Spänn bågen!

Jag sa häromdan i ett samtal att jag tycker det är kul med dom som törs prova tuffa utmaningar, att spänna bågen rätt hårt. Den kan brista, men då har man i alla fall försökt, och kanske det går bättre nästa gång.

Så tycker jag, men det skrattades det rätt friskt åt häromdan - såna dumma idéer. Nån som känner till Jante?

Det får vara hur det vill, men nu tänker jag försöka igen, att upprepa förra årets mandomsprov, Yours Truly 50 k. Ett vinterlopp på 5 mil. Tufft för alla, ännu tuffare för en gubbe. Jag var äldst förra året, hur blir det i år?

Det gick bra förra året, men då hade jag valt en bana som till 40% var oskottad, det misstaget gör jag inte om i år. Så nu har jag en trevarvsbana på 16,7 km med start och mål i fritidshuset och så passerar jag där två gånger, det är bra. Då kan jag fylla på vatten och äta lite mat och ta igen mig en stund.

Vi som är med mäter själva upp en bra bana, så rapporterar vi in till Seppo i Finland som sköter om resultatlistan. Finland, Ungern och USA har de flesta deltagarna, sen är vi några tappra från Canada, Spanien, Rumänien och Thailand. Och Sverige förstås.

Oj vad det kommer att göra ont! Men vilken fin dag jag kommer att få.

Det våras för bokaffären

Första besöket på bokrean är klar. Jag följde listan och kompletterade med några spontana tillägg.

Men lite besviken blev jag i år, dom hade mindre golvyta och böckerna kunde väl exponeras lite flashigare och tydligare. Jag fick leta runt flera varv ibland när jag skulle hitta böckerna jag prickat för.

Visst handlar jag mycket böcker på nätet, bra priser och stort sortiment, men jag trivs i bokaffären, jag går ofta in och bara kollar runt när jag är på stan. Bättre det än att strosa i klädaffären.

För ett par år sen sa man att bokaffärerna var på väg bort, men det vänder snabbt. Idag läser jag att vi snart får en ny bokaffär i Västerås, i Kvarteret Igor, mitt favoritvaruhus. Där kommer jag att bli en trogen gäst.

I New York har dom fantastiska bokaffärer, tänk om det kunde bli något liknande. En läshörna med café i bokaffären, det är något att drömma om!

Bokrean 2010

I morgon, torsdag 25/2, är det dags. Jag har ställt väckarklockan.

En 5-6 stycken har jag bockat för, sen brukar det bli minst lika många till som jag plockar på mig allt eftersom jag ser nåt intressant när jag väl är där.

Visst skulle jag kunna beställa på nätet och hämta på posten, men vadå? Man kan titta på en film från semestermålet och se lika mycket som man gör om man gör resan dit, det är liksom inte samma sak. Och det är inte samma sak att beställa på nätet heller, så i morgon går jag till bokaffären.

Det bästa är att hitta bra faktaböcker om spännande ämnen som man inte tänkt på tidigare. Förra året läste jag bland annat om Arkimedes, Pekingmänniskan och om elektricitet.

Några deckare blir det alltid, och jag har bockat för en hel del annat intressant. Indianer, grekisk mytologi, islam mm. Kanske nåt inom musiken? Konstböcker har jag sett några intressanta, det brukar jag aldrig köpa.

En bok om universum blir det nog. Jag har läst några sådana förr och fattade nästan inget, men det är så intressant ändå. Den stora frågan i den senaste boken hur universum kommer att gå under, förfrysa till evig is eller förtätas till ett svart hål, det tål att tänka på.

Matböcker blir det nog inga, annars ska jag gå runt i morgon ock plocka godis, och blir det som vanligt kommer jag under året att läsa allt jag köper, alltid lär man sig nåt.

Analys av tandborstning

Jag gör det varje morgon och varje kväll som alla andra, hoppas jag.

Dom som är duktiga gör det kanske nån gång däremellan också. Om inte annat så önskar man att man borde borstat tänderna lite oftare när det är dags för det årliga, nervösa tandläkarbesöket.

Det är inte dags för mig än, det brukar vara lite längre fram på våren så jag har tid på mig att vara extra noggrann. Och i går fick jag nya tandborstar - ett 3-pack från Apoteket som jag ska prova snart.

Men tandkrämen är jag lite fundersam över, vi har bytt sort, Pepsodent den här gången.

Jag bojkottar Colgate för deras lurendrejeri - dom har 20-25 olika sorter för att få extra stort utrymme i affären, men är det nån som tror att det egentligen är 20-25 olika sorter? Samma blandning i allihopa om ni frågar mig. Och skulle det så vara att det skiljer sig något, behöver vi 20-25 olika sorter? Nej tack.

Pepsodent har nästan lika många sorter, och jag minns deras slogan från 50-60-talet: "Gula hinnan, det är känt, den borstas bort med Pepsodent" . Eller deras amerikanska: "You wonder were the Yellow went, when you brush your teeth with Pepsodent" Men nu vet jag inte vad dom har fått till för blandning.

Det blir tjocka, blåa klumpar i tvättstället som är svåra att få bort, och fast jag sköljer ur tandborsten känns stråna som cement nästa gång jag ska borsta, det är alltså nån slags cementbeläggning jag stryker in på tänderna. Nej tack.

Som pensionär får man vara ekonomisk så vi gör väl slut på tuben vi har, den gör väl ingen skada hoppas jag, sen återgår jag till sorten som bara har två varianter i hyllan i affären. Eller så tar jag Apotekets tandkräm den är också väldigt bra.

Tjejer i OS i Vancouver

Visst hejar jag på Sverige. Till 100 %. Och dom här skidtjejerna Charlotte Kalla & Anna Haag är ju bara för härliga. Unga och fnittriga och så otroligt duktiga. Oj vad jag var nervös i går. Och glad för silvret.

Men jag har så många andra favoriter nu bland tjejerna i alla nationer. Alla som blir intervjuade är lika trevliga som svenskorna, åtminstone nästan.

Det var lättare förr med otillgängliga ryskor och med dopade östtyskor, tjejer som inte drog på munnen ens när dom vann, men så är det inte nu (som tur är). Ja det där med doping är man aldrig säker på förstås, men alla är så glada och öppna nu, tom tyskorna är så sympatiska, dom kunde se så trista ut förr.

Vinner inte Anja Pärson eller dom andra svenskorna håller jag gärna på Tanja Poutiainen från Finland, en riktigt trevlig tjej. Och Marit Björgen är också så sympatisk, jag unnar gärna henne en medalj, åtminstone ett brons då och då. Magdalena Neuner blev så glad i skidskyttet - grattis till guldet.

Ja de flesta utländska killarna är väl trevliga dom också, men dom är det lättare att inte heja på. Dom får klara sig själva.

Överst på prispallen vill jag ha en svensk, men blir det inte det så har jag gott om favoriter från alla länder.

En obegriplig diskussion

Vi hade en diskussion igår där jag inte förstod frågeställningen.

Välvilligt försökte jag ändå förstå så gott jag kunde, och det var nåt om OS och TV. Att det skulle vara för mycket från OS nu. Det faller ju på sin egen orimlighet så hur ska man bemöta något sånt.

Det är ju som att diskutera med nån som påstår att jorden är platt, inga argument biter. Eller om man försöker förklara för tonåringen varför han ska vara hemma till midnatt. Lycka till.

När hockeyelitserien har match 3 ggr per vecka tycker jag också det blir för mycket. Blir kanske skillnad när VIK är tillbaka där, men innan dess väljer jag bort de flesta hockeyreferat. Samma sak med fotboll, utan VSK i allsvenskan känns det inte lika intressant.

Men ett OS måste väl engagera varenda kotte. Det är här agnar skiljs från vetet, vi som stödjer svenskar i utlandstjänst och dom som osolidariskt mer tänker på sig själva.

Men jag duckar i sån här diskussion, jag vet efter så många upplysningsförsök att argumenten biter inte. Men jag rekommenderar alla att lyssna till Gunnar Bolins Boliner från Vancouver så får ni i alla fall lite känsla för Vancouver-veckorna utan sekundexercis från tävlingsbanorna. Om det nu är sekunderna som utlöser allergin.

En ovanlig dag

Jag kommer nog inte ha så många fler såna här dagar här på Stentorpet, så man får passa på. Så här fina vinterdagar är sällsynta. Sol - kallt - massor av snö.

-27 i natt har stigit till -21 nu. Ja kallt kommer det väl bli fler vintrar, men så här kallt är det inte ofta här.

En halvmeter nysnö att skotta, det är det ju inte heller så ofta, känns också lite speciellt.

Och strålande sol, men det har vi nästan jämt här i fritidshuset och ån är alltid fin men extra fin i dag.

Sol, kylan och så mycket snö samtidigt - det ÄR en alldeles ovanligt speciell vinterdag, får man vara med om en sån här vinterdag till ? Jag tror de var på 80-talet sist som det var så här mycvket snö, så om det är vart tjugonde år så behöver jag i alla fall inte bekymra mig för när det blir så här mycket snö nästa gång. Då är det andra som skottar.

Jag har kört fast med bilen några gånger, men som tur är har jag inte behövt tåg och buss så mycket, och när jag gjort det har det funkat bra, där har jag haft tur.

Och tur hade jag att få vara med om en sån här vanlig dag som ändå är så ovanlig.

OS-skidor , så otroligt spännande

Vilken OS-kväll toppad med Guld till Hellner och Brons till Olsson. Och Södergren 10:a. Vilken kväll!

Det är så himla kul med idrott när det går bra för dom man håller på. Som igår. Då var vi nån miljon vid TV:n som var lika nervösa allihopa och lika glada allihopa när det gick bra.

Visst tycker man lite synd om dom som inte får vara med om sånt här, dom som väljer bort sporten, "jag är inte så intresserad". Det är så många höjdare man fått vara med om med sport, VM-fotbollen -94 (och -58!), Stefan Holm, Carolina Klüft, Wassberg och Svan och alla andra. Och bandy med VSK.

Idrott är kul, det tycker både kungen och jag, det är bara att beklaga er andra.

Virka OS-mössan

Tom jag som inte kan skryta med att vara så modetrendig fastnade för OS-mössan. Och den har visst gjort succe.

Är det svårt att virka? Man har ju bara en sticka att hålla rätt på, jag kanske kan lära mig. Jag har att för mig att jag virkade nåt i skolan så jag kanske tom kan det redan.

Det är brist på garn har jag läst, men det fyller dom nog på och nu har jag fått tag på en ritning, eller en beskrivning heter det visst bland oss virkare.

Eller så beställer jag en av Casper, 12. Han har just lärt sig sticka så då kan han säkert virka också. I den åldern kan dom allt.

Kan man lita på Let's Dance?

Det är klart att det fuskas i Let's Dance, det kan man väl räkna ut med vilken ädel kroppsdel som helst.

Jag skulle gärna kolla programmet, jag gillar dans och det kan vara kul att se våra kändisar dansa, men så är det det här med tävlingsmomentet och dom pretentiösa domarna. Jag orkar inte med det.

TV4 är reklamfinansierat och vill förstås att rätt folk blir kvar och att dom som inte har samma dragningskraft åker ut. Har jag rätt eller har jag rätt?

Ja, det är i alla fall så jag trott sen dom började med det här programmet, och nu verkar det vara så att det alltså är lite skumt. Anna Anka skulle få en gräddfil till slutomgångarna sägs det. Om TV4 skulle redovisa röstsiffror på något sätt så man i alla fall kunde tro att det är en tävling så kunde jag väl kolla, men tills dess får det vara.

Rätt eller fel, men jag misstror så många av reklamkanalernas program speciellt tävlingsprogrammen men även dom som ska verka lite halvdokumentära. När tittarsiffrorna styr är nog reklamkanalernas ledningar påhittiga att förbättra sanningen ibland.

Mera snö

Balkongen är skottad, nästan 10 cm nysnö under natten. Och under dan kommer det ännu mer. Klass 1-varning.

Och i morgon kommer det ännu mer. Och på söndag kommer det ännu mer. Och nästa vecka kommer det nog ännu mer, det utgår jag ifrån. Klass 2-varning i morgon? Det är en alldeles speciell vinter.

Vi som tänkt åka på 10-årskalas i helgen, får vi hålla oss hemma och bli utan tårta? Dom kanske överdrev på TV, men jag hörde om 40-50 cm nysnö och blåst på det, burr.

Balkongen är lätt att skotta men den där dj-a vägen i Stentorpet...

Och inte en snöslunga finns det att få tag på i år. Innan vintern i år hade jag bestämt att köpa en när säsongen var över, när dom säljer ut dom billigt. Då tänkte jag tjäna ett par tusen, men jag fick lång näsa. Tillgång och efterfrågan säger att det blir nog inte så.

Tur att jag har snöskyffel i alla fall. Jag hörde att dom också är slut.

Säg ifrån!

Det är inte ofta man hinner reagera sådär som man egentligen borde. Man ska ha civilkurage att säga ifrån.

Hem från stan idag mötte jag tre glada tjejer i övre tonåren som tjattrade och fnittrade som tjejer ska göra. Dom kom nog från biblioteket och en av tjejerna hade en Metro i handen.

Så precis när dom passerade mig slängde hon tidningen i en snöhög, vem ska ta rätt på den? Mindre än 25 meter därifrån fanns en papperskorg, det hade ju varit bättre att lägga den där. Och det hade hon säkert gjort om jag bara kommit mig för att säga till. Men jag tänker för långsamt ibland.

Och det har hänt förr. Jag såg några ungdomar en gång som spottade ut sina stora tuggummin utanför affärn. Inte bra - hundarna tuggar i sig sånt. Men inte kommer jag mig för att säga till.

Cigarettfimpar utanför ytterdörrn är ju också dumt, att man ens kommer på tanken att slänga en fimp där. Men rökare tänker nog inte så mycket, dom slänger ju sina fimpar var som helst.

Jag önskar bara att jag kunde vara lite mer snabbtänkt när jag ser nån som skräpar ner, vare sig det är en rökare eller en fnittrande tonårstjej.

Modernt TV-tittande på svt.se

Det var en lite motig Svenskdag i OS idag, onsdag, men det var mycket fin idrott ändå. Och det kommer mer i natt men då sover jag. Hoppas bara att Anja inte gjorde sig alltför illa.

I kväll följde jag TV-sändningarna på datorn, och det är ju en fin service som SVT ger på nätet, 8 parallella kanaler!

Man har 8 minibilder underst på skärmen och det program man just följer i en större bild överst, och på ett litet kick växlar man till en annan arena. Skidor - hockey - curling allt efter intresse. Man tittar in där det händer nåt. Det känns modernt.

Det passar nog stora sportsändningar som OS bäst. Men tex på en fotbollsmatch med många kameror, kan man själv välja vilken vinkel man vill se. Och under ett marathonlopp skulle man kunna följa blåbäret långt bak i loppet när man annars bara får se ledarna.

Men det passar ju annat också.

Prinsessbröllopet i juni kommer jag visserligen inte själv att se frivilligt, men det är ett sånt arrangemang som kan bevakas av många kameror och där man själv kanske vill bestämma vad man vill se. Och i debatten skulle man kunna välja kameran som visar den egna favoriten eller när motståndaren blir grillad. Kanske tom att man själv kan välja bilder i en vanlig film som är filmad med flera kameror, jag tror inte det är otänkbart att det bli så att man själv sitter och väljer hur man vill se filmen.

Och i alla fall tycker jag SVT:s service från Vancouver är suveränt bra och modern. TV i datorn.

Gunnar Bolin har rätt

Gunnar Bolin på Kulturradion gillar jag. Dels är han alltid kul att lyssna på vad han än pratar om och han har också sån klar och tydlig röst. Och i dag hade han sällsynt rätt, han tycker precis som jag.

Idrottsintresserad (?) är han ofta med på OS och VM för att göra annorlunda sportreportage. Gunnar Bolins betraktelser är höjdare varenda en. Jag missar dom aldrig. Idag pratade han jaktstart med exakt mina ord.

I går vann tveklöst den som var bäst, Björn Ferry, men upplägget i skidskyttet gör att inte alltid den bäste vinner dag 2. Jag har försökt förklara det i timmar ibland i roliga diskussioner med kompisar men det är jättesvårt för en del att fatta. Antingen fattar man eller så fattar man inte.

Men Gunnar Bolin har fattat. Dagens betraktelser ligger inte ute än på sr.se/os, men den som vill förstå och nå högre höjder bör lyssna på Gunnar Bolins betraktelser för dag 5 av OS i Vancouver.

Men igår var det ingen tvekan om att den bäste vann i jaktstarten - Björn Ferry!

Jag hade rätt som vanligt

Visst är det kul när man får rätt. Det tycker man väl förstås att man har för det mesta, men nu fick jag en misstanke bekräftad, åtminstone nästan.

Men jag hade gärna haft fel den här gången. Jag skrev en rad redan förra vintern om dåliga talgbollar, såna där som småfåglarna äter.

Jag hade inte provätit dom själv, men märkte förra vintern att en sorts talgbollar ville inte pippi ha, dom åt inte upp efter sig. Så jag bytte till en annan sort som verkade bättre.

Men i år har jag sett att det blir rester av den sorten också. Och idag läste jag i tidningen att det är många andra som också märkt av det. Fåglarna vill inte ha talgbollarna. Vad blandar dom i för skit?

Tillverkaren skyller på vädret, det är för kallt. Har man hört! Pippi fryser om fötterna och vill inte äta talgbollar. Vilka dumheter. Dom blandar förstås i nåt oätligt för att tjäna några ören extra men inte går det att lura talgoxarna, dom vill ha nyttig mat.

En OS-haiku

Det är jobbigt med OS. Men härligt när Sverige vinner. Dom som väljer bort den här spänningen är bara att beklaga.

Först Charlotte Kalla och nu Björn Ferry! Vilken start på OS-festen. Jag måste lugna mig med en Haiku:

Två Canadaguld
Kan det kanske bli flera?
Anja kommer snart

Tomas Tranströmer har sina Haiku-dikter ingraverade i trottoarerna i Västerås. Jag räknar med att få in mina där också. Nog ska väl ett sånt här mästerverk duga?

Den viktigaste traditionen

Jag är inte så noga med traditioner, tom julgranen har vi rationaliserat bort.

Men idag är det en viktig tradition. Den viktigaste. Semmelpremiären.

Jag har suktat efter dom så länge men varit ståndaktig. Det är svårt nu för tiden när dom börjar sälja dom redan före jul, och det har hänt att jag inte klarat av att vänta, men i år klarade jag det så ikväll ska jag njuta årets första fettisdagsbulle. Utan varm mjölk, den traditionen har jag inte fastnat för.

Det är också viktigt att den ska köpas på Chantal´s. Jag har fått för mig att dom är bäst där, men den traditionen ska jag nog ändra på. Jag såg att dom sålde butiksbakade semlor på Konsum City som såg precis lika fina ut som dom som jag hade köpt, och dom kostade bara hälften så mycket som det jag betalade. Det blir Konsumsemlor nästa gång.

Konsum hade billiga tulpaner i dag också. Dom väl blev över från Alla Hjärtans Dag i söndags. Vi som inte håller på den traditionen med blommor och choklad just den 14/2 kunde köpa tulpanerna billigt i dag istället och tjäna en slant där också.

På kundmöte

Jag var på kundmöte hos försäkringsbolaget i går. Vi var runt 200 kunder.

Jag var lite tveksam att gå dit först. Jag vet ju hur dom bara brukar vilja sälja mer produkter, men det här var helt OK, riktigt bra. Några 20-minutersföredrag med en himla massa fondinformation som jag inte var tillräckligt begåvad att förstå allt av, men pratar folk lite lättsamt får man försöka fatta det lilla man kan i alla fall. Och det var absolut inte tråkigt.

Och så fick vi mat i pausen. Som pensionär är man inte bortskämd med bjudmat, det var förr det. Nu är det ibland en ostfralla och en kopp kaffe som man får betala själv, men nu var det lax, räkor och lite paj, det var fint. Men det är klart, som kund i bolaget har man väl betalt den där laxen många gånger om med sina avgifter.

Oops - det sista var bara negativt tänkande - dumt att gnälla, maten smakade bra.

Och om man nu prompt måste gnälla så var det möjligen på att mötet var just när Charlotte Kalla tog sitt OS-guld, men det var det desto roligare att se när jag kom hem.

OS är igång och jag är lite orolig

Visst är det kul, jag gillar nästan all sport, men den här gången är jag inte så engagerad. Jag är orolig att jag börjar bli gammal?

Invigningen struntade jag i, men skidskyttet har jag kollat med ett halvt öga och i kväll blir det visst skidor för både damer och herrar, det ska jag titta på, med dom här nya grenarna som puckelpist, shorttrack, halfpipe mm vad är det för konstiga grenar?

Lite orättvist förstås, dom som är duktiga där har väl tränat väl så mycket som dom i 'mina' grenar, och det måste väl komma nyheter, men jag håller mig till det jag är van med.

Och när hockeyn kommer igång med nattmatcher kommer jag nog att ställa klockan om det nu går bra för Sverige, annars får det vara.

Demonstrationerna mot OS var lite intressanta, jag trodde inte det fanns så mycket orättvisor i Canada. En del demonstranter verkade bara vara maskerade proffsbråkstakar, men det är nog mycket orättvisor och skillnader där också på dom som har och dom som blir utan, så att dom protesterar mot miljardrullningar kan man förstå.

Vinterpromenad

Vi tog en fin promenad idag. En rekognosering inför Yours Truly-loppet 28 februari.

Det är så dåligt med skidspår i år, jag förstår inte varför, och det är lite för jobbigt för mig att spåra, jag hoppas det blir ett skidspår till lovet i vecka 9 i alla fall.

Så idag promenerade vi "Sjöborundan" genom skogen och förbi sjöarna - vilket väder. Ett gäng med rådjur, 6 stycken, skuttade på gärdet. Det var nog första gången jag sett en så stor flock samtidigt hos oss och vi såg också många spår efter andra djur, men inga andra människor. Att folk inte är ute och motionerar mer!

Och det bästa var att rekognoseringen inför Yours Truly gick så bra. Förra året var min bana inte plogad så jag fick pulsa i djup snö nästan halva loppet, men i år såg det så fint ut. jag behöver inte leta upp en ny bana. Det kommer att bli mycket lättare i år.

Och tänk om vädret kunde bli så fint som idag, förra året var det gråmulet och snö. Jag hoppas det och tänker positivt.

Alla hjärtans dag

Kommersiellt jippo förstås och kom till Sverige på 60-talet läser jag, inget jag bryr mig så mycket om.

Och inte minns jag det från 60-talet heller, snarare från 80-talet i mitt minne.

Kanske Margareta skulle bli glad för en chokladbit, och det kan hon få men inte just för att fira Valentin. Men det var intressant när jag kollade, traditionen går tillbaka till 13-1400-talet, kanske ännu äldre, det trodde jag inte.

Men jag struntar i det här ändå. Jag är lika snäll som vanligt, jag behöver inte förställa mig. Tror jag i alla fall.

Och det är väl mer spännande för ungdomarna som har en förevändning att fråga chans på varandra.

Positivt tänkande

Det är ju fint och viktigt, och man kan tänka hur alla i OS har kämpat med det i sina träningar. Varenda en.

Och det är synd att det inte bara svenskar som kör med det där, det hade ju varit bättre om dom andra inte tänkt på det.

Men att Helena Jonsson tänker positivt fick man exempel på i en intervju igår. Hon fick frågan "Hur gör du för att hålla ordning på nerverna på skjutvallen när det nu är en OS-tävling?"

Hon svarade "Jag tänker att pricken jag ska träffa är lika stor som vanligt". Vadå "lika stor", "lika liten" hade det varit lätt att tänka. 50 meter och 4,5 cm stor prick.

Men tur att hon tänker positivt och ser pricken som stor, det vet jag inte om jag klarar av ikväll. Jag är nog inte lika duktig på att tänka positivt.

Trådlösa högtalare

Så köpte jag mina trådlösa högtalare till slut som jag varit på jakt efter så länge.

Jag hade två alternativ. Dels Hifi-klubbens förslag för 22.000 dels Clas Ohlsons förslag för 599. Jag har tänkt så länge, men med hänsyn till dagens ekonomiska läge så valde jag det senare alternativet.

Och det fungerar riktigt bra, så inte ångrar jag mig men jag är heller inte riktigt nöjd. Jag måste erkänna att det var ett helt annat tryck i HiFi-klubbens Sonos-alternativ med fräck fjärrkontroll för 3.998 och inte kan jag zonindela lägenhetens 80 kvadratmeter heller med min budgetvariant.

Men nu börjar jag fundera om jag ska zonindela i Stentorpet i stället. Då kan jag sitta centralt och sköta musiken i småstugorna och på verandan och i huvudbyggnaden också förstås. Man kan faktiskt klara 32 olika rum, eller zoner! Eller blir det Clas Ohlson där också?

Äntligen börjar OS i Vancouver

Va kul det ska bli. Jag ska fråga Margareta om jag får flytta in TV:n i sovrummet. Det får jag nog.

För det dumma är ju att dom envisas att sända en massa TV mitt i natten, det är ju dumt. Är det inte dags snart att vi har samma tid världen över, och då passar svensk tid rätt bra så man slipper dom här nattsändningarna.

Och det hade varit häftigt att fått se några OS-tävlingar på plats någon gång, men det blir väl aldrig så.

Jag får skylla mig själv - chansen fanns i Lillehammer 1994. Det gick t.o.m. dagsturer från Västerås där man fick se några tävlingar och sen åka hem med samma buss, men inte ens det blev av. Nästa chans blir London 2012 om det nu finns några biljetter kvar, jag är alltid så sent ute.

Drömmen vore sommar-OS i Rio 2016. Och blir det inte av att åka dit så kommer jag i alla fall att baxa in TV:n i sovrummet igen. Men nu ska jag leta skarvsladdar så jag kan kolla nattens invigning.

Bra tajming av SJ

Jag har förstås följt kritiken mot SJ och Banverket.

Dom som klagar har säkert ofta anledning till det och SJ/Banverket ska säkert kritiseras och skakas om, men vad som är fel ville jag veta mer om så jag testade tåget för att kolla. Och SJ/Banverket hade tur.

Tåget 12.27 från Västerås till Uppsala avgick 12.27 men ankom Sala 1 minut för sent - inom felmarginalen.
Byte i Sala mot Uppsala. Avgångstid 12.59 ankomst Uppsala 13.33. Dom tiderna hölls på sekunden.

På tåget fick jag svara på en enkät hur jag tyckte det var att åka med SJ och vad skulle jag tycka - dom höll ju tiden perfekt. Jag satt bra och konduktören såg trevlig ut. Eller var den här resan prioriterad? Jag läser i tidningen idag att just igår var det mycket problem på linjen Västerås-Uppsala.

Och både i gårdagens UNT och dagens Vlt läser jag om hur folk avreagerar sig på SJ-personalen, det är ju väldigt obegåvat, vad kan dom göra åt trafikproblemen. Tom hot om våld kan dom få stå ut med, det ska ingen behöva på sin arbetsplats. Kungen & Ringholm fick en tårta i nyllet, Bush fick ducka för en sko, Reinfeldt fick en vattenstråle mellan ögonen - lika fel alltihopa.

I botten är det ju politiska beslut och prioriteringar som behövs om vi vill tågtrafik som fungerar, och jag prioriterar gärna tåget framför nya motorvägar.

Man borde klä sig i grönt idag

Det blir säkert demonstrationer i Teheran idag på årsdagen av revolutionen. Och klär man sig i grönt så stöder man folket.

Regeringen försöker väl fira på sitt sätt och mobilisera och dom har nog ett visst stöd ute i landet och bland konservativa, och dom har ju makten också att slå ner protester, men när man ser hur folk protesterat och demonstrerat senaste tiden blir man imponerad hur modiga dom är dom som protesterar.

Jag skulle gärna sätta på mig nåt grönt idag, men jag hittar ingenting mer än min gamla arbetströja med reklam för Green Bay Packers, men den är för sliten, inget att hedra Irans ungdomar med.

Senaste demonstrationsvågen gav dödsdomar, nu planeras visst att stänga Gmail, dom gör vad dom kan för att stoppa demokratin. Så visst skulle man klä sig i grönt idag.

Aldrig i livet jag äter köttklister

Men jag kommer säkert att göra det av misstag nån gång och inte tror jag man dör av trombin, men aldrig i livet att jag kommer att köpa ihopklistrat kött avsiktligt. Jag hoppas verkligen att det kommer att synas tydligt på paketet att det är bluffkött dom försöker prångla på en.

Varför i Hellbergs farstu har Sverige röstat JA till köttklister?

Jag förstår tanken, maten ska vara så billig som möjligt, och det vet vi ju också efter skinkdebatten i julas och andra skandaler, men det blir ju bara värre och värre, kan man äta nånting längre? Redan nu finns det ju skinka som man pressar ihop och som vi ska tro är finfin skinka, men nej tack - jag köper inte den heller. Jag lägger på ett par spänn för nåt som jag i alla fall tror är bättre.


Kravmärkt - rättvisemärkt, en gör så gött en kan.

Kravmärkt för min, djurens och naturens skull, Rättvisemärkt för arbetarnas skull. Och inget klister.

Brainstorming

Bara skit på TV? Glöm det - testa Kunskapskanalen. Programmet om hjärnan var intressant.

Där fick man lära sig att hjärnan inte är färdig förrän runt 25, den är helt enkelt inte helt utvecklad innan dess. Det var nånting i pannloben som saknades, det är tomt. Innan 25 kan man inte göra vissa riskbedömningar. Säg det till tonåringen som kan och vet allt.

Egentligen skulle man vänta till 25 med körkort, alkoholinköp och rösträtten, men det är naturligtvis orimligt, det var panelen överens om. Men grabbar under 20 orsakar ju så många trafikolyckor och så många ungdomar får skador av alkoholen så är man rädd om ungdomarna så fick man sig en tankeställare.

Sen var det en hel del om hjärnan för äldre också hur man ska hålla igång den. Och vad som händer vid minnesförlust. Intressant.

Och vi har samma hjärna nu som på stenåldern men hantarer ju nu så oändligt mycket mer information, inte undra på att det är jobbigt ibland att lära sig allt man vill kunna.

Idag provar jag SJ

Jag åker tåg så sällan nu så jag är nästan lite nervös, det är ju bara förseningar har jag hört. Kommer jag fram till Uppsala?

Men även om det är många förseningar en sån här vinter så går ju i alla fall de flesta tågen i tid. Som pendlare måste man så klart kunna lita på tåget, men jag tror att det lätt blir så att om tåget är försenat en kvart några gånger en vecka så tänker man att tåget är aldrig i tid, SJ kan man aldrig lita på etc.

Det kändes så när förseningarna debatterades i Debatt förra veckan, alla hade sina historier som det raljerades friskt runt, och att snön och kylan skulle påverka tågen hade ingen förståelse för. Man borde akta sig för att visa förståelse för att SJ och Banverket har problem på vintern.

T.ex: ett x2000 ökar 20 ton i vikt mellan Göteborg och Stockholm - isbeläggningar. Men i år verkar det stora problemet varit att det varit kallt så länge i hela landet, förr har isen smält när tågen varit söderöver.

Bortförklaringar? Jag ska i alla fall köra med undersökande journalistik och testa tåget idag och se om det är så besvärligt som det sägs.

Hur ska jag göra med Bengt Westerberg

Han kan vara rätt sympatisk ibland, men nu vet jag inte hur jag ska göra.

Han vill löneförhandla med mig. Jag som medlem i Röda Korset ska bestämma hans lön. Han har 70000 nu och det är väl lite mycket kan man tycka, det är ju mer än vad jag har själv.

Nu vet jag ju inte hur mycket han jobbar - lägger han bara 5-10 timmar i veckan åt oss i Röda Korset eller kör han heltid 9-5 och lite övertid på det? Inte vet jag, men ska jag vara ärlig så tror jag inte en sån här herre gör så många knop som ordförande. Det är nog ett styrelsemöte i månaden och nåt enstaka möte dessutom. Ett och annat debattinlägg, nån paneldebatt och så morgonsoffan i TV ibland.

Om hans schema ser ut som jag tror så ska han förstås inte ha 70000. Vi stryker en nolla.

Men tänk om jag har fel och han kör fulltid och gör nytta, då får jag skämmas och då ska han förstås ha hyfsat betalt. Jag ska kolla hans tidrapporter så ska han få det han är värd, men det var fint att det var jag som fick bestämma så det blir lite ordning.

Plagiat eller bara tillfälligheter?

Det var kul, lokaltidningen Vlt, verkar ha följt mina inlägg om Festijazz i lördags och söndags.

Min bild på Sofia Norling och The Quiet Nights orchestra var nästan exakt den som Vlt hade med i deras reportage även dom fick bättre skärpa på sin bild än min mobilbild från mobilbloggen.

Och vinklingen i artikeln, texten, var också den väldigt snarlik min stringenta analys. Dom är duktiga på Vlt. Så då har jag alltså ett visst inflytande på kulturlivet i Västerås. Eller det var väl snarast tillfälligheter förstås.

Vlt:s stadsdelsbloggar kommer snart igång, men min stadsdel är inte med från början så jag får stå på tillväxt innan jag får ta plats och ha något inflytande där, men vi i Forumgruppen har i alla fall haft ett litet inflytande på utformningen. Bl.a. fick vi gehör för namnet Bloggerian som vi tyckte lät trevligare än bara Blogg. Och några detaljer är kvar att lösa, så lite inflytande är kvar innan Vlt:s Bloggerian är sjösatt.

Nu hoppas vi på storkovan!

Jag har varit otroligt irriterad på Postkodlotteriet. Adresserad reklam i stort sett varje vecka. Går oöppnat till pappersinsamlingen. Går det att få stopp på det?

Men så hörde vi om en bekant som hade tur att få en storvinst i det lotteriet så det kanske inte är så dumt ändå, kan hon så kan väl vi. Så för att få slut på all reklam har Margareta tecknat sig för en andel eller vad det heter. ett lottnummer. Så nu får vi se hur det här fungerar. TV4 står ju bakom det så det är väl nåt program man måste följa.

Inte för att jag tror risken för högvinst är så stor, det är nog bara lotterichefen som är garanterad högvinst, hans lön låg på 5-6 miljoner såg jag. Men jag ser också att om vi hade bott kvar i villan hade vi haft en storvinst, det postnumret har vunnit. Men villan lämnade vi för 15 år sen så det gråter vi inte över. Vårt aktuella postnummer står på tur nu.

Men inte slipper vi reklamen för det, nu är det jag som får den där förbenade reklamen. Som oöppnat går till pappersinsamlingen. Jag ska inte ha någon postkodslott.

Jag prenumererar redan på Kombilotteriet sen en himla massa år. Vilken dumhet. Tänk om man sparat pengarna i stället, det hade varit bättre ekonomi. Eller kommer miljonvinsten nästa vecka? Och hos Kombilotteriet vinner jag i alla fall handdukar ibland.

Jazzfestivalen gick bra. Festijazz

Det var första gången för oss, hoppas dom kör nästa gång också.

Allt kostar så mycket pengar nu, det här går visst med underskott varje år. Mycket folk, men dom skulle alltså behöva ännu fler besökare och mer intäkter för att få det att gå ihop.

Men musikaliskt gick det ihop. Vi hade fyra stationer att välja på och provade alla. Några var bättre än andra, men alla var bra. Vi var alldeles slut när vi stapplade hemåt efter efter åtta timmars jazzmusik.

Några funderingar. Återväxten bland musiker är det inget större problem med, det var gott om ungdomar i de flesta orkestrarna. Då kan man kanske vara mer fundersam över återväxten bland publiken, det var oroväckande mycket silverstänk i håret på dansgolvet. Framåt midnatt trillade det visserligen in lite ungdomar, men det kunde nog behövas lite mer ungt folk som gillar jazz. Men just igår kanske Melodifestivalen lockade mer?

Nya grannar igen

Vi har en toppenlägenhet ovanför oss, men nu får vi nya grannar där igen. Flyttlasset går idag. Högst upp i huset, våning 6-7 och 8. Masmästaren i Västerås.

5-rumslägenhet om tre våningar och stort panoramafönster med kanonutsikt ut över stan. Två balkonger. Jag skulle inte ha något emot att byta och flytta upp en våning, men det vore allt lite onödigt stort för oss. Och för dyrt.

Under vår korta tid här i huset blir det här femte hyresgästerna ovanför oss, skrämmer vi iväg dom?

Nej, det tror jag inte. Det har varit barnfamiljer som bott där och dom upptäcker väl ganska snart att det är opraktiskt med tre våningar. Dom senaste har varit föredömligt tysta men dom förra hade en tjej i 16-17-årsåldern, och då blev det lite ungdomsgård ibland när mamma & pappa jobbade sent i restaurangen som dom drev. Det var väl inte så farligt, men en gång fick jag ringa på mitt i natten och be dom dämpa sig.

Så visst är det lite spännande att se vad man får för grannar.

Känner mig lite gammal

Det var svårt att komma upp i morse. Ledbruten så jag nästan vinglar lite.

Men jag vet ju varför, jag tog ett rejält långlopp igår, tre timmar. Snömoddigt och man spänner sig för att inte dratta omkull, det blev inte det där fjäderlätta löpsteget som jag inbillar mig att jag annars har, mera klafs klafs igår.

Och i tidningen idag läste jag om Alisa Bosnic som tyckte att hennes pappa, 67, blivit så gammal, han orkar inte springa längre med sin kulmage, men det är så det blir. Och än så klarar jag ju maran i alla fall. Kanske 5-milen om några veckor också. Second Annual Yours Truly Run at Stentorpet, Sala. Jag ska försöka i alla fall.

Men det finns gamlingar i 40-årsåldern också. En bekants son tyckte hon var lite väl gammal, hon hade varken Facebook-konto eller SodaStream, tänk så omodernt!

Men nu har jag dagen på mig att mjuka upp mig så jag orkar dansa på Festijazz till midnatt.

Gammal man gör så gott han kan , men dansar fan så illa.....

Festijazz 2010

Vilken tur att vi kom oss för att gå med i Jazzens Vänner i Västerås. I morgon är det Festijazz.

Start kl 15.30 sen är det Storband, och kvartetter, trad och swing om vartannat ända till midnatt. I fyra lokaler så det blir ett himla hålligång i Västerås Konserthus. Och dans i en lokal.

Finns det motsvarande i andra städer? Ja kanske det, men ordförande Claes Tillander är en riktig entusiast och arrangemangen i Jazzens Vänner ligger nog i framkant i hela landet.

Det värsta är bara vad ska man välja när det finns fyra lokaler och så mycket att lyssna på. Jag har några favoriter som jag inte vill missa sen får vi väl laborera och mingla runt. Lite lyxigt. Sala Storband vet jag är kanonbra, dom hejar vi lite extra på!

Och Jazzmeny i restaurangen - Buffé eller a la carte så vi måste välja där också, men det blir säkert gott.

En heldag som vi ser fram mot, och blir det bra så har vi fått en ny tradition.

Lite ressugen

Är det konstigt att man längtar bort nån gång? Lena Andersson från 70-talet. Bevingade ord, och låten spelas fortfarande rätt ofta.

Nu får vi reserapporter från Dominikanska Republiken och det är väl inte konstigt om man sneglar lite på resväskorna, dom kanske borde dammas av. Det finns gott om resmål kvar att utforska.

Karibien låter ju härligt och i reserapporterna får vi läsa om sol och värme och mycket att se men också om fattigdom och misär. Och Haiti ligger ju så nära, man kan väl inte låta bli att tänka på dom som drabbats där, det är ju inte en månad sen det hände och dom gräver fram döda varje dag.

När våra vänner kommer hem ska jag fråga, men nu under de korta veckor de är där ska dom ha roligt och koppla av så mycket som möjligt och skriva trevliga reserapporter.

Och jag ska kolla om passet är giltigt eller om det är dags att förnya det, men jag behöver en snöslunga också. Hur ska man prioritera?

Nu stänger vi Stentorpet

Inte på grund av kylan, tvärtom - nu är det för varmt, snön börjar bli så mjuk.

Det har varit, och är, en jobbig vinter för många. Transporter i första hand med inställda tåg, förseningar och olyckor. Tak rasar in, folk halkar och bryter benen.

Jag har kämpat med snöskottning på Stentorpet, och idag var det dags igen. Det gick bra att köra ner till huset, och det gick bra att skotta det som behövdes.

Men när jag skulle hem var det stopp. Snön är så mjuk nu och bilen gräver sig ner i modden, hoppar och studsar och fortare än man hinner blinka står bilen på tvären.

Ett par gånger fick jag loss bilen själv med att gräva runt hjulen, men när jag bara hade 25 meter kvar var det tvärstopp! Som tur var var grannen hemma och hjälpte mig gräva och skjuta på så jag kom 10 meter till innan bilen studsade på tvären igen.

Vi fick gräva och skjuta på ett par gånger till dom där sista metrarna innan jag kunde pusta ut.

Nä, nu törs jag inte köra ner förrän snön är borta, men jag måste dit igen för att skotta av taken igen, det är en tuff vinter! Och i morgon åker jag och tittar på snöslunga.

Stora Bloggpriset

Det är många galor så här års, och det här är väl den finaste. Och nog borde man väl varit inbjuden på firmafesten?

Sju klasser, sju vinnare + ett hederspris.

Carl Bildt som fick hederspriset kan man ha synpunkter om, men hans blogg är hedervärd, här har han ju varit en föregångare. Jag läser den av och till. Han skriver rätt korta inlägg som man orkar läsa.

Kultur & nöje Den läser jag ibland, bra att få tips om vad man kan göra.

Politik & samhälle Farmor Gun har jag läst någon gång, men hon skriver så långa inlägg, jag orkar inte läsa sånt.

Design & Inredning: Emmas blogg har jag inte läst tidigare. Snygg, men jag är inte så intresserad.

Prylar & teknik: Moderskeppet läser jag regelbundet, men ännu oftare tvåan:s(?) blogg, Tommy K Johansson.

Vardagsliv & fritid: Heja Abbe är en fin blogg som jag bra läst någon enstaka gång men jag gillar den lite strama, reklamfria layouten. Jag ska lägga till den i min blogglista.

Sport: Bara ben borde jag läsa oftare. Kul och värdig vinnare.

Mode: Nja, Kenza får nog vara."Svart, tight och en massa silverringar" är inte min stil. Mera Dressman, men hon kanske vidgar vyerna?

De var allt: sju vinnare, resten förlorare? Nix pix, bara vinnare säger man ju. Och även om vinnarna var värdiga vinnare så finns det så många andra som skriver nästan lika bra. Tycker jag!

Spinning för Barncancerfonden

Vårt lag börjar ta form, vi får till minst ett seniorspinninglag, kanske två.

Kent blev lagledare, och han har redan fixat tröjor från en generös sponsor, Coop: "Vi spinner för Barncancerfonden" kommer det att stå på tröjorna.

27:e mars kör vi en stafett med spinning hos Nautilus i 12 timmar med högst 12 i varje lag, så var och en får ta minst en timme. Laget betalar 1500 kronor som går till fonden och Nautilus står för lokalen och får lite uppmärksamhet förstås.

Det är deras Fredrik, vår instruktör, som alltid har grejer på gång, och det här som han har dragit igång har ju ett ädelt syfte. Han har lovat att bilda ett enmanna-lag och cykla dom 12 timmarna själv om det blir nån cykel ledig. Det orkar han säkert, en riktig långmilare.

Dom har c:a 25 cyklar och försöker få företag och föreningar att ställa upp. Det kan bli en riktigt kul dag, och det är sån sammanhållning nu i spinninggruppen när vi har det här att surra om.

Dagens Lunch

Även en panschis behöver äta, och lunchen blir väl vanligen rester från dagen innan hemma i lägenheten.

Men ett, som jag hoppas livslångt, projekt jag har är att äta en lunch i veckan ute på stan. Trivialt när man jobbar, men lite lyxigt i After Work-perioden.

Och jag läser idag att Västerås är landets 3:e dyraste lunchstad, knappt 75 kr i genomsnitt. I Uppsala kostar lunchen några tio-öringar mer och i Stockholm får man betala 76 kronor.

Så betygsätter jag lunchen och försöker hitta ett nytt ställe varje vecka. Och några ställen återkommer jag till.

I går blev det lunchen i Coop Forums restaurang. 70 kronor var ju billigt. Gott men inge' märkvärdigt.

Högskolan är en favorit, under 50 kronor och riktigt gott och så är det så ungdomligt, men förstås mera matsalskänsla. Åtminstone i slutet av månaden får det bli Mälardalens Högskola.

En annan favorit är Varda mitt i stan. Bara en rätt och 95 kronor. Där åt jag pannbiff för 14 dar sen.

Några ställen är lite sunkiga, men de flesta får ganska bra betyg och det finns massor av lunchställen jag inte hunnit prova än. Bäst är det om man ser lite folk samtidigt, det är också en av poängen med det här projektet. Och så har jag ju luncherna i Sala också att proväta, där är det några kronor billigare.

En riktig optimist

Vi har två gratisparkeringar i centrum, på alla andra ställen måste man betala.

Inget konstigt med det, så är det ju nu för tiden. På gratisparkeringarna får man stå 15 minuter och det räcker ofta för mig. Då kan jag stanna till och fixa ett snabbt ärende. Och nästan jämt är det ledigt där, det är väl inte så många som känner till den här parkeringen.

Men i dag var det fullt så jag fick betala några kronor och parkera strax bredvid. Och den ena som gratisparkerat sin tyskregistrerade Merca var en riktig optimist.

15 minuter får man stå, men han hade nog stått där 3-4 dar minst. Bilen var helt översnöad och det satt ett par böteslappar på vindrutan. Och visst är det väl så att böterna nu måste betalas även om bilen inte är svensk? Jag tror att man inte kommer undan längre och på min gratisparkering borde det vara extra dyrt.

Jag blev lappad en gång i London, men den struntade jag i att betala, men dom hade nog gamla rutiner då. I hotellkvarteren skulle man betala från 9.00 och jag var där 9.05 och bilen var redan lappad av effektiva Londonpoliser. Jag betalade inte då men tysken ska ha sig en rejäl minnesbeta. Tredubbel avgift minst.

Ett aktuellt experiment

Jag gjorde ett hållbarhetsexperiment direkt efter nyår, och nu gör jag om det för man måste väl kunna upprepa sina experiment för att dom ska räknas.

Hur som helst lät jag en liter mellanmjölk stå kvar i kylskåpet efter "Bäst före"-datumet och tog en slurk varannan dag ungefär för att se hur länge den skulle stå sig. Visst är det ett intressant och angeläget experiment. Vi seniorer vet att utnyttja tiden.

14 dagar över tiden tog mjölken slut men smakade fortfarande lika bra som dagen den släpades hem från Konsum. Mjölken i mitt pågående experiment har räckt 10 dagar över tiden, kanske räcker 2-3 dagar till, men smakar framför allt hur bra som helst. Filmjölken däremot som jag glömde några dagar blev lite klimpig, det är väl olika.

Och nu ser jag att Landet Brunsås tar upp mitt ämne på TV i morgon, det var påpassligt av dom. Henrik Schyffert med flera. Som Fredrik Lindström säger: Vi läser "Bäst före" som "Giftigt efter" . Det är dumt.

VSB (så avslutade vi alla beräkningar i skolan. Vilket Skulle Bevisas)

Ett experiment i tiden. Det blir kanske en avhandling när jag är klar, vem vet.

Minnet är intressant

Jag förstår att det finns minnesforskare och tjogvis med böcker i ämnet. Det är intressant varför man väljer att glömma det som är obehagligt och hellre komma ihåg dom enstaka gånger man fick beröm. Jag begick visst ett illdåd i min barndom som jag totalt förträngt.

Det sägs att jag i 7-8-årsåldern (?) tillsammans med en kumpan kom över lite kvarglömd färg hemma på gården, och en bra idé tyckte vi då var att snygga upp de tråkiga cyklarna med lite ny färg, och det är ju roligt att måla.

Det låter som ett allvarligt brott om inte ägarna var med på det, och då jag inte vet om brottet är preskriberat väljer jag i det här läget att tills vidare inte erkänna någonting. Och som tur är har jag några hållhakar på uppgiftslämnaren med andra minnen som säkert han förträngt om han nu skulle ha fler uppgifter mot mig.

Jag fick väl skäll förstås (om det här mot förmodan skulle vara sant), och då är det ju bäst att glömma och gå vidare i livet, men intressant var det. Och kanske det finns fler godbitar lagrat i källarvåningen i hjärnan.

Simultankapacitet

Nu blev jag imponerad på mig själv. I två timmar jag har följt fyra fönster på datorn parallellt.

Partiledardebatten från SVT i Media Center och tre olika direktkommentarer på SVT:s tre Twitterflöden, en vänster (Stig-Björn Ljunggren), en höger (Sofia Nerbrand)) och en mittemellan (Mats Knutsson).

Men det här är lite för kämpigt att följa en debatt, det orkar jag nog inte nästa gång. Kanske man kan kolla sin favoritkommentator, men inte hålla ordning på alla tre. Ljunggren kom med de roligaste kommentarerna, och han är alltid rolig att lyssna på, och här skrev han rätt bra också, men dom andra fick också in några poänger. Nerbrand har jag aldrig hört talas om tidigare, men Knutsson är ju en bra kommentator.

Själva debatten vill inte jag analysera mer än att Peter Eriksson fick in en bra poäng när han liknade Alliansen med Lucky Luke som skjuter snabbare än sin skugga, Alliansen agerar ju ofta fortare än dom tänker. Dom har ju så ofta fått justera sina ogenomtänkta förslag.

Vintervädret

Visst är det kallt, men idag är det så otroligt vackert.

När jag var ute och skottade idag kom jag att tänka Erik, en granne från andra sidan gatan som jag snackade med häromdan.

Född i Västerås hade han varit borta från stan i nästan 40 år innan han var tillbaka här. Över 30 år i Östersund som ju har kämpigare vintrar än vi har, men sen fick han jobb på Kanarieöarna.

Bra jobb i nån slags skola för idrottsfolk, han berättade om många av våra elitidrottare som han hade haft att göra med när dom var nere och tränade i värmen.

Han hade ett 6-årskontrakt, men det som var intressant var att han bröt det redan efter två år, familjen längtade hem. Och det var vädret och årstiderna som drog, sa han, och det är ju intressant. Jag har hört det förr från andra som provat många länder att dom tycker att vårt klimat här i Sverige är bland världens bästa.

Det tål och tänka på. Visst längtar man till värmen ibland, men våra årstider vill nog de flesta inte vara utan. I morgon är det februari, det blir nog kallt ett tag till, men vilken härlig tid vi har framför oss, en sån årstid har dom inte på Kanarieöarna, och knappt nån annan stans heller.

Årets första skidtur

Snö har det ju funnits, men det har varit för kallt. Men nu har vi skidat.

Ja, jag åkte några 100 meter i julas, men det var lite kort, räknas väl inte. Nu försökte vi först spåret på sjön, med det fanns inget. Är isen för osäker? Eller har dom inte bara inte hunnit lägga ut spåret?

I stället hittade vi ett skoterspår genom skogen som gick fint att följa fram till milspåret.

Men milspåret var inte heller spårat, varför det? Hur är det med skidåkarna i IFK Sala? Ligger dom hemma på sofflocket och drar sig? Det är väl ideellt förstås att spåra och då hänger det väl på några enstaka entusiaster.

Men det är mycket kvar av vintern. Jag hoppas dom lägger milspåret asap. Så ska vi klämma några varv. Vi försökte spåra själva men fick ge upp efter några hundra meter. Det behövs en skoter.

Margareta är oroväckande bra skidåkare, så jag får kämpa rätt rejält för att hänga med fast det är jag som är Vasaloppsåkaren i familjen. Dubbel tom.

En rysare

En riktigt spännande läsning den här vintern är väl elräkningen.

Och det är tur att man får räkningen varje månad nu så att det i alla fall blir lite fördelat så chocken inte blir alltför stor. Kan vara känsligt för hjärtat.

Och det är bra att elbolaget, Sala-Heby Energi, har en bra service på hemsidan, man ser förbrukningen dag för dag, ja tom per timme, så man ser direkt när det är dags att släcka och gå och lägga sig.

Decemberräkningen var rekordhög, men kommer som synes att slås redan nu i januari, och det ganska rejält. Röda staplar = mycket över normalt.

I sommar ska jag tilläggsisolera, alternativt får vi väl stänga Stentorpet på vintern och köpa en söderhavsö i stället.

Isolerade i ödemarken

Det känns så en sån här mörk vinterkväll.

Ingen trafik på gamla riksvägen, svart i alla stugor som vi kan se, inte ett livstecken från övriga världen.

Men brasan knastrar och god mat ska det bli. Och en trave DVD-filmer lånade jag med mig från biblioteket, dom har rätt gott om bra filmer. Och 4-5 år gamla filmer känns som premiärfilmer för mig, jag är inte mer på hugget än så.

Men det var dåligt med skidspår idag, hoppas att skidklubben lägger upp ett spår på sjön imorgon, jag skulle vilja klämma nån mil med mina gamla Vasaloppsskidor.

Och en av mina livsuppgifter nu är ju att sköta om mina talgoxar och blåmesar, och nu har dom fått sig ett riktigt skrovmål.

Och så får det väl bli en Apple iPad, det får man väl kosta på sig.

Högtidligt i Gomorron Sverige

Alla sju partisekreterarna var samlade i morse för lottdragning.

Det kändes lite småfånigt, men dom ställde upp allihopa när ordningen för SVT:s partiledarutfrågning i höst skulle bestämmas.

Men det är väl viktigt att det går rätt till, och konstigt nog blev det sju vinstlotter. Alla sju partisekreterarna blev nöjda. Sossarna drog 1:an, moderutterna blev 4:a och miljöpartiklarna blev 7:a. Och alla däremellan, det var ju fint att alla blev så nöjda, men först och sist trodde jag kanske var bäst.

Inte vet jag om ordningen är så viktig, men det kanske det är, och jag ser fram mot alla debatter i år, jag tycker det är kul. Partiledardebatten på söndag ska jag se.

Men opinionsundersökningarna är helt värdelösa. Det är väl 5-6 olika, Sifo, Aftonbladet, TV4, DN etc, som alla är så olika och frågar folk på olika sätt men på nyheterna jämförs dom med varandra och så ska dom stackars partisekreterarna svara på dumma frågor varför det gått upp eller ner någon procent. Det känns värdelöst.

Förra veckan var skillnaden mellan blocken hos SIFO 10-12 procent, idag var det jämnt skägg hos DN/Synnovate. Vem kan tro på såna siffror?

Obama imponerar

Jag såg halva hans tal i kongressen och nog är han en otroligt bra talare. Kunskapskanalen sände.

Man måste väl vara amerikan för att ställa sig upp och jubla, men hans sätt att tala imponerar verkligen på mig. Lite intressant när hela kongressen står upp och jublar, både demokrater och republikaner. Det är svårt att tänka sig hela riksda'n stå och hurra för Reinfeldt.

Och SVT:s nyordning bland kanalerna blev också mycket bättre än förut. Kunskapskanalen har fått så mycket längre sändningstid, och nu ska jag mycket oftare kolla vad dom sänder, det har varit lite tillfälligheter förut när jag har hamnat på den kanalen, men nu ska jag kolla oftare.

Tur att det finns Public Service-TV.

Osannolikt blev sannolikt

Min jazzkurs började i går. Kanonkurs. Det är bara att sitta och lyssna och njuta av fin musik och Claes Tillanders alla historier. Vi var 14 elever på kursen.

Igår hamnade jag bredvid en tjej jag kände från spinningen. Ja det var väl inte väl inte så konstigt, man stöter ju på folk man känner, men när vi presenterade oss för varann reagerade killen bredvid mig på mitt namn.

Tjenare Örjan! sa han. Där sitter Roffe bredvid mig. Vi var klasskamrater i alla år tills skolan var slut 1963. Han hade också blivit kvar i stan sen skoltiden, men jag har aldrig stött på honom sen skolan tog slut. Vi surrade väl lite väl högt så en tjej mitt emot reagerade också.

Men hej Örjan! ropade hon. Och hej Rolf. Där satt Anita och vinkade. Hon var också klasskamrat från samma studentklass. Av 14 deltagare kom alltså tre från samma avgångsklass 1963, det var väl rätt osannolikt. Men som Tage Danielsson sa en gång, så när det väl hänt är sannolikheten 100%.

Och Margaretas gamla chef var också med på kursen, så det kändes som det bara var gamla bekanta där.

Och sannolikheten att tre gamla klasskamrater stöter ihop i en så liten grupp kan nog beräknas matematiskt, men det får Rolf göra, han var väldigt duktig i matematik.

Nästa helg är det FESTIJAZZ - en nästintill heldag med jazzmusik, då ska jag frossa i jazz och stöter kanske på fler gamla klasskamrater från anno dazumal.

Nu är ovädret igång

Och lite fundersam är jag. Det blir mycket att skotta i morgon.

Det är så små flingor men dom är många, och får det hålla i sig hela dan och i morgon också så får jag säkert skotta flera gånger i morgon - jag skulle köpt snöslunga, men nu är det väl lite sent för i år, eller är det inte det? Jag hinner i alla fall inte tills i morgon.

Och inte törs jag köra ner till huset ens med min Citroën som är så bra i djup snö annars, man kan ju höja den rätt rejält med gasfjädringen. I år var det jobbigt.

Och så är det väl dags att börja få bort lite snö från taken. Det har ju varit ganska lätt snö än så länge, men om det töar och snön packar ihop sig och fryser om vart annat så blir den ju så tung, jag får ta bort det jag kommer åt.

Tur att det inte är så kallt, det blir skidåkning i helgen och sen ska det komma ännu mer snö såg jag.

Let it snow - let it snow - let it snow

Mina närbutiker

Jag såg en ny skylt när jag gick ner till stan igår som jag var tvungen att kolla.

I vårt hus har vi frisören, och i huset bredvid ligger pizzerian och kvartersbutiken, men neråt centrum kommer den här nya butiken först. Det var en frisör det också, Brazil Style! Den skulle var kul att prova, jag har lite tråkig frisyr som sett likadan ut i alla år, hur ser en brasilianare ut i håret?

Men det ena ger det andra, nu var jag tvungen att kolla vad vi har för fler affärer i de närmaste kvarteren ner mot centrum.

En ljudfirma såg jag, kanske kan fixa trådlösa ljudet jag är ute efter. Och en frisör till.

Sen kommer tatueraren och sexshopen Lustkällan, men där vågar jag mig inte in. Ja till tatueraren kanske, det är ju modernt. Kanske barnbarna vill ha en tatuering i present när dom blir lite äldre? Ska fråga. Men såg inte tatueraren lite skum ut, han stod utanför och rökte? Nja, jag inbillade mig nog.

Så har vi cykelreparatören som är bra, han fixar min cykel ibland. Och Stämpelhuset med stämplar och scrapbooks, och sen en skräddare. Och ytterligare en frisör.

En liten klädaffär där innehavarna alltid står utanför och röker såg jag också. Kanske var det någon till som jag missade, men ganska många var det i dom 3-4 kvarteren jag kollade. Jag har knappt tänkt på dom tidigare.

Det var nog några till, jag tittade inte så noga, och det är ju så nära centrum, bara ett stenkast, och lite billigare lokaler kan tänkas.

Jag är ingen vintermänniska

Det är visserligen rätt OK med en riktig vinter, men nog ser jag fram mot våren.

Jag har varit ute tre gånger idag och det är ju nästan med livet som insats varje gång. Det är ju så himla halt.

Vi har ju bra kläder så inte fryser man vid 8-10 minus, men det är jobbigt ändå tycker jag. I fritidshuset är vattnet fruset, det släpper inte förrän det blir några plusdagar. Så lite värmande sol, tack.

Samtidigt är det kul att åka skidor, det ska vi göra så mycket som möjligt nu så länge snön blir kvar, men jag hoppas ändå på lite varmare väder. Asap.

I morgon och på torsdag kommer det visst att massor mer snö, så det blir till att skotta.

Och längta till vårsolen. Kan inte den komma redan i februari i år? Nä, jag är ingen riktig vintermänniska.

På jakt efter trådlösa högtalare

Det vore väl fint med ett par såna så att man kunde lyssna på datormusiken i hela lägenheten. Så jag tittade in till Hi-Fi klubben.

Visst, sa han vi har Sonos, och där finns massor av möjligheter.

Jag hade tänkt betala 500 kronor, och kanske, om jag hittade något riktigt hajpat, ett par hundringar till. Men jag kände mig lite hedrad när han tyckte jag skulle skaffa det här:

För Sonos-prylarna var riktigt hajpade och det fina var att dom hade ett fint startpaket för bara 11.998 kr, men då ingick fjärrkontrollen som bara den kostar 3.998. Förutom startpaketet behöver man helst en Nätverks-repeater för 1.098, och sen räcker det att komplettera med köksradion för 3.998. Så 17.094 skulle kunna räcka. Ja, ett par bra högtalare också förstås till den aktiva ZonePlayern, men dom behöver väl inte kosta mer än 5-6.000 om man tar några enkla. Så säg 22.000 för hela klabbet. Ev en NAS-disk också.

Vilka grejer - men då kan jag zonindela lägenheten och koppla ihop musiken i rummen dynamiskt från fjärrkontrollen, jag blev riktigt sugen.

22.000 är ju mindre än vad jag betalar i pensionärsskatt i år, peanuts. Men jag kanske letar ett tag till i 500-kronorsklassen, jag kanske hittar något.

Träning för pensionärer

Jag funderar mycket runt träning förstås, det har blivit ett av mina största intressen.

Det är så många som är så allergiska mot träning, speciellt bland oss äldre. Spinninggänget tar nog i ganska rejält och blir svettiga, men alltför många tränar så mesigt. Lite svettig ska man bli när man är ut och går och på gymmet tycker jag också att man ska anstränga sig lite så man blir lite röd i ansiktet. Och en eller annan mil ska väl en karl kunna springa.

"Ta inte i för mycket - överdriv inte" sa 'rom när jag började, "Tänk inte på maraton" sa nån annan besserwisser. Det är väl i och för sig rätt, man ska väl lyssna på sin kropp, men nog tycker jag att man ska ta i lite. Och sätta upp lite tuffa mål.

Visst, med dåliga knän eller andra problem ska man bygga långsamt, men det är ju självklart.

Nu såg jag i statistiken på jogg.se att jag är äldst i Västerås med resultat i år, nästa på listan är yngling på 59 - sju år yngre än jag. Då inser jag förstås vilken tur jag har som kan träna så här mycket.

Inte unikt men lite ovanligt. Och bra många till skulle nog kunna om dom fick tummen ur .... Även panschisar.

Snömodden är dagens snackis

Insändarna i lokaltidningen skriver mycket om snöskottningen nu.

Alla är irriterade på snöröjningen, och det är jag också. På helgens joggingrunda snurrade jag runt i villaområdena och det ser likadant ut överallt. Nog kunde man sköta snöskottningen bättre.

Eller det blir nog skottat och plogat när snön kommer, men efter en tid så blir det så himla moddigt, och det får ju ligga kvar och det är modden som man blir mest irriterad över. Om det sen töar lite och fryser på igen så blir det så där farligt slirigt. Och värst när man cyklar.

Det är lätt att förstå varför det blir så här, snöröjningen ligger väl på entreprenad nu för tiden. Och då ingår väl plogning efter snöfall och inget mer. Lägsta anbudet har väl vunnit.

På onsdag blir det ymnigt snöfall. Efter det blir det nog plogat igen och modden försvinner, men sen efter några dar är det lika moddigt igen.

Mina 100 meter till fritidshuset har jag skottat minst 5-6 gånger den här vintern, på onsdag är det dags igen. Och där håller jag exemplariskt bort snömodden också.