#Blogg100-effekten

De flesta skriver nog på sina bloggar mest för sin egen skull. Speciellt den här typen av bloggar, vem mer än en själv är intresserad av såna bagateller som avhandlas här? Men som jag brukar säga, alla mina över 2000 inlägg visar sammantaget en äldre gentlemans väg in i Jan Guillous "DZ" där jag träder in i morgon, det kan ju ha ett visst intresse.

Till mitt försvar kan jag också påpeka att under #blogg100-racen (det här är mitt andra) är inget ämne en för liten bagatell för att inte skrivas om. Ett inlägg om dagen i 100 dagar, då är det inte alltid några djupa tankar som avhandlas och inte heller är grammatiken så 100%-ig. Kvantitet före kvalitet. Efter 8 juni, då #blogg100-racet går i mål, blir det nog stiltje på Utsiktsbloggen över sommaren.

Eftersom kanske någon just idag läser min blogg för första gången vill jag bara påpeka det och att här skrivs det bagateller (och någon enstaka gång något djupare) av en pensionär för andra pensionärer eller mycket gärna för vem som helst.

Så till #blogg100-effekten. Både förra året och i år har det på köpet blivit en viss ökning av antalet läsare av Utsiktsbloggen och även lite uppmärksamhet av herr bloggaren i gammelmedia. En artikel i Good News Magazine men radiointervjun förra året var väl inget vidare. Och i år ringde TT och frågade lite som blev en flash i alla tidningar för några veckor sen och så idag blev det ett par sidor om herr Utsiktsbloggaren i lokaltidningen, sånt är kul för en panschis i utförsbacken!

Dagens dikt som jag brukar avsluta inläggen med är inte så exakta mer ett spontant infall.

Jag skulle kunna travestera Kjell Olof Feldt:

#Blogg100 är ett djävla skit
nu har jag baxat det ända hit... 

Men lite högre spänner jag allt bågen:

#Blogg100 som jag knappat på sen 100 dar tillbaka
går snart i mål och firar då med kaffe och en kaka
En del av oss har svårt att hitta på vad man ska skriva
Men bra att syssla med om man har tid man vill fördriva...


#blogg100 nr 91, extranummer    --- fortfarande 9 nummer kvar