Yours Truly 50k 2011

Third Annual YT50k at Stentorpet, Sala Sweden - en viktig tradition - tredje året i rad.

Sista söndan i februari ska det springas långlopp, ett världslopp med deltagare över hela världen som springer hemma där dom bor och rapporterar in resultatet till Seppo i Finland som ställer samman resultatlistan.

Förra året var vi 200 i huvudklassen och några fler i korta klasserna, men jag tar förstås långa klassen, 50 km - 5 mil!  Ultra Marathon! Jag är rätt imponerad på mig själv.

För första gången var det inget nysnö när jag vaknade - fint! Kl 7.05 var jag iväg på en 3-varvsbana i Sala-skogarna och det kändes riktigt bra till en början. Ett par minusgrader, vindstilla, nästan perfekt. Men halt så man fick passa sig rätt ordentligt för att inte halka på rumpan.

Första och andra varvet var 17,4 km/st så efter 34,8 km tog jag en liten matpaus - hamburgare med bröd! Sen efter 5 timmars jogging var det väl inte så väldigt skönt att ge sig ut på sista varvet, men det var bara att bita ihop och det gick fortfarande rätt bra. En timme till kändes det rätt fint, men strax efter marathonsträckan (42 km) började det bli motigt - sen gick det mest på vilja. Så med 6 km kvar stod Casper och väntade så jag fick lite draghjälp in mot målsnöret där Ellen stod och väntade med medalj!

Jag är med råge den äldste i den här tävlingen och förra året var jag näst sist på drygt 9 timmar. I år klarade jag loppet på 7.23 inklusive matpaus och ett par rejäla vurpor, och efter en snabb koll i resultatlistan har jag 11 löpare efter mig - och fler blir det nog när alla har skickat in sina resultat, så även om "självskryt luktar illa" så skäms jag inte för att vara rejält imponerad på mig själv, speciellt så dåligt tränad och förberedd jag var i år. Ännu ett marathon att lägga till handlingarna (ultra till och med). 16 stycken nu totalt!    
                

Sala Marken

Här köper vi brända mandlar. Vi var på plats på torget i Sala redan kl 10, alla knallar hade inte plockat upp sina grejor än.

Inte så mycket folk än, men det blev väl mer under dan. Februari-marknaden i Sala är alltid populär och har hängt med länge. Dom där snygga knivarna var jag sugen på, men det blev bara en kasse korv, 3 kg!

Men det var lite ruggigt väder på torget i Sala, så vi gick in i gallerian, Sala Torg, och fortsatte torghandlingen där. En kabel till mobiien blev det. 189 kr.

Ip-telefonen fungerade inte i dag

Det gick inte att ringa till vår IP-telefon i stugan i dag. Men mobilerna fungerade som tur var.

Felet var ovanligt lättlöst, kontakten till IP-dosan, vad den nu heter, var inte riktigt inskjuten, den hade bara glidit ur vägguttaget. Och det var lika bra att det hände, nu kom jag att se hur det ser ut under skrivbordet - jag har länge tänkt göra om lite med kontakterna i våran lilla datahörna i Stentorpet, jag behöver göra kopplingarna lite snyggare. Nu ska jag ta tag i det.

När jag räknar kontakterna där bakom skrivbordet hittar jag, förutom ett ormbo av kablar, hela 12 kontakter! Så det har blivit - inte undra på att elräkningen är lite väl stor ibland.

Dator och skärm, trådlösa telefonen och IP-dosan, gatewayen för bredbandet, högtalarna, radion, skrivaren, sändaren för trådlösa högtalarna och så tre lampor - jag tror jag fick med alla tolv. Och vid TV:n har vi 5 manicker med kontakter, TV:n, DVD:n, video, digitalboxen och en lampa - i en sommarstuga! Har vi dragit på för mycket, man kanske bara borde ha en batteriradio och ett par lampor här och nöja sig med det.

Men vi är ju nästan mer här i sommarstugan än i lägenheten hemma i stan så vill man ju ha det lite modernt. Men när jag gör om ska jag i alla fall se till att man kan slå av allt onödigt lite enklare så dom inte står standby i onödan.

Så kan jag inte låta bli att undra hur länge det kommer att dröja innan trådlös el blir ett faktum. Sladdar, sladdar och kontakter - det blir nog omodernt en gång.            

      

Android 2.1

Min mobil, som jag fick för en månad sen är uppdaterad från Android 1.6 till 2.1

Igår när jag kopplade in mobilen på datorn tyckte datorn att jag skulle uppdatera mobilen till Android 2.1 och man vill ju ha det senaste så jag körde igång direkt och tänkte följa anvisningarna 100%-igt. Det brukar jag inte alltid göra, men nu skulle jag göra det.

Det var väldigt viktigt att backa upp program, telefonlistor och sånt, och det stod att det var väldigt viktigt att börja med att installera senaste backupprogrammet, men det "sket sig" direkt   med en felkod som inte sa mig ett dugg. Så jag chansade med att programmet som redan fanns i mobilen var tillräckligt bra och nöjde mig med det.

Sen följde jag helt alla instruktioner, även några som verkade onödiga och ologiska, men jag gjorde precis som dom tänkt, och då blev det också precis rätt, men jag tycker nog att det här med tiden måste göras enklare. Det ska väl inte behövas mer än en fråga, "Vill du uppdatera? Ja eller Nej" . Så är det lite tokigt också att man måste plocka om alla ikoner igen som man med stort besvär lagt så fint tillrätta.


Och det var också lite dumt att jag skulle behöva uppdatera till en ny version redan efter några veckor, jag såg nånstans att Android 2.1 fanns tillgängligt redan i oktober men levererades alltså med 1.6 i februari. Men för all del, nu har jag fått prova så jag vet hur man gör. Om nån skulle fråga.

Och var det värt besväret? Jag har inte läst på så jag vet inte vilka de största fördelarna är, men en så enkel sak som när man startar mobilen var ändrad till det bättre och jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker batteriet håller lite längre. Så förutsätter jag att det är många andra förbättringar också, men det får jag väl lära mig senare.

Så ser jag nu att Android 2.3 är på gång - är det bara för nya mobiler eller kommer det även till min? Blir min nya mobil gammalmodig redan efter någon månad? Det är tufft att hänga med om man vill ha det senaste.  

        

     

Träningsrapport vecka 8 2011

Ja, jag återkommer med en slutrapport senare för den här veckan, stora saker på gång.....

Men så här långt har träningen nästan legat i träda alltför många veckor nu, jag har haft tankarna på annat håll. Men trots det är jag inte orolig, jag blev bra grundtränad på löpbandet under december och januari.

Idag gick morgontempen över minus tio - 9,4 grader kallt, helt OK för en joggingrunda. Jag testade min Jogtracker för första gången på riktigt, en app i mobilen, och den fungerade ju riktigt bra, så nu får jag rundorna uppmätta väldigt exakt. Lite väl exakt kanske, jag brukar ofta höfta till längderna och rundar konsekvent av uppåt, men det är det väl slut på nu antar jag.. Och en del saker är jag lite osäker på, jag ska fråga Lasse som tipsade mig om Jogtracker.

Så provade jag också Videofy idag för första gången, så rundan tog lite längre tid än vanligt. Med lite frusna fingrar ska man trycka på dom rätta knapparna, och inte såg jag så bra heller så det var lite fipplande ett tag innan jag kom igång. Här nedanför visar jag min första film, rätt stark om jag får säga det själv. Med det här systemet visas en liten reklamfilm först, så för reklamallergiker gäller det att blunda 5-10 sekunder först. Och cineaster kan gärna fortsätta att blunda ytterligare 35 sekunder. En skön morgonrunda var det i alla fall.

  



   

Återbäring hos Coop

Jag kollade just mitt återbäringssaldo i Coop:s nya återbäringssystem, jag blev imponerad. Vi handlar visserligen rätt mycket på Coop, men det var också väldigt vad mycket vi hade på återbäringskontot redan efter 2,5 månad.

I Kvarteret Igor har vi vår närbutik. Kanske en dyr butik, mitt i city, jag vet inte riktigt. Det var längesen jag såg nån prisjämförelse, och dom brukar ju riggas av en del butiker som ska komma i så bra dager som möjligt så jag brukar inte bry mig så mycket om sånt. Men till Konsum i Igor har vi så nära, så det är klart vi handlar en hel del där även om dom inte alltid skulle vara billigast.

Coop Forum är vår närmaste stormarknad och den ligger också så bra på vägen till Stentorpet, så det är klart att vi oftast storhandlar där. Dom byggde om häromåret men trots det känns det möjligtvis lite slitet, men dom har Shop Express så det går alltid fort att handla där. Och bra mat i deras Coop Kök & Café, ofta en bra husmans som jag gillar. Men även á la carte, så det är klart att jag äter där ibland när jag storhandlar.

Så har vi också några Coop Extra på strategiska ställen både här i Västerås och i Sala, så nog blir det en hel del köp hos Coop.

Och ofta böcker på Akademibokhandeln, kläder på KappAhl mm. Så är dessutom Kronans Droghandel vårt närmaste apotek, så vi får tom återbäring på Albylen.

I morgon ska jag storhandla och efter det kommer återbäringssaldot efter tre månader att ligga runt 800 kronor, det var det jag blev imponerad på, så imponerad att jag fick lov att bjuda på lite gratisreklam här i den annars helt reklamfria bloggen.  
                  

Var är småfåglarna?

Vintern har nog varit för hård för mina småfåglar, jag har matat dom för dåligt.

Så nog är det delvis mitt fel, men jag har inte varit här i Stentorpet lika mycket som förra året, och kylan har varit så hård ända sen mitten av november. Jag borde tagit mig hit lite oftare och fyllt på med jordnötter och solrosfrön.

Förr om åren kryllade det av fåglar här, men nu ser jag bara några enstaka. Var är hackspetten? Och nötskrikorna? Blåmesarna? Domherrarna? Nu ser jag bara några talgoxar och nötväckor. Och det är mitt fel!

Men mössen mår bra i år. Dels har dom haft varmt och skönt därnere under snön, och så har dom haft etra gott om mat i år, min plastlåda med fågelfrö var tom häromdan. Dom små mössen hade lyckats gnaga sig igenom den hårda plasten underifrån, och sen hade dom julafton flera veckar när vi var borta härifrån med gott om solrosfrön. Stackars fåglarna blev utan medan mössen åt upp deras mat.

Gjort är gjort, inget att gråta över men nu ska jag se till att det inte fattas mat till småfåglarna mer den här vintern. Jag måste rädda dom som klarat vintern så här långt.
            

Ett mattips

Ett ämne som saknats i den här bloggen är goda mattips, men nu har jag ett som jag gärna bjuder på.

På löpbandet i torsdags lyssnade jag på P1:s "Meny" som hade 70-talstema. Det var många fina klassiska maträtter dom tipsade om men de flesta var för avancerade för att jag ska kunna föra dom vidare.

Men en var så läcker att jag tom låg och drömde om den nu på morgonen. Ett tecken - det var nog meningen att jag skulle ta upp den här i bloggen, och om jag får igång bilen idag (-24 nu på morgonen) så ska jag ta mig till Konsum och köpa det som behövs.

Gör så här:

1. Tag en burk konserverade päron.
2. Öppna burken och ta ur päronen
3. Sätt ugnen på 200 grader
4. Lägg päronhalvor med runda sidan uppåt (viktigt!) i en ugnsfast form.
5. Lägg en bit After Eight på varje päronhalva.
6. Gratinera i ugnen i 10 minuter
7. Servera med glass eller grädde

Och voi-lá, du har tillagat en klassisk 70-talsefterrätt! För god att glömmas bort! Den ska jag bjuda Clea o Natan på idag (om det ordnar sig med bilen alltså...) Och blir det lyckat så får jag nog öppna en ny blogg med mattips som komplement till mina andra tre bloggar, Utsikt från spiselhällen kanske?  
    

Kylan börjar bli jobbig

Vi är inga riktiga vintermänniskor, vi börjar tröttna på kylan.

Men jag läste om köldrekord i Naimakka häromdan på minus 42 så man borde inte klaga. Och det gör jag förstås inte heller, och vad skulle det förresten tjäna till och vem skulle man klaga för? Men vi börjar tröttna på kylan ändå.

Riktiga vintrar må vara bättre än regniga barmarksvintrar som man också varit med om, men det spelar ingen roll, vi börjar i alla fall tröttna på kylan. Nu blir det några kyliga dagar dagar - måttligt kyliga visserligen så där runt minus 10 så det är väl rätt OK ändå - och sen mot slutet av februari verkar det bli lite mildare. Hopp om livet! Våren kommer!


Och nu är det faktiskt bara upp till oss själva om vi vill ta oss till värmen nån vecka då och då och så här går vi nog inte och huttrar en vinter till. För nu är det kanske så här ett tag - vintrarna blir snörika och rekordkalla och somrarna blir rekordvarma. Klimatförändringarna skulle ju ge milda vintrar trodde man ett tag, men nu verkar det bli så här i stället, jag vet inte vad som är bäst...  Men jag vet att vi börjar tröttna på kylan.

Business as usual

Så är det som vanligt igen. Men nu med ännu ett barnbarn att lära sig namnet på, och sen säga rätt varje gång. Det är utmaningen för den äldsta generationen.  

Vi hade suttit på pass vid telefonen ett par veckor och väntat på att telefonen skulle ringa. Så ringde den i tisdagsnatt kl 3.01 "Det verkar vara dags nu". Klockan 3.15 körde vi ut bilen ur garaget och hade en lugn resa till Uppsala med förvånansvärt många bilar på E18, men sista biten in mot Uppsala var vi nog ensamma på vägen. Och kl 4.20 var vi framme på Bregstavägen i Krisslinge Park alldeles nära Danmarks kyrka och avlöste grannen Åsa som passat Nelly en nattlig timme. Tur att det inte hände häromnatten när snöovädret rasade som värst. Då var vi faktiskt lite oroliga att vi skulle behöva ge oss ut.


Sen gick det undan och redan efter några timmar hade Nellys lillasyster gjort entré och klanen hade fått ett nytillskott. Varje gång vi fått ett nytt barnbarn (sex gånger nu) är unikt, men glädjen är densamma och alla är lika fina. Men det är klart att det blir lite extra fokus nu ett tag på lillasyster och vad ska hon heta.

Bevingade ord som barnen säger är roliga att spara och alla familjer har nog sina bevingade ord, dom där extra roliga kommentarerna. Och Nelly bjöd på ett till när hon fick se sin lillasyster för första gången när pappa skickat ett MMS till min telefon. Hon bara skrattade och sa " Min" och pekade på bilden. Ett nytt bevingat ord i vår släkt.

Melodifestivalen 2011

Två deltävlingar klara och rubrikerna känner man igen - "uselt - katastrof" och sånt. Lite överdrivet, va?

Det är ju inte så allvarligt, lite show med ett tävlingsmoment som inte alla tar så allvarligt, men viktigt för några. Jag tycker det är rätt trevliga program med proffsiga programledare. Mellansnacksmanus är ibland lite krystade och sketcher och sånt är väl inte alltid så klockrena, men vadå, det är ju bara lite show.

Kanske lite långdraget med sex program för att till slut få fram en finallåt, men vi brukar ofta kolla alla sex programmen så det är väl OK det också. Men jag har svårt för dom där svart krigsrubrikerna med "Uselt". "Lite som vanligt" tycker jag.

Musiken då? Lite som vanligt det också. Några låtar är skapliga, nån riktigt bra och andra är sämre. Men så ska det väl vara? Och här är det solklart att det generationsskillnader. Låtar går till final som jag inte tycker låter nånting, medan 'mina' låtar kommer sist ibland. Som i lördags, jag tyckte Bettans låt var rätt fin - sista plats! Annars var Brolle favoriten, bra att klara sig ensam på scenen utan dansare.

Men i morse kom jag på mig att gå och nynna på "Oh my god" så The Moniker gjorde kanske störst intryck på mig.

Och på lördag sitter vi nog och kollar nästa deltävling - Linköping var'e visst. Men vi tar det inte så allvarligt om inte bästa låten vinner.                   

Kvar i stugan

Vi blev kvar i 'Salastugan' - blir det utryckning till Uppsala i natt? Nu snart måste väl Nellys lilla nya syskon snart komma. Vi har nån mil närmre härifrån om det är dags nu.

Men nu är det riktigt ensamt här på Stentorpet. På promenaden idag genom

stugområdena här såg vi bara en enda människa - märkligt. Så fint vinterväder, det borde krylla med folk kan man tycka. Bilar vid några stugor, men inget folk. Bra på TV kanske.

Bandymatchen VSK - Sirius kollade jag ppå TV. Trist - storstryk. Och i natt får vi nog ett samtal från Uppsala, en ny Siriussupporter?

Snörekord i Stentorpet

Nu har det kommit minst lika mycket som förra året. Och under gårdagsnatten kom det rekordmycket säger infödingen Gunnar.

Och det kom rekordmycket på andra ställen också, stora trafikproblem i Stockholm t.ex. i går. Småpartierna i Alliansen är sura på storebror Moderaterna läser jag som inte vill satsa infrastrukturen - "vädret rår man inte över" säger Elmsäter. Det har hon väl rätt i, men nu får nog t.o.m. Moderaterna ta dom här problemen på allvar, det går ju inte att skylla på andra hur länge som helst..

Men det kommer vi aldrig att ha nytta av här på Stentorpet, här är det hårt eget arbete som gäller. Jag skottade hela eftermiddagen i går tills det blev alldeles mörkt ute, men nu när solen skiner så fint ska det bli riktigt kul att gå ut och fortsätta. 40-50 centimeter nysnö. Hälften kvar!

Nu borde jag nog skotta taken också men på parkeringen gör jag nog inte plats för mer än ett par bilar, fy bubblan vad mycke' snö.

Mubarak har visst i all hast flyttat till Förenade Arabemiraten hör jag på TV nu på morgonen. Där slipper han skotta snö men får trevligt sällskap av Tunisiens Ben Ali, och jag undrar om inte fler diktatorer tittar på lägenhet där.

              

Kan egyptierna kan väl jag

Det är lite imponerande hur man använt sociala medier i frihetskampen i Tunisien och Egypten.

Facebook, Twitter och mobiler har ju visat sig livsfarliga för diktatorerna även om gubben Mubarak fortfarande klamrar sig kvar ett tag till. Och i går kväll satt jag och kollade direktsändningar från Tahrirtorget som folk gör med sina mobiltelefoner och Bambuser. Det var jag också tvungen att testa.

Bambuser är visst ett svenskt företag som har den här tjänsten som dom använder i Egypten också, det var lätt att komma igång. Och det fanns förstås en App till mobilen.

Nu har jag haft min första direktsändning till världen med rubriken Good Morning! Jag hade elva tittare redan på första sändningen, undrar vad dom tyckte om mitt skrynkliga och skäggiga morgonansikte. Vore nog bra att ordna en sminkstudio här hemma om jag ska fortsätta så här. Eller så får Margareta ta hand om morgonsändningarna.

Mina sändningar kommer nu att finnas tillgängliga på min bildblogg, var det nån som som sa "sånt där som ungdomar håller på med". Jojo ungdomar, egyptier men även herr Widmark.

Kul var det, och mycket att lära sig. Eller kan man sända direkt över Youtube för att nå en större publik? Jag känner genast pulsarna bränna och anar feta filmkontrakt. Hybris?      

Bokläsarväder

Jag läste ut min julklappsbok idag, Underbara dagar framför oss av historikern Henrik Berggren.

700 sidor men lättläst och intressant. En biografi över Olof Palme, men med så många sidor fanns det också rejält med utrymme med fakta om alla andra politiker som var med under hans tid. En riktigt bra bok.

Han var nästan 20 år äldre än jag, men allt sen jag själv blev intresserad av politik och samhället så fanns han ju med, så det är mycket i boken jag själv minns. -68 med Tjeckoslovakien och Kårhusockupationen. Vietnamkriget med jultalet. Kvällsöppet med Vilhelm Moberg. Norrmalmstorg. Kärnkraften, debatterna med Fälldin och Bohman, "den underbara natten",  Allt sånt där minns man som igår. Nästan. Var inte politiken roligare förr? På 60-talet gick allt uppåt, sen några Fälldin-regeringar på 70-talet och "satsa på dig själv"-politik innan Palme var tillbaka i regeringen.      

Mycket internationellt var han med om och även en del skandaler men det var en hel del uppgörelser över blockgränserna också, det borde det vara mer av nu också. Pension, skatter och sånt. Och skolan.

En jättebra bok var det hur som helst om en intressant period från mitten av 1800-talet fram till 1986. Men Palmehatet var riktigt ruggigt. Att inte gilla politiken är en sak, ruggiga hatkampanjer med hätska personangrepp borde ingen politiker behöva stå ut med.                  

Nästa bok jag ska kasta mig över är Per Wästbergs Hemma i världen från samma intressanta period, nu 1966 till 1980. Men jag klämmer nog några lättlästa deckare först. Och idag kom katalogen om bokrean som börjar 23/2, en högtidsdag. Då brukar jag släpa hem ett par välfyllda kassar och jag har redan bockat för några gobitar.

I dag var det segt på Internet

Tele2 som sköter vårt Internet hemma i stan har nog rejäla problem idag, men det är väl ingen idé att ringa och klaga. Men allt går i snigelfart idag.

Jag klarar mig förstås utan att surfa, men det känns som IP-telefonen också krånglar idag. Och Internetradion tappar också taget ibland och blir ljudlös. Det hänger ju ihop alltihopa, allt går ju över samma kabel. Vi hankar oss fram idag så är det nog bättre i morgon.

100 megabit/sekund ger just nu bara 0,38 mb/s enligt Bredbandskollen. Det blir nog inte bättre om jag ringer och stressar på .

Och No Big Deal -jag har ju min Smartphone, blir suget för svårt kör jag förstås på den. Men jag erkänner - jag  är allt lite Internetberoende, men det är det nog fler än jag som är.

Segt är det också att gå och vänta på storken som skulle varit i Uppsala för mer än vecka sen, men det är ingen idé att ringa dit heller och stressa på. Vi tar det lilla lugna och sätter oss med varsin bok.
            

Bastun igen - vilket fusk.

Båda var avstängda ett tag 

Jag har skrivit förr om nya bastun på Kristiansborgsbadet, ny är det dags igen. Finns det inga riktiga yrkesmän längre.


Den 50-åriga bastun skulle rustas upp och det blev riktigt snyggt till en början. Ljust och fint. Men redan efter några månader var båda avstängda, dom var alldeles för dåligt byggda. Skyddet runt aggregaten rasade ihop och bastulavarna tålde inte att man att satt på dom.

Idag var dom reparerade - men hur? Bastun var öppen igen, det blir spännande att se för hur länge.

Skyddet runt aggregaten (spikat med listspik) är hopskruvat nu med 7-8 skruvar, "typ små". Så skyddet vickar likadant som förr. 200 rejäla skruvar och lite vinkeljärn skulle behövts - varför frågar dom inte en som vet?

Och nedersta laven svajar betänkligt - 3,5 meter lång sitter den fäst i väggen i vardera änden, minsta småunge begriper att det behövs några ben också. Nä det här tror jag inte på, men hoppas jag har fel.

10-12 seniorer är rätt lugna i bastun, men 10-12 15-åringar är livligare, och det klart att dom ska kunna basta dom också. Jag sätter en tia på att nästa reparation blir innan påsk.

Annars var vi seniorer väldigt hälsosamma i bastun idag. Vår coach Ulrika, 28, berättade på spinningen att hon ska tenta i hälsokost nästa vecka, och oj vad nyttiga alla vi gubbar blev plötsligt. Grönsaker och fisk är det som gäller - alla vill ligga bra till hos coachen. Men jag undrar om inte bra många av oss mest käkar pizza och burgare, det ser nästan så ut.                      

Grattis Green Bay - mitt lag vann Superbowl!

Nu är det fest i Wisconsin - The Superbowl är hemma igen.

Det var några år sen sist. 1997 tog mina grabbar hem pokalen senast, och nu i natt blev Pittsburg Steelers krossade. Medan jag låg och sov. Jag vet inte ens om matchen gick på TV. TV3 har sänt The Superbowl ibland, men den håller ju på så himla länge - start runt midnatt och inte klart förrän runt 5-6 så där, det är lite väl mycket, och jag visste inte ens om att den skulle spelas i natt.

Och jag är inte så intresserad heller. Hur man räknar poängen är rätt lätt, men alla finesser i själva spelet, taktik och sånt, det är rätt omöjligt att förstå. Men själva finalen, The Superbowl, är sånt spektakel, så någon gång ska jag sitta uppe hela natten och titta, och om Green Bay Packers  är på gång igen så ska jag boka in nästa final - 5:e februari på Lucas Oil Stadium i Indianapolis. På TV förstås.

Jag har sprungit några maror med den gröna Packers-kepsen på huvudet och i garderoben hänger en grön Packerströja, så visst är jag väl supporter. Men att dom gått till final såg jag inte förrän i efterskott. Förlåt!

Fast Green Bay vunnit The Superbowl fyra gånger är dom nog fortfarande "Kusinen från landet", småstadslaget bland alla storlagen. Uppstickare, underdog - det är klart man hejar på såna. Jag ska damma av den gröna kepsen till stockholmsmaran för att ge mina grabbar en hyllning!  

 

Vilken härlig söndagspromenad

Bondgården i Viksberg

Vi missade Festijazz med Jazzens Vänner igår, vi vågade inte gå dit.

I stället sitter vi sitter mest vid telefonen och väntar på en ny klanmedlem, Nellys lillasyster/bror, som redan borde ha kommit. Vi företar oss inte så mycket. Ja en Solnaresa och tårtkalas blev det igår, men annars är vi utryckningsklara med väskorna packade så vi kan ta hand om Nelly när det är dags. En timme till Uppsala - hoppas vi hinner.

Byn i Stentorpet

Då var det fint att i alla fall ta sig en riktig långpromenad på skogsvägarna här runt stugan i Stentorpet, vädret var ju så fantastiskt idag, och vi hade mobilen med förstås. På skogen blåste det ingenting och solen värmde för första gången i år - älgspår i snön och spår efter rådjur och harar förstås. Fågelsång och vårkänsla. Lite halt kanske men vi hade broddar på fötterna. 

Viksbergsån

På sjön såg vi lite folk, men inga skidspår som förr om åren, trist. Är isen för dålig i år också? Jag får lägga upp några egna spår till sportlovet på gärdena här runt stugan, men det var en riktigt fin söndagspromenad. Och nu fortsätter vi bevaka telefonen.

    

Jag börjar få ordning på min nya mobil

Jag var nog mest förvirrad när jag packade upp min Sony Ericsson X10 Mini Pro, jag kunde knappt ringa på den.

Men det är förstås med den som med all annat: allt tar sin tid. Nu har det gått några veckor, och nu skriver jag tom ett inlägg för bloggen på den - jag hittade en App som passade. Lite småttigt med det lilla tangentbordet, men det funkar. Men vad är Appar egentligen och vilka ska man ha? Jag saknar kafferumssnacket på jobbet där man lär sig sånt här, kan fråga dom som vet.

Batteriet tar fort slut - sätt den i laddarn så fort du inte använder den! Och hur tar man bort språkknappen? Det ska jag forska i idag - jag byter till bosniska stup i ett. Men annars börjar gilla min lilla röda. X10 Mini Pro.

Published with Blogger-droid v1.6.7

So many races - so little time

En reklamslogan till oss joggare jag läst nånstans, från Nike tror jag, Eller var det Acics? Den passade i alla fall idag när jag läste resebilagan i tidningen.

Det var gott om "vanliga" resor också, jag ska läsa den här bilagan ovanligt grundligt för några resmål såg lockande ut, men det som framför allt var intressant var sidorna om löparresor.


Jag har haft så många planer om realistiska och orealistiska löparresor, men de flesta har jag avskrivit, klockan tickar...  Några har varit lite för dyra eller för tidsödande, men några löparresor med tuffa marathonlopp står fortfarande kvar på listan. Och nu idag läste jag om några halvmaror - såna ska jag väl kunna klara i 10-15 år till? Den där halvmaran i Lissabon tände jag på direkt och det tror jag att Margareta borde kunna klara också. Det är faktiskt inte försent att anmäla sig redan till årets lopp i mars, men jag hinner nog inte fixa det, jag har för mig att jag har tvättstugan den dan. Jag får se...

Men man behöver en kick för att börja tänka och jag fick en kick av dagens resebilaga - nu ska jag ta ett planeringsmöte med Margareta.  

   So many races - so little time
            

Pensionärsliv

I år blir vi pensionärer 109 000 fler varav i Västmanland 3021. Och antalet pensionärer i vår familj har just den här veckan ökat med 100 procent när nu Margareta också har stämplat ut från sitt gamla jobb. Nu får dom klara sig själva där på jobbet.

Med så många fler pensionärer är det inte konstigt att vår lokaltidning, vlt, har så många reportage om oss äldre. Några har varit riktigt ruggiga reportage om vanvård och brist på resurser, andra positiva inriktade på oss friska panschisar. Som både jag och Margareta hör till än så länge.

Den här veckan har jag läst om Solveig som jag känner från vår seniorförening. Och idag läser jag om Björn, en gammal arbetskamrat som jag stöter på ibland på stan när han är ute och går med sin hund eller på startlinjen på nån löpartävling. Han slog mig med 5 år, blev pensionär redan vid 55. Visst tycker jag det är för tidigt, men han har aldrig ångrat sig brukar han säga. Och får man vara frisk och ekonomin någorlunda räcker till så saknar man inte jobbet. Kanske arbetskamrater ibland, men då är det bra med kurser och föreningsliv i stället.

Men så läser man om vården och visst blir man orolig. Ska man en gång bli behandlad som Hugo, den gamle FP-politikern jag läste om förra veckan? Vi blir alla sjuka till sist. Nästa artikel handlar om vad som oroar oss pensionärer. Ekonomin säkert, men framför allt vården tror jag.

Skattesänkningar som leder till neddragningar i vården, vinster från vård och skola hamnar på Cajmanöarna, IKEA:s vinster hamnar oskattade i Lichtenstein, sänkt pension - det finns en del som bekymrar en gammal gubbe....

Och akut har vi brist på en dator här hemma hos oss nu när jag inte är ensam på dagarna, men det är ju det mest lättlösta problemet. Det fixar vi asap!

   

Jazzkurs på Pensionärsuniversitet

Nu har jag kommit upp till avgångsklassen, tredje terminen. Examen i april. Synd att det inte blir en fjärde termin.

På första och andra terminerna fick vi  lära oss hur jazzen kom till i New Orleans när 1900-talet var ungt och hur den spreds över världen och utvecklades till storband och andra musikstilar.

Vi har pratat om orkestrar och solister, sångare och sångerskor och betydelsefulla händelser som t.ex. succén på en festival i Paris i maj 1949. Storheter som Miles Davis var på plats, men den svenska Parisorkestern gjorde störst succé och satte svensk jazz ordentligt på kartan.

Men framför allt lyssnar vi förstås på jazz. Vi brukar hinna med 14-15 låtar per träff som magister Claes Tillander har valt ut ur hans samlingar. Och det ger mersmak så nu hänger vi allt som oftast på jazzkvällar hos Jazzens Vänner. Det här är vår musik.

Den här terminen började med några svenska kanoner, Arne Domnerus och Putte Wickman. Och fortsätter nästa gång med Alice Babs och Charlie Norman. Svenska men lika mycket internationella storheter. Nu fortsätter jag att lyssna på Putte Wickman ett tag på Spotify. Så fin musik!

Vårens höjdpunkt kommer sen att bli besöket på Svenskt Visarkivs jazzavdelning i Stockholm, det ser jag redan fram mot. Och redan på lördag är det en heldag med jazz här i Västerås, FestiJazz med ett riktigt stort dragplåster, Bengt Hallberg gör comeback efter att ha varit borta från scenerna i 10 år. Ett unikt tillfället att återigen få höra en världsartist. Jazz i fyra salar till midnatt. Jag hoppas vi kan gå.      

Nutidshistoria

Visst är det spännande att vara med när det skrivs nutidshistoria. Som nu i Egypten.

Arbetslös efter helgen?

Vi som var med -68 minns att så mycket ändrades i världen efter det året, på olika sätt i olika länder men världen blev sig aldrig lik efter det. Jag läser just nu en bok och har just kommit fram till den tiden - vad man minns!

Så var vi med om kommunismens fall 1989 och åren därefter. Världen blev sig aldrig lik efter det.

Så Internet och allt sånt. 1995 och framåt. Facebook och mobiler. Världen blev sig aldrig lik efter det.

Och nu då, diktaturerna i arabländerna. Ben Ali i Tunisien har fallit och Mubarek kan väl inte klara sig länge till. Och faller han så är det nog fler diktatorer som är nervösa - Algeriet? Marocko? Och dom är visst nervösa i Kina också såg jag nånstans. Inga diktaturer håller i evighet. Iran? Sen blir inte världen sig lik mer.

Men i de uppror som just nu håller på i Tunisien och Egypten tycker jag vi i Sverige är alldeles för handfallna - på något sätt borde vi (regeringen - EU - oppositionen - allmänheten?) reagera mycket mera och på något sätt stödja dom som vill ha bort herr diktator Mubarek, 83 år. Men nu säger jag i alla fall ifrån!