Dagens fundering får bli varför en del av mina kurskamrater går på kurs.
Nu har jag gått och går på så många kurser, och nästan alltid finns dom där, dom där som inte verkar vilja lära sig nåt. Dom som har en oengagerad attityd.
"Jag tar inte det här så allvarligt" eller "Jag är egentligen inte så intresserad" kan man få höra och "Jag hade annat att göra, så läxan hann jag inte med" och så får kursledaren ägna extra tid åt dom här eleverna.
Oftast är det väl för att försvara sig själv lite för att man tycker det är svårt när man säger så där, och dom förstår väl inte heller hur dumt det låter och hur dumt det är mot kurskamraterna och kursledaren.
Men det är klart, det hänger mycket på kursledaren också att vara lyhörd och göra kursen intressant. I en kurs jag går på var vi 14 från början och vi bara minskar, nu är det bara jag kvar. Vi har gått samman med några andra kurser några gånger, men vi bara minskar ändå, totalt bara 4 kvar i gruppen nu. Där får jag nog ta mig en funderare själv hur det ska bli.
Ett visdomsord från senaste kursen: "Kunskap är det som är kvar efter allt man har glömt". För det är ju det värsta i pensionärsåldern, glömska. Men ett bra sätt att lära sig nåt är att försöka vara engagerad när man nu tagit sig samman och går på kurs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar