Cykla necesse est

Fincyklarna från Sportson

Redan det gamla grekerna hade ett uttryck för det här med att cykla innan ens cykeln var uppfunnen. "Det är nödvändigt att cykla" har jag för mig att dom sa. Möjligen att citatet är lite annorlunda. Någon påstår att det ska vara "Navigare necesse est" men jag tror det var cykeln dom menade.

Våra fincyklar har vi i Sala. Min fyller 10 år till våren och Margaretas är bara fem på sin höjd. Riktigt fina och har 24 växlar båda två. Nishiki låter japanskt, men dom är visst byggda i Göteborg sägs det.

"Hur många växlar använder du?"  brukar folk som inte kan något om cyklar fråga, dom tycker det borde räcka med högst tre växlar eller helst inga alls. Men det är inte så vi cyklister tänker, vi har användning av allesammans. Och nu i sommar har vi cyklat rätt mycket. Idag tog vi en runda igen, Sala runt.

Första längre stoppet tog vi på Café Järnvägen. Rejäla lunchmackor med Prosiutto och Mozarella, läckert! Det var det första rejäla vi ätit sen söndagskväll (5:2-metoden) så vi tuggade sakta och omsorgsfullt. Sen fortsatte vi längs med dammarna och genom Stadsparken, vilken fin stad Sala är! Och på cykel kommer man in i på vägar man aldrig åker annars, en fin tur. Så tog vi bakvägen hemåt, över Styrars och Hönsgummans väg, ut på landet mot Ringvalla och så via Svassla där man blir utskälld av hundarna på hundpensionatet. Innan vi kom hem kollade vi några kantarellställen som var tomma och så efter över tre timmar och nästan tre mil var vi hemma igen. En bra träning inför semestern. Nu behöver vi några lite längre pass också, det ska vi nog hinna med.

Snart hemma

I går på TV var det ett sällsynt program om Vätternrundan, nästan så jag blev sugen att ta ett varv igen. Men samtidigt, det är riktigt drygt på slutet när regnet öser ner och kraften i benen är slut. Nästan tråkigt där på slutet upp mot Askersund innan man ska vända söderut mot Motala. Och alla har så moderna cyklar, jag har nog inte råd att lägga 10-15000 på en ny racer, men en riktig långtur på min Nishiki kan jag tänka mig nån gång. Alltså en riktig långtur. Får väl se...                   

 


 

Ärliga Västeråsare

Jag har genomfört ett riskabelt, ofrivilligt ärlighetstest av kommunens medborgare, och glädjande nog gick det bra. Vi Västeråsare är ett ärligt släkte.

Det var ju äntligen sol den här veckan, så jag tog fram fincykeln i måndags, min Nishiki Pro SL och tog en tur ner till city. Ja det blev en liten omväg först för att lufta cykeln lite, jag har bara 5-600 meter ner till centrum, men cykeln kändes fin - i år har vi tänkt komma igång på riktigt och cykla lite mer. Cykelsemestern i Provence i somras gav mersmak.

Jag parkerade cykeln på stan, strosade lite i affärerna, handlade lite mat och tog en promenad hem, jag har ju så nära. Så när jag i torsdags skulle ta cykeln på bilen upp till Stentorpet var det tomt i källarn!

Trist, men så är det det här med oss Västeråsare och ärligheten. Jag tog en joggingtur ner till stan, och där stod min Nishiki troget och väntade utanför Konsum. Mitt i stan. Jag hade nog inte ens behövt låsa den, men det ska jag testa en annan gång.