Så är det som vanligt igen. Men nu med ännu ett barnbarn att lära sig namnet på, och sen säga rätt varje gång. Det är utmaningen för den äldsta generationen.
Vi hade suttit på pass vid telefonen ett par veckor och väntat på att telefonen skulle ringa. Så ringde den i tisdagsnatt kl 3.01 "Det verkar vara dags nu". Klockan 3.15 körde vi ut bilen ur garaget och hade en lugn resa till Uppsala med förvånansvärt många bilar på E18, men sista biten in mot Uppsala var vi nog ensamma på vägen. Och kl 4.20 var vi framme på Bregstavägen i Krisslinge Park alldeles nära Danmarks kyrka och avlöste grannen Åsa som passat Nelly en nattlig timme. Tur att det inte hände häromnatten när snöovädret rasade som värst. Då var vi faktiskt lite oroliga att vi skulle behöva ge oss ut.
Sen gick det undan och redan efter några timmar hade Nellys lillasyster gjort entré och klanen hade fått ett nytillskott. Varje gång vi fått ett nytt barnbarn (sex gånger nu) är unikt, men glädjen är densamma och alla är lika fina. Men det är klart att det blir lite extra fokus nu ett tag på lillasyster och vad ska hon heta.
Bevingade ord som barnen säger är roliga att spara och alla familjer har nog sina bevingade ord, dom där extra roliga kommentarerna. Och Nelly bjöd på ett till när hon fick se sin lillasyster för första gången när pappa skickat ett MMS till min telefon. Hon bara skrattade och sa " Min" och pekade på bilden. Ett nytt bevingat ord i vår släkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar