Han började visserligen blogga ett par år före mig, men hur kunde det gå så olika för oss, Alex Schulman och mig. Hans standup som sändes i går gav inget svar.
Jag gillade programmet men blev lite avundsjuk, det kändes som det var en kollega som haft lite väl mycket flyt. Namnet? Son till en kändis är det orsaken? Snyggare än jag? Nja, men längre. Och född -76 har han väl ingen större livserfarenhet. Vad är en sån spoling mot en -44?
Vi hade lite samma syn på Sociala Medier tyckte jag lyste igenom och hans beskrivning av känslan på morgonkvisten framför datorn är rätt samma känsla jag själv har när jag i den bleka morgonrodnaden sprider min livserfarenhet till världen, men där upphör likheterna. När han lever gott på sin talang med hundratusentals läsare, egna shower och pengarna bara strömmar in så är det liksom inte samma drag under galoscherna här i mina Utsiktsbloggar om man säger så.
En pensionär som skriver som en pensionär med pensionärer som målgrupp, är det där felet ligger? Ska jag ljuga om ålderm och kanske låtsas vara son till Richard Widmark? En kändis! Men ingen vet väl längre vem han var så det hjälper nog inte och pinsamt om man blir avslöjad. Nej det är nog längden trots allt, den gamla vanliga diskussionen om storleken.
Så jag kommer i fortsättningen skriva mina pärlor stående på kökspallen, en bra bit längre än den där puttefnasken Alex Schulman. Äntligen har jag kommit på hur jag ska göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar