 |
| Haruki i skön stil. |
Här är en annan som har fått det lite för lätt för sig i livet: Haruki Murakami. Han är varje år förstahandsfavorit till Nobels litteraturpris, men just för den skull får han väl aldrig priset, han är nog för lättläst och för populär. Det ödet delar han i så fall med mig, ja att jag troligen inte heller får något Nobelpris alltså, men det är hans fina träningsmöjligheter jag är lite avis på. Förutom som skribenter är vi också kollegor som marathonlöpare.
Småsnuvig över julhelgen börjar jag snart klättra på väggarna i brist på joggingmil och det går ut över nattsömnen också. I natt satt jag och läste Murakamis "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning".
Jag har läst den två gånger förut på engelska. Min engelska är tyvärr inte tillräckligt bra för att jag ska ta till mig alla nyanser, men så fick jag den på svenska av en spinningkollega så nu läser jag den en tredje gång.
"Jag springer varje dag året om" säger han, "oftast en timme så där. Med en löpfri dag i veckan" Det är en rätt bra plan, den tänker jag försöka ta till mig. Att springa ofta, men oftast inte så långt alltså. En timme är för mig en knapp mil och det kan man alltid sticka emellan med. "Och jag springer alltid med bar överkropp" säger han vidare. Inte heller så dumt. "Jag tar en runda på förmiddan idag" tänkte jag i natt när jag läste boken.Så kom morgonen. Och det iskalla regnet strilade rätt rejält, det var inte aktuellt att ens tänka på en joggingrunda. När Murakami tar sig en lättklädd runda på Hawaii där han ofta verkar bo så får jag i stället leta fram långkalsonger, vantar och varma mössan. Eller som idag ställa in träningsrundan och klättra vidare på väggarna.
Möjligen att vi nordbor blir härdade av våra väderförhållanden men samtidigt.... Tänk att få ligga på träningsläger där och springa samma träningsrundor som Murakami. Men så blir det inte, nu står jag i fönstret och undrar om det inte ljusnar lite. Det regnar inte lika mycket och termometern visar plus 5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar