Morgontidningen vill jag inte vara utan

Jag vaknade 5.59 i morse en duns i hallen - vlt, morgontidningen! En av de stora fördelarna med att ha kommit över villaåldern är att man slipper ge sig ut i morgonkylan till brevlådan. En bra sak med att bo i lägenhet.                  

Tidningen är väldigt punktlig. Här där vi bor nu, kommer den alltid 6-6.15 och det känns konstigt dom enstaka gånger den inte finns där när man vaknar. När vädret är riktigt dåligt har vi någon gång fått vänta till 6.30, men mer är det inte.

Men hur länge finns papperstidningen kvar? "Min" tidning minskar i upplaga och man hör många som säger upp tidningen och nöjer sig med nyheter på nätet. Och med bra läsplattor blir det väl allt vanligare att klara sig utan papperstidningen.

Jag hörde en analys på TV häromdan. Dom yngre läser papperstidningen allt mindre. men så när dom växer till sig lite så blir dom också prenumeranter.

Jag undrar om inte detsamma gäller TV-tittande på SVT. "Vi tittar aldrig på SVT"  sa barnbarnet häromdan. Han kanske bara retades med morfar, hoppas det, men med så många kanaler man har nu så väljer vi förstås också annat ibland, vi också, men papperstidningar och SVT är nummer ett. Så får nätet och dom andra TV-kanalerna vara ett komplement.

Vi försökte några andra kanaler igår kväll, men orkade inte utan hamnade på Vetenskapens värld och fick t.ex. höra några nobelpristagare, vi fick lära oss om nanoteknik och kinesiska dinosaurer i svenskproducerade program, långt borta från dokusåpor och sånt som jag brukar kalla trams-TV. Sen SVT:s egna dramaserie Våra vänners liv, lågmäld, lite långsam "må bra"-TV. Smaken är olika, och det är bra med valfrihet.    

Stjärnklart

Astronomikursen hos Pensionärsuniversitetet är slut och det är mycket som har klarnat om det här med stjärnor. Känns numera solklart.

Magister Alf Borgström har en fortsättningskurs, den har jag precis nu anmält mig till. "Stjärnor, nebulosor och galaxer" heter kursen. Vi ska bl.a. prata om dubbelstjärnor, stjärnornas uppbyggnad och klassbestämning av stjärnor. Vi ska också lära oss beräkna avstånden till stjärnorna, det kan vara bra om man tänkt sig en tur utåt Vintergatan. Och det blir säkert en massa mer.

I dag pratade vi om bl.a. om asteroider och risken för att en sån ska dimpa ner här hos oss. Det har hänt förr och vi fick se fina bilder då asteroider träffade Jupiter i somras. Risken - chansen att en sån där hamnar på jorden ska man väl inte grubbla över, det tar vi när det kommer. Och om det skulle hända behöver man inte bekymra sig för elräkningen längre i alla fall.


Så fick jag veta en hel del om Venus, henne(?) måste jag kolla in lite närmare. Jag har aldrig nånsin sett Venus vad jag vet, åtminstone inte den här typen. Det är den tredje starkast lysande saken på himlen (efter solen och månen) men man måste upp tidigt på morgonen för att fä se Venus. Det är det som är problemet.

Så har jag anmält mig till en annan kurs också med en annan typ av stjärnor: "Bland jazzgossar och brudar...."  Där finns det också gott om stjärnor att kolla in lite närmare och där gör vi ett besök på jazzarkivet i Stockholm också med Claes Tillander som ciceron, det skulle vara jättekul. Det är lottdragning om platserna men jag känner på mig att jag har bättre tur med stjärnorna den här gången än senast då jag drog en nitlott.  
 

13 grader kallt i morse

Det är kanske inte så farligt, men vintern har ju inte börjat än - fortfarande november!

Med bra kläder är det inga problem att ta sig till affärn och gymmet och en promenad klarar jag också, men jag struntar i löpträningen nu när det är under minus 10. Jag är ingen riktig vintermänniska.

Mest fundersam är jag däremot över fritidshuset. Skulle vi bommat igen Stentorpet i år? Inte kunde man väl tro att det kunde bli en så kall vinter i år också.

Sala-Heby Energi har en jättefin hemsida där vi kunder kan följa elförbrukningen timme för timme, och nu är det en riktig rysare. Kl 02.00 den 17:e november fick vi den första röda stapeln (= lite väl stor elförbrukning) och nu i går, 28:e november var det bara röda staplar - hela dygnet! Fast vi bara har värmen på 8-10 grader!

Förra året var november riktigt mild och kylan kom inte förrän 15:e december, det syns tydligt på våra elförbrukningsstaplar, och den gav sig inte förrän den 17:e mars. Nu började det alltså en månad tidigare, men hur blir fortsättningen?  

Trots att vi hade rekordstora elräkningar förra året så kommer vi kanske att överträffa dom i år! Det var jag visserligen beredd på i budgeten, jag hade "tagit höjd" för det,  men jag hade hoppats jag tagit i för mycket så att det kunde bli nån krona över till att förbättra isoleringen i stället, men nu är jag fundersam.

Enda hoppet ställer jag till Anders i morgon. Det här kan väl verkligen kallas att det braskar, och nog brukar väl bondepraktikan ha rätt? I så fall blir det ju slask i jul, och det skulle i så fall vara bra för vår elräkning.    

Första advent, måttlig julpyntning

Inte är det så mycket vi plockar fram här hemma. Vi får nog inte så mycket besök här innan jul och kanske inte ens något av barnen och barnbarnen ens kommer hem alls under julen - på julen träffas vi alltid i stället i fritidshuset på Stentorpet.

Några eljusstakar i fönstret, en adventsstake och belysningen på balkongen, så mycket mer blev det inte. Jo julstjärnan i fönstret också och kransen på ytterdörren. Kanske blir det nån julduk också och några fler ljusstakar, men julpyntandet går allt fortare för varje år. Det är rätt skönt.

Och ingen julgran blir det heller, det har vi inte haft de senaste 10-12 åren. Borde vi ha det? Och det har vi aldrig på Stentorpet heller, inte ens när vi har alla ungarna där, där har vi har helt enkelt inte plats.

Men nybakat saffransbröd har vi och en liten glöggstund ska vi kosta på oss i skenet av ljusstakarna. Och en promenad på stan för att titta på julskyltningen.

På onsdag kl 7.15 börjar årets julkalender på TV, det är en av de viktigaste höjdpunkterna inför julen. Och julkalendern ska avnjutas på rätt tid för att känna gemenskap med alla andra ungar, bara undantagsvis kollar jag kalendern på SVT Play. 

Min debut i akademiska världen

Det kom lite sent, men nu har jag varit på min första universitetsförläsning och det gav mersmak.

Det höll visserligen på att gå åt pipsvängen redan i Enköping. I blixthalkan krockade en lastbil med en personbil strax framför oss. Lastbilen hamnade 25 meter vid sidan av vägen och vi blev fast nästan två timmar innan dom fick loss den stackars personbilsföraren så att trafiken släpptes på igen. Det är otroligt så halt det kan bli - jag kunde knappt hålla mig på fötterna när jag var ute och testade halkan. Tur att vi hade startat resan så tidigt.

På sekunden i rätt tid steg jag in i aulan på Stockholms Universitet och fick en intressant och omväxlande genomgång av några av Omar Khayyâms stordåd. Lättast att förstå var nog hur han bidragit till en Persisk kalender. Det där med årets längd är inte så exakt. Skottår kan man göra på olika sätt, det blir ändå aldrig riktigt exakt,  det förstod jag. Sen var det lite om hans filosofi och syn på religionen, intressant det också, men det blev lite luddigare.

Matematikavsnittet förstod jag bättre. Handlade om Parallellaxiomet. Från 300 f.Kr. och framåt har det skrivits massor av böcker om vad som är två parallella linjer, och Omar hade också skrivit en. Det är inte så enkelt som man kan tro vad som är parallellt!

Så fick vi höra om fyrradingar, ett versmått som Omar körde med, lite likheter med en limerick. Stackars Omar skulle vända sig i sin grav om han hörde min fyrradingspremiär men om jag fattade professor Bo Utas rätt ska det vara nåt så här, 13 satser per rad, 1,2 och 4 rimmar:


Gamle Omar Khayyâm var rätt bra på att dikta
Kunde räkna, sågs ofta mot stjärnorna sikta
Han var dessutom en tusan så bra filosof 
Jag har aldrig hört nån som har sett honom svikta

En fyrrading i den högre skolan. Men kanske inte i Omar Khayyâms klass. Visst blir man imponerad av de människor som gör så mycket när dom lever att man efter tusen år pratar om dom på en heldag så långt bort från där man verkat. En bra dag på Stockholms Universitet!       

Ikväll är jag lite nervös

Jag ska till Stockholms Universitet i morgon bitti. Som en katt bland en massa hermeliner. Temadag om Omar Khayyâm. Avdelningen för Mellanösternstudier i samarbete med Matematiska institutionen.

Omar var poet, matematiker, filosof och astronom från Perisen . Levde 1048-1122. Jag får skriva lite mer om honom efter träffen för än så länge vet jag inte mer än det här.

Jag är inte van att röra mig bland professorer och doktorer så jag kommer riktigt att avvika nu i morgon - vilken stil ska man ha? Ska jag låtsas förstå allt med en bister min eller blir jag sittande nollställd som en fågelholk.


Och kläder? Kavajen har jag bestämt mig för, men dom kanske inte är så noga som jag tror. Det kanske hade gått med jeansen som vanligt eller tom Haglöfsbyxorna, men nu har jag hängt fram kavajen så så får det bli.

Det hade varit lugnare om Anders varit med, det är han som bjudit in mig, men så blev han upptagen på annat håll och det hade varit fegt av mig att hoppa av. Jag har kvällen på mig att läsa in lite om Omar på Wikipedia - kanske räcker så jag kan ställa några intelligenta frågor på frågestunden.

Så blir det nästan en hel timme Persisk musik, det ser jag fram mot. Inte för att jag begriper nåt av det heller, men det har jag i alla fall hört förut när Anders kompis Mohammed spelade flöjt på Stentorpet häromåret.          

Uppdraget slutfört - mission completed

Jag började den 21 oktober och avslutade i går den 24 november. Nu har jag testat alla sju matställen i Kvarteret Igor. Här kommer domen:

Green Room i bottenvåningen utanför Konsum har kaffe och även lite lunchsallad. Dom öppnade för ett år sen och det blir nog favoritfiket. En dubbel espresso och en Metro när jag går och handlar. Så har man bra överblick över Systemet också - nån som handlar lite väl ofta?

Sushi Ayame hade väldigt god sushi med soppa till. Lite få sittplatser kanske, men där ska jag käka ofta. 5 poäng.

Espresso House hade en jättegod bagel och några sköna sittplatser. Och bra koll på folk vid entrén.

Nancy's Freshfood   är dom som har mest varierad mat - pasta-wraps-taco och smörgåsar. Men jag tog bara kaffe och en bulle. Får komma tillbaka.

Ben och Jerry's  kör med glass i egen stil, gärna stora bitar med gott gott i glassen. Dom hade rättvisemärkt vaniljglass. Den tog jag förstås!

Café Rob's Deli  ligger lite inklämt innanför ett par affärer. Dom har också lite mer matigt på menyn. Och ingång utifrån så dom kan ha egna öppettider.

Och till sist Squeezed Up  där jag tog en cappucino, men det är en juicebar så jag kommer tillbaka och testar deras Copacabana eller kanske en Paradise Beach. Som fruktmissbrukare blir det många besök här.

Men så finns det ett ställe till som funnits många år, Harrys, puben får jag inte glömma, men dom har jag inte testat nu. Vi brukar käka där ibland och så har det blivit en tradition att fira nya barnbarn där med en matbit för oss anfäder. Det är snart dags att boka bord igen.

Årets julklapp - surfplattan

Det var väl knappast oväntat, det var precis vad jag trodde i alla fall.

Och jag kommer att köpa en, helt klart. Jag har redan kollat lite lätt på det som än så länge finns, och visst ska jag ha en sån, Nån gång. Men jag väntar i alla fall över julen.

För dom är för dyra än så länge. Tre fyra tusen och uppåt. En kassaskåpssäker gissning är att dom kommer att bli väldigt, väldigt mycket billigare väldigt snart. Halva priset? Billigare ändå? Troligen.

Vår första platt-TV kostade 13.000. Nu tre-fyra tusen. Vår inspelningsbara  DVD kostade 5.000. Nu en-tvåtusen. Så där har det ju varit med all elektronik hittills, så blir det med surfplattan också. Flera gånger bättre och flera gånger billigare om man väntar ett tag.

Men det är klart - det är kul att vara först också....      

Ingen Zumba men vi har andra fina idéer

Jag tänkte testa Zumba idag, men en av seniorspinnarna hade redan testat och det var som jag trodde, så jag struntar i det.

Det var kul sa han, men det är bara 25-åriga tjejer med och då bli man lite för udda fågel, verkar suspekt. Men vi pratade med Ulrika på Actic om en ny grupp mer för seniorer med ett lite blandat program - Zumba-Yoga mm. Balans och rytm. Jag tror hon tyckte idén var rätt bra. Hoppas det blir av, då ska jag göra ännu mer reklam för Actic här i det här forumet. Och bland mina vänner i Aktiva Seniorer.

En annan riktigt ljus idé kom upp i vilstolarna i eftersnacket efter bastun (själva bastusnacket idag mår bäst av att glömmas asap.) Men den ljusa iden någon kom med ska vi jobba vidare med. Vi ska göra en fotbollsresa!

En av gubbarna är en gammal fotbollstränare. Han har tränat damlandslaget och flera herrlag på rätt hög nivå. Han har fortfarande mycket kontakter - känner "alla". Lagerbäck - Svennis - Grip och alla andra. Han blev intresserad att dra i några tåtar!

Så sent som i lördags skrev jag här från Utsikten om Milan och fotbollsresor, och nu bara några dar senare börjar vi planera! Synsk? Det första vi tänkte på var nog England, kanske Leicester så vi kunde få ett snack med Svennis....  Den här onsdagen avskrev jag Zumba-träningen, flickorna där blir utan mitt sällskap, men nu har vi några nya idéer att spinna vidare med under spinningen. En spin-off effekt.  

Kathy Morrow hos Jazzens Vänner

Varje tisdag har Jazzens Vänner konsert. Oftast i Västerås Konserthus Lilla sal.

Vi brukar gå ganska regelbundet, men det här var första gången det nästan var fullsatt. 10-15 personer till kanske hade fått plats, mer var det inte, så föreningens ordförande Claes Tillander hade all anledning att vara nöjd.


Kathy Morrow från USA har varit många gånger i Sverige och hon avslutade nu sin turné i Västerås och avslutade själva föreställningen med Mel Tormés välkända The Christmas song. Nu börjar julsjungandet!

 Hon kommer säkert tillbaka, jag tyckte det var jättefint, svängigt, trevligt och personligt. Men varje gång jag är där i Lilla salen tänker jag på hur lätt det borde vara att göra själva salen lite trevligare med några skärmar, draperier och sånt. Det betyder också en hel del för att folk ska trivas där.

Nästa jazzkonsert för oss blir nog heldagen med FestiJazz 2011, Bengt Hallberg kommer att spela piano! Det vill man inte missa.

The Christmas Song med Mel Tormé kan väl passa så här innan första advent och julstressen. Här tillsammans med Judy Garland:



 


      

Jag tittade till fritidshuset idag

Ibland är vi här jämt, men nu har huset stått tomt lite väl länge. Det var hög tid för en dag på Stentorpet.

Man är alltid lite fundersam när man inte har varit härpå ett tag - allt OK? Vi har aldrig haft inbrott, men ändå tänker man på sånt. Eller kanske möss? Nerblåsta grenar? Snö?

Men allt såg bra ut, inte ens möss. Det hade vi lite besvär med för 3-4 år sen då dom hittade nån springa att slinka in genom, men jag har tätat så nu får dom stackarna hålla sig utomhus.

Småfåglarna har inte fått så mycket mat på ett tag, men nu fyllde jag på. Men man blir fundersam - dom ratar talgbollarna! Jag misstänkte redan för ett par år sen att det är dålig kvalitet på talgbollarna, nu är det bevisat. Banne mig så blandar fabrikörn i nåt oätligt i dom, men det går inte att lura mina talgoxar. Fabrikörn har kanske fått ihop några extra miljoner till lyxvillan på Rivieran, men nu bidrar inte jag mer, jag byter sort.

En ny taklampa kom upp och lite snöskottning blev det, men mest sitter jag vid brasan en sån här dag. Jag tar nog fler såna här dagar, det är bland det bästa jag vet - elda i kamin, läsa en bra bok och dricka lite kaffe.

Träna som Senior på Actic

Det här är ren reklam för Actic (f.d. Nautilus) för deras satsning på oss seniorer.

Vill andra gym också ta åt sig så varsågod, men just nu känner jag bara till Actic, och dom är suveräna. Några tior billigare pris på månadsavgiften och träningspass speciellt anpassade för oss äldre som spinning och yoga.

Dom har också regelbundna föreläsningar om kroppen för oss äldre och även föreläsningar "on demand" - får man till en grupp på 5-10 pers ställer Actic upp och pratar. Kan man tänka sig ett bättre exempel på "win-win"?
"Fysisk aktivitet för bättre hälsa och förhöjd livskvalitet" kallar dom föreläsningen.

Träning i grupp är kul, jag har missat spinningen några veckor, och idag i bland skivstängerna undrade några gubbar var jag hållit hus senaste veckorna, det var kul att dom saknat mig. På förmiddagarna är det övervägande seniorer på gymmet, och man lär sig känna igen bra många. Och man behöver ju inte bara köra seniorpassen.

Tuff spinning har jag provat, och nu är jag lite sugen på Zumba, det är deras senaste. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag tror det är kul musik och lite åt danshållet, måste passa mig precis med min graciösa stil, eller är det bara för tjejer? Onsdag eftermiddag har dom ett pass, jag ska smyga lite utanför då och kolla om man törs bli med eller om det ser för suspekt ut med en gubbe bland alla tjejer. Det kommer en rapport senare om jag vågar mig på't.

AC Milan - ett av mina favoritlag

Vi som gillar fotboll har alltid några favoritlag som vi håller på lite extra. Några har slumpen gjort att man börjat gilla, andra är mer logiska. Som AC Milan tex. Silvio Berlusconis Milan.

I deras "Hall of fame" hittar man två svenska spelare, det är väl orsak nog att hålla lite extra på Milan. Nils Liedholm och Gunnart Nordahl. Men på deras tid kunde man ju inte se några matcher på TV, det kan man nu.

Två lördagskvällar i rad har TV10 visat Milanmatcher. Mot Inter förra veckan och nu Fiorentina. Vinst i båda matcherna efter mål av Zlatan. Fullsatta läktare sena lördagskvällar, vilka matcher!

Jag får nöja mig med att kolla sånt här på TV, det är nog inte lätt att få biljetter till såna här matcher. Biljetterna kostar mellan 500 och upp till 2500 kronor men det finns också biljetter för under 20 kronor! Dom billigaste kan man ju fundera vad det är för nåt, men det svåraste är nog att över huvud taget få tag på biljetter. Nä det blir allt TV-soffan som vanligt för mig. Stämningen kan man inte uppleva, men man ser ju matchen allra bäst från TV-soffan. Zlatan har mycket kvar innan han platsar i deras Hall of Fame, men han är på god väg. Så här gjorde han i lördags, det såg jag alldeles tydligt:

Snöfemman

Det mesta var sig likt på snöfemman idag, KTH-studenternas motionslopp på 5 kilometer. Framför allt var vädret sig likt, grått och lite lätt regn.

Banan var slirig, lerig och snömoddig så brukar det också vara. Ett bygge hade gjort att banan var lite lätt ändrad, men det gick nog på ett ut, och förr fick alla pris, sponsorskänkta smågrejor, men nu fick vi medalj i stället.

Det kanske är jobbigt att jaga priser för arrangörerna varje år, men lite dumt var det. Förr var vi nästan alla kvar till prisutdelningen för att få vår T-shirt eller DVD-film, nu gick säkert de flesta hem direkt efter man kommit i mål.

Min löparpartner var som vanligt oartig och sprang ifrån mig innan vi ens lämnat startområdet, och trots han drattade omkull i halkan kom jag i mål 8 minuter efter honom - han slog mig med över en kilometer. Och det gjorde han rätt i, jag tyckte det var bra.

En kul avslutning på löparåret var det, och jag började prata om ett 4-mannalag igen till nästa år som i gamla tider, men det tog en oväntad vändning - Casper tänker sig ett lag med sin löparkompisar i Turebergs FK. Ett rent juniorlag! Det måste jag kontra med ett rent seniorlag - jag får ta och jaga på mina kamrater i Aktiva Seniorer i Västerås så ska vi sätta dom uppstudsiga juniorerna på plats.         

Svenska Mad fyller 50 år

Jag hade missat  det här här jubileet, nästan oförlåtligt, men på stan idag slog det mig plötsligt. Alfred E Neuman håller på att bli gubbe!

Tänk så förväntansfulla vi var då, hösten 1960, när vi gick och väntade på första numret av Svenska Mad, vi hade hört så mycket om den amerikanska Mad med sin sjuka humor. Nu skulle vi få den på svenska.

Vi läste och skrattade och citerade skämten och skrattade ännu mer. Lasse O'Månsson från Sala, var en av dom som låg bakom den. Så kom systertidningen Hjälp! och radioprogrammet Blå Tummen. Men det var då det, nu finns inget kvar längre. Båda tidningarna är sen länge nedlagda och av Blå Tummen finns bara "Korven" kvar, den finns på Youtube.

Om vi som uppskattade den här humorn hade ett förfinat eller lite outvecklat sinne för humor får vara osagt, men det var väldigt kul att få tag på jubileumsnumret som jag ska läsa med andakt i helgen, sen ska den få ligga på hemlighuset på Stentorpet för att sprida kulturen vidare till dom som inte var med.

Grattis Mad på födelsedagen och till jubileet!

Jag blir precis som min gamle far

Han tillbringade en stor del av sina sista år i bastun. Och snackade med dom andra gubbarna. Jag är precis likadan.

Alla blir så jämlika i bastun, ingen är finare än nån annan där vi sitter lättklädda och svettas tillsammans. Det är nog därför man har så lätt lägga sig i vilken diskussion som helst.

Idag var det helt nya gubbar i bastun, jag kände ingen, men vi halkade in på IBM, min gamla arbetsgivare, det var både kul och lite oväntat.

En av gubbarna, iranier visade det sig senare, hade slippers med IBM-loggan på fötterna, det var så det satte det igång. En annan hade några bekanta på IBM, kände han dom? Nä, det gjorde han inte, men det gjorde jag. Arbetskamrater under så många år, det blev en massa att prata om. Vad gör dom nu? Några kul episoder som passade bra där i bastun. Han lovade att hälsa.

Det var iranierns dotter som var IBM:are. I Iran finns inget kvar av IBM längre. Dottern hade nyutbildad jobbat några år på Irland som är stort i datavärlden, men just kommit hem till Sverige. Jag får erkänna att det högg till i hjärteroten, jag har så fina minnen från när jag själv som ung och nyutbildad stämplade in på IBM.

Men det var då det, nu nöjer jag mig gärna med gubbarna i bastun, och på väg ut blev det några ord med Stefan, gamle grannen från villaåldern. Han var sig lik även om jag aldrig sett honom så lättklädd förut.