Tisdagskväll i Västerås

Det är himla gott me' sånt här

Fullspikat på restaurang Indigo som vi åt på, vi fick sista bordet. Vi hade inte bokat, visste inte riktigt hur dags vi skulle gå och vi sa att det kan väl inte vara så många som äter ute en tisdagskväll så vi chansade och gick dit på vinst och förlust. Vi hade tur men sen var alla bord alltså upptagna.

En ensam servitris kämpade hårt, "så här brukar det inte vara en tisdagskväll", sa hon. Och en ensam kock hade också fullt skubb, vi fick vänta riktigt, riktigt länge på maten men dom gjorde så gott dom kunde och vi hade inte bråttom. Vi fick en gratis en extra förrätt mens vi väntade o gratis kaffe efteråt också så vi klagade inte. En himla massa tapasrätter åt vi så vi kände oss tillbaka till Las Canteras där vi firade Margaretas födelsedag för två år sen.

Men om det var mycket folk på restaurangen var det desto mindre folk på stan när vi gick hemåt. Torget låg öde och knappt vi såg en kotte ute längs hela vägen hem. Men så ser det väl ut i de flesta inte alltför stora städer på vinterkvällarna antar jag. "Törs ni  gå ner på stan på kvällen?"  har någon frågat ibland som kanske tror att det är ett himla hålligång downtown på kvällarna. Hur det ser ut på fredagskvällen i 2-3-taget på natten har jag ingen aning om, det var länge sen jag var ute då. En tisdagskväll är i alla fall riktigt lugn.

Västerås - staden som somnar tidigt, och det gjorde jag också efter så mycket mat.

Jag hänger inte med i sporten längre

Lite fundersam blir jag när Sverige är mitt uppe i handbolls-EM och jag inte bryr mig. Det är match i kväll och den kommer jag inte att se. Det står i tidningen i morgon hur matchen gick.

Vintersäsongen är i full gång med Vinterstudion och sport på SVT varje helg, och jag har knappt sett nånting. Spännande slalom och störtlopp, skidskytte och skidor. Inte ens att jag följer vare sig hockeyn eller bandyn, vad har hänt? Åldern antagligen.

Nu har jag sagt upp alla sportkanaler i stugan också. Inte ens Eurosport har vi kvar längre. Det är ju onödigt att betala för en massa kanaler man aldrig tittar på. Jag är tillbaka till tidigt sextiotal när det räckte med en TV-kanal, vi tittar nästan bara på ettan. Men i gratispaketet hos Telia får vi TV4 och Access plus alla SVT:s kanaler, det räcker bra, inte kostar vi på en massa Viasat-kanaler och betalar extra för att se OS. Nä, det är ju bara att kolla på nätet hur det gick.

Lite synd är det, men jag måste erkänna att jag tappat det riktiga intresset. Fotbollen i höstas var spännande fram tills att Sverige blev utslaget och inte kom vidare till Rio och det fina med att dom missade är att man slipper kolla så mycket fotboll i sommar. SVT och TV4 sänder så vi har rätt kanaler då så en del kommer jag allt att se.

Trist, jag som alltid varit så sportintresserad. Det är för mycket sport på TV och kanske är det också det där att det är så mycket pengar inblandat och så all doping. Sverige mot Polen i handboll i kväll, hoppas Sverige vinner, men det får gå som det går.  

        
  

Jag klippte mig idag

Mitt klippställe

Ja, vad är det med det då? Ingenting mer än att jag tycker att tjejerna på Klippstugan är himla duktiga.

Säkert slitsamt för ryggen men hur är det med inkomsten? Knappast högavlönat antar jag men det är väl omväxlande med nya kalufser hela tiden och kreativt som idag när Ebba själv fick föreslå hur hon skulle klippa mig. Jag har några besvärliga virvlar som kräver yrkesskicklighet och idag var det högklassigt. Tack Ebba!

Nyklippt i slapparfåtöljen

Medan jag nöjd gick hemåt började jag filosofera om att det var märkligt att jag aldrig nånsin blev klippt av mormor Elna. Hon var driftig och omskolade sig till damfrisörska samtidigt som hon skötte tre barn. Undrar om morfar Axel var så flink att hjälpa till med att städa och byta blöjor, sånt gjorde väl inte karlarna på den tiden. Mamma Karin hjälpte mormor att klippa utan riktig utbildning och hon klippte mig tills jag kom i vuxen ålder, men aldrig att mormor gjorde det fast hon hade haft egen salong.  

Men idag kunde Ebba kunde sina grejer! Jag plockade fram kameran och passade på att få ett nytt kort till min profil på Facebook, men där blir man obönhörligt avslöjad hur man än gör, Margareta som fotograf stod inför en hopplös uppgift att få en snygg bild på mig. Frisyren var bra på alla kort men det gick åt ett helt minneskort för flera tusen bilder innan jag fick en bild som inte var helt kass.

Pensionärsklippning på Klippstugan kostar 300 kronor och om sex-sju veckor är det dags igen att ordna en träff med Ebba. Eller nån annan av deras tjejer, dom är duktiga allihopa.

Ändrade vanor

Det bara har blivit så utan nån tanke. Det är väl bara tidens gång, man blir äldre och kanske lite mer bekväm av sig och ändrar rutiner utan att man tänker på det..

För något år sen var vi nästan varje helg i stugan, nu är det allt mer sällan under vintern. Under hösten knappt nånting, men vi hade julen där och den här helgen var vi där redan i fredags. Vi skulle åka skidor men det var lite för lite snö men det var fint ändå att det var lite vitt på backen men det fick räcka med en promenad.

Kaminen sprakar och det blir sån där skön värme, bara det är värt en helg i stugan. Becksvart när kvällen kommer så där som man aldrig har det i stan, det är också lite extra och fåglarna ska ha mat så vi tittar i alla fall ut till Stentorpet minst var fjortonde dag, men det har varit lite skralt just med övernattningarna. Där har vi kanske blivit lite för bekväma av oss.

Men jag hoppas det dröjer länge än innan vi blir som några andra som har hållit till i en stuga nära oss. Dom sov aldrig över, inte ens på sommar'n. Nu gör ju var och en som dom själva vill, jag har ju inget att göra med hur andra vill ha det, men jag förstår bara inte det där med att bara jobba och jobba på stugan, klippa gräs, gräva i trädgårn och slå i några spikar etc. och sen åka hem till sitt. Det är ju morgnarna och kvällarna som är det fina i stugan, det där jobbandet däremellan kan jag avvara. Kanske nån är mörkrädd och känner sig tryggare i stan, sånt vet man ju aldrig.

Men än håller vi nog ett tag till på vanan att flytta ut till stugan i maj i alla fall.

Jag är ingen vintermänniska

Ibland tror jag att det är Margareta som har fått mig att inte gilla vintern, jag tror inte att jag tänkte så förr, men det får vara hur som helst, nu ser jag i alla fall redan fram mot att vintern ska ta slut. Även om det dröjer länge än.

Dom har en mara också,
så praktiskt!

Just så här års har vi några gånger åkt iväg några veckor, det borde vi gjort i år också. Det är visserligen inte så väldigt kallt nu, 5-6 minus bara, och dessutom är det lite sol mellan varven så man borde väl egentligen inte gnälla. Det kanske  var den här 2-dagen igår som gjorde att jag huttrade och frös lite extra igår och önskade mig bort nånstans. Det känns nog bättre redan idag efter ett par frukostmackor med ost.

Vilken dag som helst ska man väl se att ljuset börjar komma tillbaka. Solfilmen i Aktuellt på fredagar lovar gott, men värmen dröjer ju så länge så vi får allt tänka om och planera in lite vintervärme i årsplaneringen i fortsättningen. Den bästa vintersemestern vi haft var allt att bo på längs med Las Canteras i Las Palmas. Morgonpromenader eller en joggingrunda längs med stranden, en shoppingrunda i stan, en busstur ut på vischan eller ner till södra sidan där vattnet var lite varmare, banne mig det lockar att göra en repris. Större äventyr än så är vi inte ute efter så banne mig, jag ska sammankalla familjerådet.

Jag har en plan!  



            

Så folk beter sig

Jag är rätt fridfull men visst retar jag upp mig ibland. Här är tre exempel av varierande allvar.     

Sällsynt dum text....

På motorvägen till Stockholm i helgen hade jag inte så bråttom. 90-95 var lagom fart tyckte jag. Dom som vill köra 110 fick väl köra om, jag hindrar ju ingen. Nysnön hade lämnat en sträng i mitten och man blir ju galen på dom där som lite sakta smyger förbi i 95-100, lämnar en lucka på 25 meter och sen tar sig tillbaks i högerfilen och sprutar ner vindrutan med en tjock sörja så att man inte ser ett dugg. "Ge'n en blink i baken" brukar Margareta säga och det lättar lite på trycket och en och annan fick sig en blink men det är ju ingen som bryr sig.

I natt kom det lite mer snö. På morgonpromenaden kom en kille ut till sin Audi, helt ny och av de dyrare modellerna. Bilen var översnöad och stod på tomgång och på vindrutan började snön sakta smälta av varmluften från fläkten. Men killen satte sig bara i bilen och körde iväg med helt igensnöade sidorutor och bakrutor. Otroligt! Kanske drog han ett varv med torkarna på framrutan, det såg jag inte, men där räcker det inte med en blink i baken, han skulle ju få bilen konfiskerad och körkortet indraget på 100 år!

Mitt tredje exempel gjorde mig inte irriterad, var mest lite roligt och har inte med trafiken att göra. På den fullsatta teatern idag hamnade jag bredvid en kille i min egen ålder. När föreställningen började råkade jag få nåt på stämbanden och satt och harklade mig en stund så tyst jag kunde. Höll emot och småhostade och fick en "Fisherman's Friend" av Margareta att suga på och småharklandet gav sig efter några minuter. Men killen bredvid kollade in mig väldigt irriterat hela tiden, även långt efter att jag slutat harkla mig, sånt märker man ju. Och ända fram till pausen. en hel timme, satt han sen och skyddade sitt ansikte med programbladet, ett svårartat fall av bacillskräck antagligen, men lite väl demonstrativt kan man tycka.

Retar jag själv upp nån ibland? Tveksamt, inte i trafiken i all fall, jag som kör så bra.            

Det är härligt att synda

Jag skrev häromdan om Margareta och min syndiga natt i torsdagsnatt och igår var det dags igen alldeles för mig själv och mitt på ljusa dan den här gången.  

Sur gubbe 

Jag är nog rätt principfast normalt och undviker onödiga utsvävningar som t.ex. kaffepauser på stan, men "att man vill synda då och då, det kan ju var och en förstå" som munkarna i Klara kloster sjöng en gång och jag blev så sugen igår. Fastedag i måndags, träning på Actic på tisdagen och bara en lätt lunch efter det. På stan började det sen kurra lite väl mycket i magen när jag gick förbi Espresso House. Jag är säker att ingen i min situation hade kunnat motstå frestelsen.

Egentligen borde man väl gå till ett riktigt kondis om man nu ska fika på stan så att man kan få sig en hembakad kanelbulle som är min absoluta favorit eller i undantagsfall en gräddig gräddbakelse. Utbudet på moderna kaffeställen är lite medioker. Det är ju bara blåbärsmuffins och kanske nån havrekaka nu. När vi gick i Stockholm i nyårshelgen var vi in på 3-4 ställen som vi ratade för att det bara fanns muffins. Den gången hittade vi Hurtigs Konditori en bit upp på Drottninggatan med EN bulle och ETT wienerbröd! Då slog vi till direkt!

Efter syndens fullbordan 

Men idag blev det muffins, Hallon/Kardemumma. Färsk och god, men inte går det upp mot en kanelbulle! En bra sak med en fika på Espresso House är att man har sån bra koll på folk där på Kvarteret Igor. Jag morsade på några och fick en lång pratstund över räcket med en bekant.  

Synden var väl inte så stor, jag skäms inte direkt, men för säkerhets skull får jag väl ta på tagelskjortan en stund i kväll.

Ett minnesexperiment

Att vi äldre tappar namn är vanligt, och just det drabbar oss alla förr eller senare. I affären idag stötte jag på ett par gamla bekanta vi känt hur länge som helst, men hon var tvungen att tänka några varv innan hon kom ihåg mitt namn. Ytterst mänskligt, men då kom jag på att jag ska göra ett experiment utan skyddsnät!

Som exempel minns jag namnen på de flesta, kanske alla, partiledare i alla partier under min livstid. Men det är ett gammalt partiledarnamn som har fallit bort. Jag tänkte på honom nu i samband med Vänsterns kongress men det är blankt där. Kommer jag att komma ihåg det namnet spontant medan jag skriver det här inlägget är min tanke? Oviktigt, jag kan googla fram det på fem sekunder, men ändå. Nu startar experimentet.

Här är en lista som bevis för att jag kan en hel del namn:

Sossarna    Per Albin Hansson - Erlander - Palme - Carlsson - Sahlin - Juholt - Löfven  
M/Högern: Hjalmarsson - Heckscher - Adelsson - Bildt - Reinfeldt
Fp: Ohlin - Wedén - Helén -  Ahlbom -  Ullsten - hon med burriga håret - Westerberg -Lejonborg - majorn
Centern:     Hedlund - Fälldin - Olof J-son - Söder - Lennart ? - Olofsson - rödhättan
Vpk/V :     Hagberg - Hermansson -Werner - Gudrun - ??????? - Sjöstedt
Mp:          Nä här går jag bet, dom är ju så många. Det får räcka med Schlaug, Goës, Maria W och Peter Eriksson. Knappt jag kan dagens namn. Gustav Fridolin men vad heter tjejen? Borta just nu.
KDs/KD: Ekstedt - Svensson - Hägglund            Här var det lätt. Om det nu är rätt.

Intressant att Centerns nuvarande försvann. Hon hette Johansson innan hon gifte sig. Sahlèn kanske... Och ännu märkligare att majoren i skolan är borta! Och vad hette Vänsterns ledare innan Sjöstedt. Lars S.... kanske. Konduktör vid SJ, men.....

Ordningen på en del namn kanske är fel och kanske något namn fattas, och minnesexperimentet misslyckades helt klart, jag får googla efter namnen jag inte fick fram. Och snälla, sprid inte ryktet att jag inte kan namnen på alla nuvarande partiledare. Jag kan dom förstås, får bara inte fram dom. Men oj! Men Jan Björklund dök precis upp! Bara rödhättan A... S... kvar Och konduktörn.

Mitt frieri tog sig inte

Jag läste nåt om gångstilar häromdan. Dom var visst lika individuella som DNA och fingeravtryck tror jag det stod.

Jag skulle gärna vilja gå med långa bestämda steg med rak rygg och se myndig ut, men min stil  är mer åt det trippande, nästan lite frökenaktiga hållet. Och så släpar jag fötterna efter mig och snubblar lätt så jag får titta ner i backen mest hela tiden när vi är ute och går. Ett par tre gånger har jag gjort rejäla vurpor i joggingspåret och en gång krossade jag till och med glasögonen och fick treva mig hem.

Det var här jag fick korgen

Häromdan när jag skulle till Actic tog jag på mig mina nya kängor. Sulan där är säkert 3-4 mm tjockare än mina gamla slitna Ecco och mer behövdes inte, min gångstil med att släpa fötterna spelade mig ett spratt. Kanske jag var lite trött också men på väg uppför trappan till omklädningsrummen på Kristiansborgsbadet hade jag bara ett steg kvar när jag inte riktigt fick upp foten tillräckligt mycket på sista trappsteget så jag bara dök framstupa. Lite i ultrarapid så jag föll rätt mjukt men jag hamnade framför fötterna på en tjej som satt där med sin lilla baby i famnen och väntade på sin kille skulle det visa sig.

Man känner sig ju så löjlig när man drattar omkull så jag försökte skoja lite där jag låg och kravlade på alla fyra och just i samma sekund som jag kom upp på knä kom hennes kille in på scenen från omklädningsrummet och såg frågande ut.

"Jag ligger bara och friar" sa jag åt honom "men hon är visst upptagen redan!"  Jag tyckte jag fann mig bra, triangeldramat lugnade ner sig och vi skildes som vänner.              

Och handen på hjärtat var jag nog lite Out of date för henne så det hade nog inte blivit något av vår sekundsnabba romans även om hennes kille inte hade dykt upp så där olägligt.

Nu har vi skitit i det blå skåpet

Rätt skönt ibland

Det är Natans favorituttryck när han vill dra på lite extra. Vem som har lärt honom det uttrycket vet jag inte, hans mamma säger han själv, och jag tror det passar för oss nu som vi har ställt till det för oss. Slut med lediga dagar!

Det är söndag idag och vi har sovmorgon. I går, lördag hade vi halv sovmorgon, men nu har vi ordnat det så jobbigt för oss så att vi under hela veckan inte har en enda sovmorgon förrän det blir helg. Varenda vardag har vi en förmiddagsaktivitet, oftast redan kl 9, och det är tillräckligt tidigt för att vi måste ställa klockan varenda dag och gå upp i sju-taget, det var lite olyckligt. Jaja, jag vet - andra kan behöva ställa klockan på fem och åter andra kan behöva kämpa med ungar som ska upp till dagis och skola, men det här är jobbigt nog. Vi är inte unga längre.

Det finns tom en bok!

Det var det nya schemat på Actic som ställde till det för oss när dom gjorde en del förändringar till det sämre. Att vara pensionär och motionera på det här sättet innebär en halvtidssysselsättning, vi kanske måste sammankalla ledningsgruppen för att planera om lite. Stryka lite bland aktiviteterna, för jag ska ju lägga in min löpträning också, det är ju också en halvtidssysselsättning ett sånt här år. Nä, det var enklare förr när man jobbade.

Men åter till det blå skåpet. Innan Natan, 6 år, gjorde uttrycket riktigt känt var det Loffe Carlsson i en Göta Kanal-film som först introducerade uttrycket för en bredare publik, men själva ursprunget finns det flera tankar om så där får forskarna tänka själva.    

Jag skulle bara köpa lite smått i mataffärn

 Det såg så lite ut på lappen. Jag hade inte kollat så noga, så jag trodde det skulle räcka med den plastkasse jag tog med mig i fickan när jag gick till Konsum på Igor idag.

Men så stod det  "Frukt" såg jag, det kan ju bli hur mycket som helst. Det var bra priser idag så det blev en hel del. Yoghurt och mjölk väger en hel del och det var extrapris på osten så jag tog två rätt stora bitar och så kostade den djupfrysta torsken á 400 gram bara 20 kronor, halva priset. Man fick köpa två paket och det gjorde jag förstås.

Överlasta inte!!!!

Det ena gav det andra, bröd, kaffe med mera, det var mer på listan än jag trodde. Så jag fick kosta på mig en papperskasse också för att få hem alltihopa. Jag betalade utan mankemang i snabbkassan så det gick snabbt att checka ut från affärn och jag tyckte att jag packat rätt bra men så kom jag bara uppför rulltrappan när det började låta så konstigt.

Jag hann precis upp innan papperskassen gav upp, en stor reva och alltihopa hamnade på backen. Där står man med varorna på golvet och folk fnissar förstås lite. A-lagarn som satt i fönsternischen fick lite underhållning av en lite stressad panschis.

Men vilken tur! Det tog inte fem sekunder innan en vänlig dam var framme och gav mig en tom plastkasse hon hade i fickan! Det gick så snabbt så jag hann nätt och jämnt säga tack, men så kunde jag där i entrén plocka om mina varor så att de passade för två plastkassar.

Det här var väl en dramatisk berättelse som gick från molligaste Moll till durigaste Dur.        

Vi syndade i natt, Margareta och jag

Jag sover oftast bra. Visserligen bättre i stugan än hemma i stan och visst har jag haft stressiga perioder när jag legat och vridit mig några timmar runt fyra och ältat saker som blir så stora och svårlösta där i vargtimmarna, men ändå: jag sover oftast bra och har alltid gjort det. "Den som sover syndar inte" heter det, men i natt var vi vakna och syndade.

Jag försökte först behärska mig. Brukar sitta uppe en stund och läsa men hade inget på gång så jag köpte mig en ny bok där mitt i natten, 29 kronor på Adlibris. "Flykten från läger 14"  handlar om ett Nordkoreanskt fångläger och Shin Dong-huyks dramatiska flykt. Så satt jag i mörkret med e-boken nedladdad i mobilen och läste om Nord-Korea och fruktansvärda vidrigheter, om svält och avrättningar, knappast bra för att bli trött. Margareta spelade lite Wordfeud på sin mobil med en kompis och kollade nyheter och läste lite hon också.

Det var natten efter en 2-dag så det kurrade rätt rejält i magarna, kanske en frukt kunde hjälpa? Jag brukar alltid hålla mig till den vanliga frukosttiden innan jag äter något, men det har hänt att jag tagit ett äpple. I natt räckte inte det. Vi gav upp båda två och gjorde en raid i kylskåpet. Två ostmackor och ett äpple drog jag till med och Margareta syndade hon också men inte lika mycket. Det här får inte bli en vana, det är annars rätt skönt att ligga halvvaken och känna magen krympa under natten efter dagen före, men i natt gick det inte, Flykten-boken är inget att skämta om, men det kanske var beskrivningarna där som gjorde att det kurrade lite för mycket i natt.

Lite segt idag när man inte sovit som man borde ha gjort. Klockan ringde tidigt för ett träningspass på Actic.

Vilken tur att man har en Smartphone

Några populära smartphones,
den gula i mitten är bäst

"Jag vill ha en telefon jag kan ringa med. Punkt!" Just så är det många av mina ålderskamrater som säger. "Jag är för gammal", "Jag är inte intresserad" etc säger andra. Eller "Jag har inte tid". Jag brukar säga att man klarar sig alldeles utmärkt utan en sån men att det är väldans bra att ha en. Det här blev aktuellt igen idag, den här gången bland oss spinninggubbar.

Den gamla modellen var
möjligen snyggare

I några insändare nu i vinter har jag läst både unga och äldre som dissar smartphones, "man blir t.o.m. dum" av såna heter det ibland på insändarsidorna hur man nu tänker. Och SVT hade också ett program som var rätt kritiskt. Men nej, så länge jag har råd kommer jag allt att hålla mig med en smartphone eller vad såna kommer att heta framöver. Berthel, 92, förra årets modernaste pensionär sa så här: "Det är som som anden i Aladdins lampa, den berikar mitt liv!"

En enkel mobil använder man som telefon, adressbok, sms och mms och kanske att det finns kalender och kamera i den. Så gör jag också, men dessutom använder jag min mobil så här:

Surfar och googlar, TV, filmer, tidningar, e-böcker, Ordlista, musik, radio, Sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram, Youtube etc, banken med räkningar och överföringar, Word och Excel, Gps, kompass, kartor, reseplanering, en komplett färddator, tunnelbanekartor, anteckningsbok, diktafon, väckarklocka, äggklocka, ficklampa, väderprognoser, tidtagning för jogging, kalkylator, etc. etc.


Det här var bara ett litet urval..... Alex Schulman sa att vi tar upp vår mobil 165 ggr per dag, inte undra på efter den listan. I dag på SVT visade dom en klocka som hänger ihop och samverkar med mobilen, det verkade kul, med rätt pris har jag väl snart en sån. Baksidan är sopberget som bara ökar som jag skrev om igår när man måste hänga med med det senaste, men det har jag ingen lösning på.

Promenaden inställd

Ungefär samma väder idag som på Stockholmsmaran 2012. Vidrigt, men ändå inte riktigt lika kallt idag som då och det regnade och blåste mer den gången, den 2:a juni 2012! Då gick tempen bara upp till fyra-fem grader, idag var det i alla fall sju!

Uppåt 18 sekundmeter 2012

Jag tyckte inte vädret såg så bedrövligt idag så jag tänkte ta mig en promenad till affärn, men jag vände direkt när jag kom ut ur porten, mitt ärende kunde vänta några timmar tills det fick regna över.

Så kunde jag inte tänka då på maran 2012, då var det bara att bita ihop och springa. Men vädret idag var en nyttig påminnelse om en motionsinsats under något av de vidrigaste förhållanden man kan tänka sig. Erfarna idrottsmän blev nedkylda då och fick bryta, många efter att ha huttrat sig fram i 3,5 mil och det var vid den gränsen jag också hade det som värst. Stelfrusen vinglade jag till ibland med några snedsteg minns jag. Glasögonen i fickan och blicken ner i backen och ett iskallt regn öste på timme efter timme.

Publiken kunde skyla sig lite

Så jämför man dagens bedrövliga väder, den 8:e januari 2013 med det vidriga vädret vid Stockholm Marathon den 2:a juni 2012 så är vädret idag faktiskt rejält mycket bättre! Tål att tänka på.

En intressant kunskap kan jag passa på att bjuda på: Det är mindre risk att få skador i 2012-vädret än i "25 grader varmt"-väder. Det ska jag analysera på joggingbloggen nån gång, nu sitter jag och väntar på att regnet ska dra vidare så jag får ta min eftermiddagspromenad ner till stan. 

            

Vilket prisras det har varit på TV-apparater!

Vi har avverkat en hel del TV-apparater alltsedan vi bildade eget bo, och vår sista tjock-TV köpte vi på On Off runt 84-85 eller så. En Philips 28" för 7500 kronor, vår första TV med fjärrkontroll tror jag. På den tiden lagade man en TV som krånglade och under åren som gick var jag inne med den på verkstan några gånger. Finns det ens TV-reparatörer nu för tiden?

Så skulle vi byta den till till en platt-TV, det måste ha varit år 2008, och det blev en LCD 32" Samsung som vi beställde från Inwarehouse, 13000 tror jag den kostade. Något år efter det köpte vi en till stugan i Sala också, också den på nätet. En LCD 26" Hanns-G som var den allra billigaste apparat jag hittade då, kostade runt 4.500 kronor.

Stug-TV:n har väl fungerat OK sen dess men nu i höst har den varit lite shaky och dan före julafton, den var helt död! Knappast troligt att vi skulle få den fixad innan Kalle på julafton, vi köper en ny sa vi.

Andersson LED 32" , bl.a. inspelnigsbar på UCB

Vi skulle gärna köpt i Sala, men där var det lite väl dyrt ett alltför litet urval. En snabb tur in till Netonnet i Västerås. Vi kollade snabbt en modell som hade fina funktioner och slog till efter fem minuters TV-shopping: En Andersson LED 32" med en hel del nya finesser för 2.490 kronor! Om det ens går att laga en TV kostar det väl minst 1.500 kan jag tro, men nu har den gamla i stället blivit till elektronikskrot i Nigeria. Det är positivt att nya prylar ofta drar mindre el, men egentligen är det alldeles för billigt att köpa nytt. Visst borde man mer göra som vi gjorde på 80-90-talet och tidigare och laga grejer som krånglar och inte bara bygga på skrotberget och fördärva miljön. Kommer den tiden nånsin tillbaka? Tveksamt.

Det börjar röra på sig

På de forum jag rör mig börjar det surras om #blogg100 igen, alltså att lite grann förbinda sig att skriva minst ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Många av mina kollegor har skrivkramp och har inte skrivit ett enda inlägg på sina bloggar sen sist. Jag skriver inte dagligen, men två dagar av tre har det nog blivit, men blir det en ny utmaning hakar jag nog på och följer reglerna.

Men någon kanske hellre tycker att jag borde ha en omvänd agenda, att förbinda mig att INTE skriva nåt blogginlägg på 100 dagar alltså.

Den som äter lever får se. Jag börjar tagga mina inlägg så är jag varm i kläderna när det kör igång.

Flärpen var julens stora nyhet

Pedagogiskt visas flärpen här tydligt 

Vi avverkade tre Aladdin-askar under julhelgen, men det var inte förrän vi kom till den sista asken vi upptäckte flärpen, det var ett stort ögonblick.

Den första asken köpte vi redan till 1:a advent, en brun ask med mörk choklad, jag tror att det var första året jag såg en sån men jag är lite osäker. Den kostade bara 15 kronor på Coop Forum om man handlade för en viss summa och inför jul är det inget problem att handla för minst 500 bara man tittar in i affären. Sen blev det en ask till när vi närmade oss jul men nu till ordinarie pris, 59 kr kanske. Och så till annandan fick vi en tredje ask när Solnagänget kom till stugan, det var då Margareta gjorde den här revolutionerande upptäckten.

Vi har väl alla haft det här problemet med våra Aladdin-askar, att locket står på glänt alltså hela helgerna och bara lockar oss att ta en bit till. Och en bit till. Och en bit till.

Så råkade en tjej, Jennifer, upptäcka att det finns en lösning på problemet och det blev stort uppslaget med en förstasida i Aftonbladet och sen har det varit julens stora snackis på Sociala Medier. Där ser man vilken nytta man har av Twitter och sånt, och idag hade upptäckten nått Alex Schulman i Thailand läser jag så nu är det ute ända dit. Årets stora nyhet! Och Margareta hittade den alltså hos oss på vår tredje Aladdin-ask.

Sen skriver Schulman idag om några andra dolda och okända förpackningsfinesser. Hos McDonalds och på Kinarestaurangen t.ex. Det ska jag testa och kanske kommentera senare, här får det räcka med Aladdin. Men jag kan möjligen tillägga ett det gäller Paradis också!

Tack Marabou för att ni för utvecklingen framåt!

Olika öden del 2

Haruki i skön stil.

Vädret inbjuder till att beklaga sig en gång till idag.

Här är en annan som har fått det lite för lätt för sig i livet: Haruki Murakami. Han är varje år förstahandsfavorit till Nobels litteraturpris, men just för den skull får han väl aldrig priset, han är nog för lättläst och för populär. Det ödet delar han i så fall med mig, ja att jag troligen inte heller får något Nobelpris alltså, men det är hans fina träningsmöjligheter jag är lite avis på. Förutom som skribenter är vi också kollegor som marathonlöpare.

Småsnuvig över julhelgen börjar jag snart klättra på väggarna i brist på joggingmil och det går ut över nattsömnen också. I natt satt jag och läste Murakamis "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning".

Jag har läst den två gånger förut på engelska. Min engelska är tyvärr inte tillräckligt bra för att jag ska ta till mig alla nyanser, men så fick jag den på svenska av en spinningkollega så nu läser jag den en tredje gång.

"Jag springer varje dag året om" säger han, "oftast en timme så där. Med en löpfri dag i veckan" Det är en rätt bra plan, den tänker jag försöka ta till mig. Att springa ofta, men oftast inte så långt alltså. En timme är för mig en knapp mil och det kan man alltid sticka emellan med. "Och jag springer alltid med bar överkropp" säger han vidare. Inte heller så dumt. "Jag tar en runda på förmiddan idag" tänkte jag i natt när jag läste boken.

Så kom morgonen. Och det iskalla regnet strilade rätt rejält, det var inte aktuellt att ens tänka på en joggingrunda. När Murakami tar sig en lättklädd runda på Hawaii där han ofta verkar bo så får jag i stället leta fram långkalsonger, vantar och varma mössan. Eller som idag ställa in träningsrundan och klättra vidare på väggarna.

Möjligen att vi nordbor blir härdade av våra väderförhållanden men samtidigt.... Tänk att få ligga på träningsläger där och springa samma träningsrundor som Murakami. Men så blir det inte, nu står jag i fönstret och undrar om det inte ljusnar lite. Det regnar inte lika mycket och termometern visar plus 5!
 

Olika öden

Han började visserligen blogga ett par år före mig, men hur kunde det gå så olika för oss, Alex Schulman och mig. Hans standup som sändes i går gav inget svar.

Jag gillade programmet men blev lite avundsjuk, det kändes som det var en kollega som haft lite väl mycket flyt. Namnet? Son till en kändis är det orsaken? Snyggare än jag? Nja, men längre. Och född -76 har han väl ingen större livserfarenhet. Vad är en sån spoling mot en -44?

Vi hade lite samma syn på Sociala Medier tyckte jag lyste igenom och hans beskrivning av känslan på morgonkvisten framför datorn är rätt samma känsla jag själv har när jag i den bleka morgonrodnaden  sprider min livserfarenhet till världen, men där upphör likheterna. När han lever gott på sin talang med hundratusentals läsare, egna shower och pengarna bara strömmar in så är det liksom inte samma drag under galoscherna här i mina Utsiktsbloggar om man säger så.

En pensionär som skriver som en pensionär med pensionärer som målgrupp, är det där felet ligger? Ska jag ljuga om ålderm och kanske låtsas vara son till Richard Widmark? En kändis! Men ingen vet väl längre vem han var så det hjälper nog inte och pinsamt om man blir avslöjad. Nej det är nog längden trots allt, den gamla vanliga diskussionen om storleken.

Så jag kommer i fortsättningen skriva mina pärlor stående på kökspallen, en bra bit längre än den där puttefnasken Alex Schulman. Äntligen har jag kommit på hur jag ska göra!

Don´t be rigid

Don't be rigid, everything can be the opposite of everything.

Margaretas påse från frissan.

Det stod så på en papperskasse som Margareta hade med hem från frissan. En reklamslogan för ett schampo, vad menade dom egentligen i det sammanhanget? Schampo och rigid? Vi funderade rätt djupt utan att förstå så jag var tvungen att kolla synonymer till rigid, kunde det betyda något annat? Men nej, vi  förstod ändå inte riktigt vad dom kunde mena, men strunt samma, det var en bra slogan ändå. Dumt att vara rigid, det spinner jag vidare på. 

Tyvärr var jag nog själv rätt rigid som yngre, jag visste alltid bäst och var ofta rätt osmidig, och så här i efterhand kan jag bara tycka att det ofta var dumt, man vinner så lite på det. Det är rätt roligt att utmana så jag drar nog till med lite drastiska och ogenomtänkta åsikter ibland som jag inte har några problem sen att backa från, men rigid, nej, jag tycker själv inte att jag är det så ofta nu som äldre, men alltför många andra är det. Jag får aldrig sympati för folk som är rigida så sån vill jag inte vara själv. Till vilken nytta är man rigid?

Inte så att man inte ska stå upp för och hålla på sina åsikter, och alla människors lika värde är t.ex. en sak man inte kan kompromissa med men det där dumrigida orkar jag inte med, då brukar jag tacka för kaffet och vandra vidare.

Det var en obegriplig reklamslogan för ett schampo men en förståndig levnadsregel som jag gärna delar med mig, en liten fundering i en tidig morgontimme när det var svårt att sova, men nu kom tidningen i brevlådan hörde jag så nu lägger jag mig en stund och kollar vad som hänt. Kanske somnar om en stund...

Don't be rigid, everything can be the opposite of everything.