Sovmorron var det tänkt

Födelsedagsbarnet

Rätt trötta och mätta efter en heldag på Andreas 40-årsdag somnade vi tidigt och tänkte oss en sovmorron så här på söndan. Nu har vi aktiviteter varenda dag så att vi måste ställa klockan nästan varje dag, men i dag var det tomt. Men redan strax före sju skrällde det rejält ändå.

Ett nytt ljud jag aldrig hört - väldigt högt också, måste hörts i hela huset, brandlarmet? Det var det första jag tänkte när jag studsade upp. Nu brinner det! Men nej, det var något annat. Det var bara mobilen, min lilla gula finske vän, som med en ny signal fick för sig att vi skulle upp redan före sju.

Vaffö gör du på
detta viset

Jo den betedde sig lite konstigt redan kvällen innan, svår att få kontakt med, så jag lät den vila över natten och tänkte ta mig ner till grabbarna och tjejerna där jag köpt den och be dom hjälpa mig. En fördel med att bli så här otroligt gammal är att man utan att skämmas kan se lite förvirrad ut i affärn och låta ungdomarna försöka förklara för farbror vad felet är. Jag vaknade till en gång under natten och var upp och kollade om det var något liv i den, men finnrackarn sov fortfarande gott och fick ligga kvar och ladda upp sig lite mera.

Men så strax för sju sätter den igång och skräller och jag rusar upp! Och så ska man yrvaken försöka hitta fram till ett helt nytt ljud - närmast en sirén där i gryningstimmen. Så glada grannarna ska ha blivit!

Men jag blev rätt glad också att det var liv i den, min mobil är återuppstånden, den här lilla futtiliteten är härmed dokumenterad och mitt besök hos 3 i Punkt får anstå till nästa tillfälle. Och vår sovmorron fick också vänta på sig.