Tisdagskväll i Västerås

Det är himla gott me' sånt här

Fullspikat på restaurang Indigo som vi åt på, vi fick sista bordet. Vi hade inte bokat, visste inte riktigt hur dags vi skulle gå och vi sa att det kan väl inte vara så många som äter ute en tisdagskväll så vi chansade och gick dit på vinst och förlust. Vi hade tur men sen var alla bord alltså upptagna.

En ensam servitris kämpade hårt, "så här brukar det inte vara en tisdagskväll", sa hon. Och en ensam kock hade också fullt skubb, vi fick vänta riktigt, riktigt länge på maten men dom gjorde så gott dom kunde och vi hade inte bråttom. Vi fick en gratis en extra förrätt mens vi väntade o gratis kaffe efteråt också så vi klagade inte. En himla massa tapasrätter åt vi så vi kände oss tillbaka till Las Canteras där vi firade Margaretas födelsedag för två år sen.

Men om det var mycket folk på restaurangen var det desto mindre folk på stan när vi gick hemåt. Torget låg öde och knappt vi såg en kotte ute längs hela vägen hem. Men så ser det väl ut i de flesta inte alltför stora städer på vinterkvällarna antar jag. "Törs ni  gå ner på stan på kvällen?"  har någon frågat ibland som kanske tror att det är ett himla hålligång downtown på kvällarna. Hur det ser ut på fredagskvällen i 2-3-taget på natten har jag ingen aning om, det var länge sen jag var ute då. En tisdagskväll är i alla fall riktigt lugn.

Västerås - staden som somnar tidigt, och det gjorde jag också efter så mycket mat.