Stor dag idag!

Stilstudie. Ett vinnande steg!

70 år och springer 16:e Stockholm Marathon, vilket smäller högst? Maran förstås. Gammal kan vem som helst bli som slipper sjukdom och annat elände, men en faslig massa maror, det får man kämpa för.

Samma procedur idag som vid alla andra Stockholmsmaror: Tidigt uppe i stugan, den här gången kryddad med ett Grattis från Margareta. Snabb frukost och så iväg till Sollentuna där jag får skjuts till tunnelbanan i Mörby och tar mig till Stadion. Det är alltid lite spänd stämning på tunnelbanan, folk är spända och koncentrerade, men det släpper ju närmre Stadion man kommer. Vi är som galopphästar, ivriga att komma igång!

Hämtar nummerlappen direkt så att man slipper långa köer, sen är det fint att ligga i slänten och slappa en stund innan det är dags att dra av överdragskläderna och ställa upp i sin fålla. Jag har under åren halkat bakåt i startfälten, startar i näst sista gruppen i år. "Har du nånsin sett en joggare le" brukar man höra av såna som är neggiga till motion, men då har dom inte varit med timmen före start på en mara, det är internationellt och lättsamt men koncentrerat och förväntansfullt där på Östermalms IP.

Är det nån som är nervös släpper det när speakern drar igång sina skämt och det är svårt att förklara känslan sen när startskottet går på Lidingövägen. Jag tar alltid högra sidan på Valhallavägen och springer väl som alltid lite för fort den första milen. Förstås riktigt trött redan efter första varvet och ännu tröttare på Söder Mälarstrand framåt Västerbron, 32-33 km, där går det riktigt segt. Men sen är det bara resten kvar och än så länge har jag aldrig behövt bryta.

Väl inne på Stadion efter andra varvet har man 200 meter kvar till målet, och det skulle kännas fint nån gång att ha kunnat öka lite då, lägga av en spurt och springa om en massa ungdomar som tränat för dåligt, men det blir alltid tvärtom, jag blir själv omsprungen.

Medalj och T-shirt, sen till ÖIP för att leta på överdragskläderna och bege sig till Sollentuna, det blir väl en matbit där kan jag tro. Hela klanen ska vara där om nu inte Elisabeth har hamnat på BB...

Så här hoppas jag min marathondag gick den 31/5 2014. Det här är skrivet i förväg, så gick det åt pipsvängen får jag förklara mig i en kommentar.  

Pheidippides sprang från Marathon då
när greker gav perser på moppe
I Aten blev det fest och ett fasligt sjå
Nu springer jag själv just det loppe' 

#blogg100 nr 92      8 nummer kvar