Typiskt svenskt

Jag kom att tänka på det nu idag när sista pusselbiten fallit på plats på bankkontot, typiskt svenskt - allt blev rätt.

Vi menar ju oftast nåt negativt med typiskt svenskt - byråkratiskt, petiga regler, lite fegt etc. Och osvenskt det är något positivt. Men typiskt svenskt är något positivt för mig. Det andra synsättet är riktigt dumt tycker jag.

Men fanns det nåt tristare att tänka på än pensionen när man var ung? Dom där kontoutdragen med ändlösa siffror som man aldrig begrep och på sin höjd sparade man pappret i en pärm för att kolla igenom lite senare när man skulle få tid. Det var typiskt svenskt suckade man åt siffrorna.

Och nu var det upp till bevis den här månaden. Jag var väl inte direkt orolig men i alla fall lite fundersam om allt skulle bli rätt? Skulle pensionsprognosen stämma?

Jag läste häromåret om en tjej från Brasilien som längtade tillbaka till Rio de Janeiro (vem skulle inte vilja åka dit) och flyttade tillbaka till hemlandet. Hon stod ut något år men sen saknade hon den ordning och reda vi har här i Sverige, så hon kom tillbaka. Typiskt svenskt stod sig mot brasilianskt.

Och jodå, pensionsprognosen stämde. Åtta potter har jag sparat ihop till under arbetskarriären, några små, några lite större. Dom kommer säkert att räcka så länge som jag tänkt. Typiskt svenskt.