Avslöjad, men här är sanningen

Djup koncentration

Årets Arosiensis damp ner i brevlådan igår. Den årliga tidningen för oss gamla studenter från Högre Allmänna Läroverket i Västerås.

Jag hade tänkt gå ur den föreningen, min avgångsklass hade sitt 50-årsjubileum förra året och jag hade inte tänkt vara med på vårfesten eller några andra aktiviteter i år. Men nu vet jag inte riktigt, det var en trevlig tidning med fina reportage så jag kanske betalar årets 200 kr. Porträtt av några lärare mm var kul och så ett intressant reportage från just vårfesten förra året. Det var där jag blev avslöjade med att koncentrerat fingra på min Nokia 920 medan Lasse H roat övervakade dramat.

Vad var meningen med att ta in den bilden. Kanske ett inslag i debatten att "nu har det gått för långt" som man brukar höra om mobilanvändandet. Folk knappar på mobilen på bio, vid matbordet, vid hämtningar på dagis osv, det är sånt man brukar höra. Så jag kom väl på bild som ett varnande exempel kan jag tro.

Nu hör det till saken att jag visade Lasse bilderna jag med mobilen tagit tidigare under dagen och under "banketten", bilder som sen delades med mina fd klasskamrater på Skydrive och Facebook, bilder som resulterade i många tackmail från klasskamraterna. Så i stället för att bli avslöjad som ett varnande exempel betraktar jag mig som en förebild för oss övermogna ungdomar, det framgick inte av reportaget.

Ytterligare en kommentar måste bli att det där var nog enda gången under 2013 jag framträdde i slips! Det kanske också bidrog till att jag fick förgylla årets upplaga av Arosiensis.

#Blogg100 nr 5  95 to go          

Reunion - kul eller bara en plåga?

Några av mina ålderskamrater hatar sånt här och är aldrig med på återträffar. Och jag kan förstå om någon tycker att en reunion efter 10 år är en sak, efter 25 också, men efter 50 är det kanske inte lika kul. Förfallet blir så påtagligt då.

Försnack på Bishop Arms med 12 gubs

Men jag tyckte ändå att det var riktigt kul med vårt 50-årsjubileum vi hade igår. Riktigt kul. Visst har vi alla blivit gamla och visst var det inte många man kände igen men så när man fick presentera sig och titta lite närmare och prata lite med dom som var med så var allt som förr nästan på en gång.

Det värsta med sånt här är allt skryt över framgångsrika karriärer, jag är väldigt ointresserad av sånt, i alla fall alla detaljer. Om man satt i en fin styrelse 85-92 eller fick attraktiv utlandstjänst i New York år 2000-2003. Sorry, jag lyssnar inte på sånt. Jag som varken suttit i en fin styrelse eller haft en prestigefylld utlandstjänst berättade i stället om mina fritidsintressen, framför allt mina marathon. Där var det ingen som knäckte mig även om det drällde av fina titlar och fina karriärer. Om man har man jobbat i det eller det projektet, vem intresserar sig för det? Mer intressant om man bestigit något berg eller tagit VM-medaljer i bridge som Anders gjort. Eller blivit trubadur som Lasse. Eller byggt en jordkällare som Olle.    

Så berättade jag lite om Sociala Medier och fick samma reaktion som jag får av nästan alla ålderskamrater. Aldrig i livet! Det är en principsak att inte vara med på Facebook! Jag missionerar aldrig numera, bara skrattar lite åt sånt. En ny FB-vän blev det i alla fall och en lovade att försöka registrera sig.        

Bara killar var med på återträffen, det var synd, men det var lite sjukdomar bland några av tjejerna. Och bland några av killarna också, men det är ju inte konstigt så här i 70-årsåldern. Undras om det blir någon mer reunion.              

Gask på kårhuset

Kanske 1963

Äntligen ska jag få bocka av ett outforskat område. En Gask har jag aldrig varit på.

Vardagsmat för alla med en högskolebakgrund, men så blev det inte för mig. Men idag kom inbjudan till 50-årsfesten för oss som blev studenter 1963 och jag betalade direkt. Ett heldagsäventyr med lunch och eftermiddagsaktiviteter, årsmöte och så Gasken på kvällen. Mina arvingar kan kanske ge mig några tips hur man ska göra. Hoppas det blir lite studentikost uppsluppet, men där är man väl hopplöst passé som den gamle surgubbe man har blivit.

Ernst Rolf i frack.
Kanske jag ska damma av min? 

Så gick jag förstås med i föreningen också, Arosbröderna grundat redan 1902, för alla oss som gått på Högre Allmänna Läroverket i Västerås, eller Rudbeckianska som det heter nu. Med en rätt OK hemsida med lite kul info från gamla skolan, tom några filmer hittade jag där. Under "Berömda elever" saknade jag mig själv, men Lars Gustafsson och Ernst Rolf t.ex. var väl bättre representanter för den rubriken. Bobo Stensson var också med på listan, samma årgång som jag tror jag. En sida på Facebook hade dom också!

Och lite bilder på gamla lärare var kul att se, rektor Stenström, Spindeln, Koolmeister, Svanholm m.fl. men det är väl inga kvar i livet förstås. Lite synd, Svanholm skulle vi nog alla vilja be om ursäkt nu i vuxen ålder. Det var allmän kritkastning på hans lektioner, man skäms fortfarande. Men på Spindelns lektioner var det ingen som knappt vågade hosta.

Nu är det bara att hoppas att det kommer några från avgångsklassen RIVc på min första Gasque.