A goal of my life

Vilket tempo! Hur orkar han?

"Mitt enda liv" med Jonas Gardell hade jag höga förväntningar på som med råge överträffades. Pendlar mellan gapflabb och djupaste allvar. Fina texter, redan på första sidan i programmet skriver han "Här är allting som jag vågade de dagar modet räckte till" och det är en massa andra fina ord i hans fina sånger. Mycket att ta till sig.

Och så idag är det prick ett år kvar till New York City Marathon 2014, det finns en massa bra rader i Gardells texter jag ska tänka på under det här året. Som är till hjälp när man tränar i regn och rusk, snö och kyla, men i sol och varmt och skönt väder också.

First Avenue 2002. Lite skräpigt.

Vilken himla tur att jag kom med, det här var ju ett stort mål för mig, just att springa igen som 70-åring, och jag hoppas verkligen att allt går i lås. Jag står på listan och anmälningsavgiften är betald, vad kan gå fel? Ja första gången jag stod på listan kom en flygplansattack emellan, och förra året kom Sandy emellan, Superstormen som förstörde så mycket att loppet ställdes in. Men då var inte jag drabbad, inte anmäld, men nu hoppas jag allt funkar inför 2014 med själva loppet och så all förberedelse på vägen dit. Håller knäna?

GO Sweden GO!

Det är så långt kvar så jag ska inte börja älta så mycket om det här redan nu här på bloggen, men nog kommer vi, Margareta och jag, allt att surra en hel del om det internt under det här året. Och Margareta får det svettigt nu, hon kommer nog inte undan att börja löpträna själv, det inser hon nog. En höjdpunkt på den här resan är nämligen "Friendship run"  dan innan själva loppet. Samling nationsvis vid FN-skrapan för tal och utdelning av diverse priser till marathonvärldens allra största namn, sen har man en joggingtur genom NY som avslutas uppför femte avenyn till Central Park för en gemensam frukost där på Tavern on the Green. En 5km-tur med 10-15000 deltagare är en fin morot för att börja löpträna.