5:2-metoden sprider sig

Dagens läckra kvällsmat

Efter en tidningsartikel i Vlt där vi blev intervjuade om vår 5:2-metod får jag många frågor av mina bekanta som är intresserade av den här livsstilen. Det är många fler som vill börja, det har jag förstått av alla frågor man får.

Vi höll upp med 5:2 en semestervecka men det gick fortare än jag trodde att vara tillbaka på banan. Vi gick upp förvånansvärt mycket i vikt under den veckan, men dagens morgonvikt var den lägsta jag haft en torsdag sen jag började med det här så det gick fort att bli av med semestermaten.

Nu har vi varit 5:2-are i tre månader och vi kommer att fortsätta länge än (livslångt?), och det finns gott om kompetenta bloggar att följa för den som vill veta mer, så jag stänger mina regelbundna 5:2-rapporter nu i och  med den här slutrapporten. Så här har mina tre första månader med en ny livsstil varit:

Jag har svårt att sitta still
på halvfastedagarna

Under de första veckorna var det lite jobbigt på halvfastedagarna, men sen vi skippade lunchen och åt kvällsmat i stället gick det mycket bättre. Matdagarna äter vi precis som vanligt, möjligen att vi nöjer oss med lite mindre portioner, och halvfastedagarna äter vi frukost och kvällsmat utan att så vetenskapligt räkna kalorier. Man får sina favoritrutiner och favoriträtter och jag skulle tro att vi ligger inte så mycket över det "tillåtna" kaloriintaget, 500-600 kcal, snarare lite under. Vi väger oss regelbundet och noterar våra BMI och värdena har stadigt minskat.

Halvfastedagarna trodde jag att man skulle gå ner i varv, men åtminstone jag blir i stället lite extra aktiv. Idag har jag sprungit, tagit en shoppingrunda och nu är det snart dags igen att ta sig ut en stund för en promenad. Matsuget är väldigt måttligt, man vet ju att "i morgon får jag äta igen", och det är en konstig skön belöningskänsla från magen när den får ta igen sig en dag. En känsla man kan fundera över, är det den som framkallar ätstörningar hos en del?

Vilken stil ska man välja?

Nu är den 5:2-metoden så inkörd hos oss så nu kommer vi att köra så här framöver. Jag kanske skriver nån rad igen om vi gör några ändringar annars så är det slutbloggat t.v. om 5:2-metoden, min första diet som egentligen inte är en diet, en livsstil säger man ju.
   
Men det dumma när man går ner i vikt är att man inte bara tappar vikt runt midjan, det försvinner så mycket i ansiktet också, så mycket att man nästan ser lite vissen ut. Så nu tänkte jag låta skägget växa för att inte mina vänner ska behöva fundera över min hälsa. Bara det att min skäggväxt är mer som en fjunig fjortis...