Att sjunga i kör

"No je ne regrette rien" som Edith Piaf så fint uttryckte det, men ändå, kanske lite... Jag skulle väl både ha börjat springa lite tidigare och även börjat med körsång några decennier tidigare. Men så heter det ju också "bättre sent än aldrig!" Så det var lite tur också att jag köpte joggingskor i 50-årsåldern och började i kören innan 70 i alla fall.

Min stränge musiklärare

Sen är det ju skillnad på körer och körer. I seriösa körer - förlåt, det här är ju i högsta grad också en seriös kör - men med stämmor och notläsning och sånt menade jag, där kanske jag inte platsar, men det finns ju hur många andra körer som helst där där det är lite lättare. Och i "min" kör har vi ingen uppsjungning som inträdesprov. Däremot minns jag de årliga uppsjungningarna i skolan där Werner Wolf Glaser satt vid pianot och suckande avbröt sjungandet redan efter 3-4 takter. Så fick man sitt B i betyget, dvs nätt och jämnt godkänt. Jag sökte aldrig in till skolkören.

Men nu har hämningarna släppt och nu, redan efter 7-8 träningsveckor är vi mogna för ett första framträdande. Med solist (nej konstigt nog inte jag), inspelad musik och en entusiastisk körledare känner vi oss rätt säkra inför söndagen, både jag själv och säkert hela kören. Orosmoment? Ja, vi är utomhus - hur kommer vi att höras? Och på is! På isbanan mitt på torget! Kommer vi att kunna hålla balansen när vi rockar loss?

En alldeles färsk studie på Sahlgrenska visar intressanta fakta på den fysiska nyttan av att sjunga i kör. Kolla filmen och kom loss i närmsta kör! I vår kör, Rock Everybody, är vi killar i sammanhanget en liten exklusiv skara, det går nästan 10 tjejer på varje kille, hur ska vi klara oss på julfesten som avslutar premiärsäsongen?