torsdag 3 februari 2011

Pensionärsliv

I år blir vi pensionärer 109 000 fler varav i Västmanland 3021. Och antalet pensionärer i vår familj har just den här veckan ökat med 100 procent när nu Margareta också har stämplat ut från sitt gamla jobb. Nu får dom klara sig själva där på jobbet.

Med så många fler pensionärer är det inte konstigt att vår lokaltidning, vlt, har så många reportage om oss äldre. Några har varit riktigt ruggiga reportage om vanvård och brist på resurser, andra positiva inriktade på oss friska panschisar. Som både jag och Margareta hör till än så länge.

Den här veckan har jag läst om Solveig som jag känner från vår seniorförening. Och idag läser jag om Björn, en gammal arbetskamrat som jag stöter på ibland på stan när han är ute och går med sin hund eller på startlinjen på nån löpartävling. Han slog mig med 5 år, blev pensionär redan vid 55. Visst tycker jag det är för tidigt, men han har aldrig ångrat sig brukar han säga. Och får man vara frisk och ekonomin någorlunda räcker till så saknar man inte jobbet. Kanske arbetskamrater ibland, men då är det bra med kurser och föreningsliv i stället.

Men så läser man om vården och visst blir man orolig. Ska man en gång bli behandlad som Hugo, den gamle FP-politikern jag läste om förra veckan? Vi blir alla sjuka till sist. Nästa artikel handlar om vad som oroar oss pensionärer. Ekonomin säkert, men framför allt vården tror jag.

Skattesänkningar som leder till neddragningar i vården, vinster från vård och skola hamnar på Cajmanöarna, IKEA:s vinster hamnar oskattade i Lichtenstein, sänkt pension - det finns en del som bekymrar en gammal gubbe....

Och akut har vi brist på en dator här hemma hos oss nu när jag inte är ensam på dagarna, men det är ju det mest lättlösta problemet. Det fixar vi asap!

   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar