Jag har sett Europa

Det var kalasväder i går kväll så magister Alf Borgström ringde in till en extra lektion på Astronimikursen. Kvällsträff  på observatoriet i Åkesta som drivs av Västerås Astronomiförening. Det var intressant. Hit måste jag åka fler gånger.

Huvudnumret för kvällen var Jupiter. Vi skulle få se Jupiters månar. Det finns ett 60-tal men man ser normalt bara fyra stycken även i teleskop och Europa är väl den mest kända. I alla fall kände jag till den sen tidigare och nu har jag sett den också.

Men inte hade jag tänkt på att det är Jupiter man alltid ser så tydligt på himlen. Jag har bara sett att det ibland syns en extra stark stjärna, men nu vet jag bättre, det är Jupiter och på Stentorpet ska fortsätta kolla stjärnor och planeter så mycket som man nu kan se i teaterkikarn. Eller jag kanske kostar på mig nåt vassare.

Sen kollade vi vidare bland stjärnorna. Först Plejaderna, de sju systrarna, som var så ljusstarka. Det finns massor att läsa om dom och loch det ska jag göra. Tvillingstjärnorna var intressanta, den ena blå och riktigt varm 10-12.000 grader , den andra gul och bara 5.000.

Vi kollade M15, ett globalt cluster i Pegasus, vad nu det kan betyda. Det ska jag också lära mig mer om. Vi pratade om ljusår hit och dit så jag blev alldels yr i bollen, det är så stora tal så det är omöjligt att fatta. Ett annat stjärnkluster bestod av 100.000-tals stärnor i en enda klump. Att dom inte krockar!


Magistern såg ett stjärnfall påstod han, men han kanske skarvade. Kul var det i alla fall. Jupiter ska jag kolla in lite extra redan i kväll från balkongen.