Han tillbringade en stor del av sina sista år i bastun. Och snackade med dom andra gubbarna. Jag är precis likadan.Alla blir så jämlika i bastun, ingen är finare än nån annan där vi sitter lättklädda och svettas tillsammans. Det är nog därför man har så lätt lägga sig i vilken diskussion som helst.
Idag var det helt nya gubbar i bastun, jag kände ingen, men vi halkade in på IBM, min gamla arbetsgivare, det var både kul och lite oväntat.
En av gubbarna, iranier visade det sig senare, hade slippers med IBM-loggan på fötterna, det var så det satte det igång. En annan hade några bekanta på IBM, kände han dom? Nä, det gjorde han inte, men det gjorde jag. Arbetskamrater under så många år, det blev en massa att prata om. Vad gör dom nu? Några kul episoder som passade bra där i bastun. Han lovade att hälsa.Det var iranierns dotter som var IBM:are. I Iran finns inget kvar av IBM längre. Dottern hade nyutbildad jobbat några år på Irland som är stort i datavärlden, men just kommit hem till Sverige. Jag får erkänna att det högg till i hjärteroten, jag har så fina minnen från när jag själv som ung och nyutbildad stämplade in på IBM.
Men det var då det, nu nöjer jag mig gärna med gubbarna i bastun, och på väg ut blev det några ord med Stefan, gamle grannen från villaåldern. Han var sig lik även om jag aldrig sett honom så lättklädd förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar