:2-metoden. "Man ska träna lagom" sa folk, men man känner ju bäst själv vad som är lagom.

Så även om vikten inte varit så viktig för oss så har det varit ett plus att tappa några kilo. Ett BMI på 23,5-24,0 tror jag är bra för mig.    
 

5:2 Halvfastedag som jag bondar från

Vi är på resa. Om allt har fungerat har vi idag provat våra cyklar och åkt ett par mil runt Bosa där vi ska bo två nätter till innan vi tar oss inåt Sardinien på våra cyklar. Det här inlägget skrev jag redan i måndags, en halvfastedag som jag inte bondade från. Men idag, torsdag, är jag på semester och jag hoppar över att halvfasta. Men hur är det då att vara utan mat, att svälta? Hur var det i måndags t.ex.?

Astrakan, 2*60 cal

Ja, hur man upplever en halvfastedag är förstås väldigt individuellt, men för både Margareta och mig som pensionärer går det lättare dom dagar vi har mycket att göra. Samtidigt verkar det som vi får en massa energi att ta tag i "Att Göra"-listan också, det där hänger väl ihop. Men då tänker jag att 5:2:are som är ute i yrkeslivet borde ha ganska lätt att klara en halvfastedag även om betraktas som lite osocial om man inte hänger med på lunchen.

Halvfastedagarna var lite jobbiga den första månaden, men nu när vi är aktiva går dom väldigt lätt. I måndags tvättade vi t.ex. 6 maskiner , strök och vek tvätt och gick ärenden på stan med mera, knappt så vi hann dricka kaffe... Sen drog vi ut på kvällsmaten lite, klockan blev över sex, och när vi räknade våra kalorier såg vi att det lätt fanns utrymme för ett äpple till kvällskaffet. Varsin Astrakan från äppelträdet i stugan blev 50-60 kalorier till som en extra njutning. Ett par koppar kaffe under kvällen och några glas vatten det var allt sen på hela kvällen.

Lite märkligt att man kan ha sån bra koll på hungerkänslorna. Jag är mer hungrig på matdagarna när kvällen kommer och suget efter en nattmacka sätter till än på dom här halvastedagarna, här somnar jag så nöjd med bara 600 kalorier i magen.

Och sen är det märkligt att när vi vaknar på tisdagen resp. fredagen efter våra halvfastedagar är det ingen brådis att köra igång med frukosten, vi brukar dra ut lite på det. Men sen är det ju kalas att ta sig en ostmacka som är min absoluta frukostfavorit, ja, överhuvudtaget min absoluta favorit tror jag när det gäller mat.

Så det där med "svält" är väldigt överdrivet för oss på våra halvfastedagar.

5:2 Fastedag idag igen

5:2 är dumt tycker Paolo

Måndag och torsdag är våra fastedagar. Det passar bra att skriva om 5:2-metoden just dom dagarna. Jag kör så ett tag mens det här är så hypat, 5:2 med lite pensionärstouch, det verkar väl genomtänkt. Så pensionärer med intresse för 5:2 är speciellt välkomna dom dagarna tills det här har blivit så vardagligt att intresset klingat av.

Det finns gott om häcklare som gör sig lustiga över 5:2-metoden, på Twitter flödar skämten som ibland är riktigt fyndiga. Och en del debattörer är rent negativa. T.ex. Paolo Roberto och Emma Igelström har senaste veckan pratat om svält, dåligt föredöme och risker för ätstörning. Risken att utlösa ätstörning ska man ju hålla kolla på, unga flickor ska nog akta sig, men både Paolo och Emma  har egna företag och egna livsstilar att marknadsföra så det är väl klart att dom är negativa. Svält är det ju inte fråga om och jag tycker den här tanken är rätt vettig:

Jag är svag för bullar, men dom blir
allt större på kondiset

Det är inte förrän i vår tid, efter 50-talet?, som vi har fått möjlighet att äta oss mätta tre gånger om dagen. Rejält mätta, ja proppmätta ibland om vi vill och vi kan dessutom köra med lite mellanmål däremellan. Och så kan vi avsluta med en kvällsmacka samtidigt som vi har blivit alltmer stillasittande, och övervikt och en räcka sjukdomar har blivit vanligare som cancer och diabetes t.ex. Portioner blir större, bullarna på kondiset blir större, burgaren blir större. Jag har just nu varken statistik eller vetenskapliga rapporter att visa på, men så där brukar man säga, och jag tror på att det är så. Kanske kroppen inte gillar att äta sig mätt jämt? Kanske det är nyttigt att dra ner lite på kaloriintaget? Utan krångliga regler, som t.ex. med 5:2. Ja, jag tror helt enkelt att det är så. Men det är klart att det retar dom som har andra teorier hur man ska leva.

Idag är det fastedag. Ett kokt ägg och lite fil med müsli har vi avnjutit och nu väntar en dag med kaffe och mycket vatten. Margareta pratar ibland om att fördela sina kalorier mer jämnt över dan, med en lätt lunch också och lite mindre på kvällen, men för mig passar det perfekt med att vänta till kvällen. Det blir torsk och grönsaker idag.

Sen blir det en veckas uppehåll med 5:2-andet. På en semestervecka i söder med mycket motion och där tom en hel del mat ingår i priset känns det dumt att 5:2-a. Nya tag på torsdag i nästa vecka.

5:2-metoden

Jag måste utnyttja 5:2-vågen, hysterin, trenden, flugan eller vad man vill kalla den. Det är naturligt att ägna några inlägg i veckan åt 5:2-funderingar för att locka läsarmassorna till Utsikten. Jag taggar med "5:2-diet" och "pensionärer" så får jag se om några hittar hit och om jag får någon reaktion.

Dagens tema blir: 5:2 för pensionärer, hur fungerar det?

Ja vi, Margareta och jag, är båda pensionärer och är nu inne på vår tredje månad med 5:2, och det fungerar helt OK. Vi gamlingar kanske ska vara extra försiktiga om vi känner några problem, annars kan just det här inte innebära några speciella problem bara för att man är äldre. Har man inga speciella sjukdomar kan det ju inte vara konstigare för oss äldre att äta lite mindre ett par dar i veckan än för andra. De effekter som vi blev mest intresserade av var annars det att periodisk fasta sas minska risken för Alzheimer, cancer och diabetes mm. Då funderar man ju förstås om det har någon effekt om man börjar vid 69. Är man för gammal då för att det ska hinna bli någon effekt eller är det redan kört? Vi ser fram mot resultat från den forskning som redan är igång.

Midjemåttet håller jag också koll på

Viktminskningen då? Vi hade väl ingen direkt övervikt varken Margareta eller jag, men mitt BMI låg på 25,8 innan jag startade med 5:2, alltså en lätt övervikt, men nu efter drygt två månader har jag mätt upp 24,5, alltså normalvikt, man ska ju hamna under 25 sägs det. Även om vi inte är ute efter att bli av med en massa kilon är det rätt kul att hålla koll på vågen, det är ju den enda mätbara effekten så vi har vägt oss rätt ofta och min lägsta vikt är på tisdagsmorgnarna. Ingen dramatisk viktminskning, det är ett, två eller tre hekto i veckan och någon vecka har det tvärtom ökat det något hekto. En långsam viktminskning alltså, och det verkar väl rätt sunt. Ditt BMI kan du testa HÄR.

Finns gott om matböcker

Maten på fastedagarna? Nej, några recept kommer jag inte att bidra med, det finns på så många andra bloggar, jag kommer bara att nämna ungefär vad vi äter och om något känns bättre eller sämre. Fil/yoghurt till frukost och ett kokt ägg, det räknar vi är 150-180 kalorier. Och ett par koppar kaffe därtill. Sen inget mer på hela dagen förrän framåt sex.

När är man mest hungrig? Det är lite olika för Margareta och mig, jag klarar mig lättare utan mat hela dan. Är väl van kan tänkas från den där tiden man bara jobbade utan en tanke på att bryta för lunch. Kaffe och vatten räcker gott hela dan, och så försöker vi dra ut på kvällsmaten så länge som möjligt innan vi äter våra 350-420 kalorier. Som vi inte räknar så noga, det kan nog bli både mindre och lite mer ibland. Efter middan är man rätt mätt och kan gå till sängs utan att vara överdrivet hungrig. Faktiskt är jag ofta mer hungrig vanliga dagar så där när suget efter nattmackan sätter igång.

Min tanke med 5:2 är att hålla på så länge som möjligt men kommer mitt BMI ner under 24,0 kanske jag för byta till 6:1, men det får jag se om och när jag kommer dit.  

Det här var en första 5:2 rapport. Det blir som sagt ett par 5:2-inlägg i veckan ett tag om våra erfarenheter.    
  

En stillsam diskussion

Agenda på söndagskvällen är ett av våra favoritprogram. Ja då har vi först kollat Babel förstås som har flyttat till kl 20.00. Det är så vi fördriver söndagskvällen om vi fastnar framför TV:n. Ikväll skulle det bli debatt om 5:2-metoden.

Skulle metoden sågas som bara båg? Skulle det bli mycket negativt snack? Icke sa Nicke, det blev en riktigt lugn debatt.

Stefan Rössner på den tveksamma sidan och Kerstin Brismar på den positiva var inte så osams, tvärtom brukar ju även Rössner prata om kalorier och motion, men hans tes i dag var väl mer att det här är ett övergående fenomen, att folk tröttnar. Det återstår väl att se, det trodde man ju om Internet också en gång för inte så länge sen och damen som intervjuades i programmet och som körde 5:2 tänkte fortsätta livslångt, sa hon, och vi kör nog vidare vi också.

Nu på tisdag kommer Michael Mosley till Sverige, han som drog igång hela alltet på BBC och i Vetenskapens Värld, så det kommer nog att skrivas och höras en hel del om 5:2 i veckan. Vi ska läsa och lyssna och lära oss av som skrivs och sägs.

Just nu har klockan slagit tolv, en fastedag har börjat. Konstigt, det blir bara skönt att hålla igen en dag igen. 600 kalorier får jag klämma!

Två månader med 5:2-metoden

Fastedag idag, måndag, för Margareta och mig. Nu har vi hållit på i två månader som var första målet för att se hur det är, och nog kör vi på ett tag till.

Dagens lunch, rätt kalorisnål 

De första fastedagarna kändes kanske lite konstiga och någon var rätt jobbig minns jag, men i stort har det gått bra och helt klart bättre och bättre. Så bra att idag, efter att ha fått äta som vanligt i tre dagar, såg vi fram mot en ny fastedag.

Eller fastedag är ju inte riktigt rätt att säga. Frukost, ingen lunch och inga mellanmål men en kalorisnål kvällsmat som avslutning, det är så vi fördelar våra 5-600 kalorier, så man äter ju en del i alla fall. Mycket kaffe blir det men mycket färre kalorier än vanliga dagar, men nån fasta som jag körde med i min ungdom är det ju inte.

På fastedagen, om jag nu ändå kallar den så, kopplar man på nåt konstigt sätt bort hungerkänslorna, blir mer aktiv med träning och gräsklippning och sånt. Tänker inte så mycket på mat, men uppskattar det man äter desto mer. Kvällsmaten tuggar vi i oss långsamt och omsorgsfullt och njuter lite mer av maten än annars.

Morgonen efter fastedagen brukar jag vakna extra tidigt men är mindre hungrig då än på vanliga morgnar. Oftast håller vi på den frukosten ett tag och tar den lite senare än vanligt, men sen äter vi som vanligt under matdagarna, kanske lite mindre portioner än tidigare men ingen större skillnad. Det är ju det som är det fina med den här metoden, att man kan äta som vanligt på matdagarna.

Vikten då? Vi gick ner några kilo i början, både Margareta och jag, men sen har det inte hänt mycket. Ja, vi hade väl förstås inte så mycket övervikt att ta på, speciellt jag som marathonlöpare, och det är inte så viktigt för oss att tappa fler kilo. Men när höstträningen på Actic kommer igång på allvar kanske midjemåttet går ner nån centimeter.

Det här är den effekt vi kan märka och är dessutom lite extra pigga, vad som sen händer inne i kroppen med IGF-1 och celler som tar igen sig och annat som det sägs påverka, det har man ju ingen susning att bedöma. Men det ska ju forskas i det här i höst och det kommer väl rapporter som sågar eller hyllar metoden, men efter de här två månaderna tycker vi bara det känns bra med 5:2-metoden, vi är lite "frälsta" och kör vidare. Det här var nånting som passade oss.

Mina sommarböcker

Nog har jag läst en hel del i sommar, men nu tror jag att det har spårat ut riktigt. Jag har fyra böcker på gång samtidigt. Två samtidiga är rätt vanligt, en hemma och en i stugan, men fyra är nog personligt rekord.

Det började med en bok från bokrean i februari, Kerstin Ekmans "Grand Final i skojarbranschen". Jag har lite svårt för henne, men den här skulle vara så rolig så jag försöker så gott jag kan men har väl inte riktigt kommit in i den än. Det går trögt, och än har jag inte direkt skrattat.

Snygg hatt på Stieg Trenter

Jag ska kämpa mig igenom den, men så fick jag tag på en gammal Stieg Trenter-deckare, Kalla Handen. Rätt tunn så jag tänkte sticka emellan med den. Jag gillar såna där "normala" deckargåtor, moderna deckare har ofta så otroliga intriger som både mina senaste Nesser och Anna Jansson t.ex. Det svåra med den här Trenterboken är språket, så mycket är skrivet med Stockholmsslang från 50-talet, det är som ett annat språk. Annars är 50-talsmiljöerna från Djurgården bl.a. det mest intressanta med den boken, och två mord är avverkade men ingen misstänkt än.

Men sen kom 5:2-boken till bokhandeln och jag fick koncentrera mig på den ett tag. Den är mer lättläst och jag har snart tagit mig igenom den, sen får den bli en slags bibel att ta till när viljan är svag på fastedagarna. Jag blir nog klar med den i helgen.

Och mitt i alltihopa köpte jag några flaskor Loka-vatten som jag skrev om i ett annat inlägg. Så jag blev med ett antal deckare till alldeles gratis, e-böcker. En har jag redan läst (Anna Jansson) och en håller jag på med Denise Rudberg, Ett litet snedsprång med mord i överklassmiljö, och det var ju rätt lyckat när vi nu idag hamnade hemma i stan över natten och jag inte har mina böcker med mig.

I stället för att börja med en femte bok, Göran Greiders bok om Olof Palme ligger klar vid sängen att börja läsas men jag lugnar mig med den tills vi flyttar hem om några veckor. Så i stället har jag då alltså en e-bok på gång i mobilen, det var ju praktiskt. Jag förstår att det är poppis att låna e-böcker på bibblan, så poppis att dom måste ransonera utlåningarna. Man kan ju ha en hel bokhylla i fickan eller i surfplattan.    

Smaken är olika

Dagens TV-kock på SVT

Jag kom att tänka på smaker idag vid frukosten. Vi vaknade lite sent och åt vår lite spartanska fastedagsfrukost framför TV:n, 100-150 kcal, där det som vanligt var nån matlagning som höll på. Det lagas ju jämt mat på TV och idag var det Paul Svensson som var i farten och det vattnades i munnen på mig.

Häromdan pratade jag lite om smaker med en vän, och visst är det något som de flesta har synpunkter på. Vännen gillade inte vissa smaker som jag däremot älskar, så smak ska man ju inte diskutera, vi tycker olika. Nu i morse handlade det mycket om fisk och det är bland det godaste jag vet. Det är nog egentligen bara fisk som får det att vattnas i munnen på mig, matjéssillen med färsk potatis, inlagd sill på julbordet eller när som helst, stekt salt sill med lök, torsk i alla former....

En sån här ska jag ta och fiska upp

Det här känner jag på mig att jag skrivit om förut, men det kvittar. I morse pratade han, TV-kocken Paul alltså, bl.a. om makrill. Nyrökt makrill med Västeråsgurka. Fast jag är oduglig som kock ska jag göra ett försök med den rätten, alla säger ju bara att det bara är att följa receptet. Det vete tusan, men jag ska prova och den som har vägarna förbi när maten är färdig är välkommen att smaka.

Men det blir inte idag, idag blir det rökt lax från affärn. Kalorisnålt men gott det också, men vi ska inte äta förrän om 4-5 timmar, varför började jag skriva om mat och smaker på en fastedag. Dumt.

Då är det lite lustigt att min matglade och matlagningsduktige bror absolut inte äter fisk. Inte ens lax. Fiskpinnar kanske går, jag vet inte, men det är lite märkligt hur vi kunde bli så olika. Och en granne här i stugan är allergisk mot fisk säger han, det visste jag knappt att man kunde vara.

Men ibland är det gott med en grillad köttbit också. Riktigt gott. Det blir det nog i morgon, och just nu känns det som jag kunde äta en häst, men jag inte bara nöjer mig med utan ser fram mot en portion rökt lax till kvällen. 3-400 kcal. Och aldrig mer att jag nämner ordet mat på en fastedag.

Tänk på trycket

Vid lite drygt 50 skulle jag tänka på blodtrycket sa man vid en hälsokoll. Det var lite väl högt. Men sen tog det bra många år innan jag gjorde nåt åt det. "Lite högt blodtryck ska väl en karl tåla..." tänkte jag. Typiskt dumt resonemang som jag kör med alltför ofta.

Senare förstod jag bättre och högt blodtryck är ju riktigt farligt så jag körde med medicin i mer än 10 år, men nu efter en hälsokoll i våras har jag kunnat sluta med pillren.

Men för säkerhets skull köpte jag en blodtrycksmätare, 599 kr på Clas O. så att jag lätt kan hålla koll så att trycket inte sticker iväg igen. Och så idag såg jag något märkligt.

Beurer BM 44

Första gången jag kollade trycket sen vi började med 5:2-metoden hade trycket plötsligt minskat med 10% och hamnat i den lägre delen i spannet! Blodtrycket är visserligen en sak som positivt ska påverkas av 5:2, men det här var ju både mer och gick snabbare än jag kunde tro. Här på bloggen kommer det att bli ett lite mer omfattande inlägg i början av september när vi är klara med första delen av den här metoden, för då tar vi en kort paus från 11 september för en semestervecka, men är vi nöjda så kör vi säkert igång igen når vi kommer hem.

Men redan nu: Minskad vikt några kilo och blodtrycket som sjunkit till mer hälsosam nivå - vi är nog fast i 5:2-metoden.

Ordning på torpet!

1:a augusti idag

Nu är det slutlekt, nu är det dags att spotta i nävarna och ta nya tag.

Sommarn har varit lite ansvarslöst improviserad, laissez faire heter det va? Åtminstone jag har mest flutit med strömmen, klippt gräs, rensat ogräs och bränt maten på grillen. Bara sprungit en enda gång under hela juli t.ex. Men nu är det ny månad, nya rutiner.

Träningen först. Flera år har jag inte haft nån direkt ordning på joggningen, mu har jag ställt iordning ett bra schema med två formtoppar, dels om 303 dagar och dels om 1 år och  93 dagar. Till nästa års maror (mina sista?) ska jag nämligen vara lika bra förberedd som i början av min "karriär". Första passet avklarat idag och jag ligger tillfälligt ETTA på kommunlistan som nollställs vid ny månad. Och hemma i stan blir det Actic på onsdag och fredag varje vecka. Mer ordning på träningen.

Jag kör ett varv till, men kanske
inte exakt varje dag 

Bloggandet tänkte jag mig också att få lite mer ordning på. Efter fem års bloggande köpte jag igår min första bok i ämnet så nu ska jag lära mig lite mer hur man egentligen ska göra.  Boken kostade en hundring som e-bok, och varför inte ta tag i #blogg100-konceptet ett tag igen. Mina kollegor saknar #blogg100 skriver dom i vår Facebook-grupp, så jag hakar på där igen. Mer ordning på mina bloggar alltså.

5:2 är det redan ordning på, det ser Margareta till, men när vi köpt boken som kommer v.32 och läst på lite mer så gör vi nog lite justeringar, vi pratade om det vid lunchen. Fortsatt bra ordning på matvanorna.

Och så ett av det viktigaste när vi kommer hem till stan, jag måste få lite mer ordning på digitalbilderna. Kamera och mobilen, en del lägger jag ner på datorn i Sala, en del hamnar på Skydrive och en del hamnar i Västerås. I mappar lite hipp som happ. Äntligen bra ordning på mina foton och filmer!

Och så "Att Göra"-listan här på Stentorpet, den får väl snart dammas av och börja betas av. Men nja, nu börjar det bli för präktigt och lite för mycket ordning och struktur, det här får räcka för den här månaden. Vid årsskiften brukar man ju försöka bli en bättre människa, men för det mesta lyckas man inte. Men månadsskiften kommer ju oftare, fä se vad jag misslyckats med till nästa månadsskifte.            

5:2-dieten är ingen diet, mer en livsstil

Dom kallar den diet, det tycker jag är dumt, jag tror jag ska kalla den 5:2-metoden eller något sånt tills man kommer på ett bättre namn.

Fortfarande är det mycket kvar att lära sig för oss, Margareta och mig, och jag ska förstås köpa boken när den kommer ut om ett par veckor men tills dess finns det mycket att läsa om 5:2 på bloggar, Facebook och andra ställen. Det här är mitt bidrag, ovetenskapligt men ändå några kommentarer till 5:2-metoden som utlovar viktminskning, mindre risk för cancer, Alzheimer, diabetes, högt blodtryck, längre liv etc. Guld och gröna skogar?

Ja, den där dr Michael Mosley visade i Vetenskapens Värld rätt sensationella effekter av att halvfasta två dagar och äta helt normalt de andra dagarna, så pass sensationellt tyckte vi att det var värt att prova en tid och samtidigt läsa på och lära sig mer och även ta del av ev. kritiska kommentarer.

Hur kan det komma sig att det fungerar? Jo, tanken är rätt logisk,.Vi människor är inte gjorda för att äta oss proppmätta varje dag och i länder som vårt äter vi alldeles för mycket. Forskare i USA såg att under depressionen på 20-30-talet när det var ont om mat ökade livslängden plötsligt rätt markant, det var så det här började. Resten ska jag läsa i boken som nog blir en storsäljare för 5:2-metoden verkar ha blivit en riktig succé.

Det medicinska kan ju inte jag bedöma, men att vikten minskar i lagom takt för både Margareta och mig utan någon större ansträngning, det ser jag på vågen. Jag har ingen direkt övervikt så jag räknar bara med att gå ner ett par tre kilo på de två månader jag tänkt "hålla ut", och vi noterade tyvärr inte ingångsvikterna, men nu väger vi oss varje morgon både Margareta och jag och noterar några hekto mindre mest varje dag.

Men vikten är rätt oviktig för oss, bara kul att notera. Då är det viktigare med  känslan att man mår så bra även på halvfastedagarna. Och vi orkar motionera som vanligt, nästan så man blir lite extra aktiv. Lite tråkigt kanske nån gång att inte få ta en macka eller en köttbulle på fastedagen, men i stort är det "lätt som en plätt". Och på morgonen efter fastedagen är man inte överdrivet hungrig och inte på matdagarna i övrigt heller, jag tror vi äter lite mindre hela tiden och blir fortare mätta.

Middagen i morgon, torsdag

Fördelar är att på matdagarna äter man precis som vanligt och om det finns nackdelar (vad skulle det kunna vara?) kommer säkert dom att slås upp med feta rubriker i tidningarna, men jag tror aldrig det blir så. Det forskas nu på den här livsstilen, så under året kommer mycket att skrivas om 5:2-metoden, och när jag lärt mig mer eller gjort några speciella erfarenheter så blir det en notis på bloggen, men vi kör vidare och ser fram mot en fastedag i morgon, torsdag.          

Flintasteken hotad!

Andreas nya grillbord

Det var på 60-talet den kom och vi som bara grillat korv och hamburgare tidigare fick nåt nytt att lägga på grillen, en redig köttbit. Sen har mycket hänt och Flintasteken har väl inte precis så gott rykte längre och vi äter det inte så ofta längre.

Men inför sommaren la vi några stycken i frysen och igår, på sommarens skönaste dag (?), blev det en Flintastek när det nybyggda grillbordet skulle invigas. Rätt OK mat om man vill vara lat och inte lägga ner för mycket tid i köket, och den här dan var det bättre att sitta vid åkanten och läsa våra sommarböcker. Störda endast av ljudet från fåglarnas kvitter, åns porlande och gäddan som slog ibland i vassen.

Och så på en halvtimme vid grillen var sedan middan fixad, Flintastek med lite tillbehör. Möjligen lite väl mastig mat nu när vi håller igen lite med 5:2-metoden , men annars en helt OK grillbit som är lite orättvist baktalad tycker jag. Och vi har en till i frysen att ta till när hungern sätter åt nästa gång.

Men så ser jag på nätet att Flinstasteken är hotad av nya EU-regler! Det är nåt med tillredningen som EU har synpunkter på, så den vi har vi frysen kanske blir vår sista. Den Flintasteken kommer i så fall att avnjutas under högtidliga former i samband med att EU-beslutet klubbas i september.