Third Annual YT50k at Stentorpet, Sala Sweden - en viktig tradition - tredje året i rad.
Sista söndan i februari ska det springas långlopp, ett världslopp med deltagare över hela världen som springer hemma där dom bor och rapporterar in resultatet till Seppo i Finland som ställer samman resultatlistan.
Förra året var vi 200 i huvudklassen och några fler i korta klasserna, men jag tar förstås långa klassen, 50 km - 5 mil! Ultra Marathon! Jag är rätt imponerad på mig själv.
För första gången var det inget nysnö när jag vaknade - fint! Kl 7.05 var jag iväg på en 3-varvsbana i Sala-skogarna och det kändes riktigt bra till en början. Ett par minusgrader, vindstilla, nästan perfekt. Men halt så man fick passa sig rätt ordentligt för att inte halka på rumpan.
Första och andra varvet var 17,4 km/st så efter 34,8 km tog jag en liten matpaus - hamburgare med bröd! Sen efter 5 timmars jogging var det väl inte så väldigt skönt att ge sig ut på sista varvet, men det var bara att bita ihop och det gick fortfarande rätt bra. En timme till kändes det rätt fint, men strax efter marathonsträckan (42 km) började det bli motigt - sen gick det mest på vilja. Så med 6 km kvar stod Casper och väntade så jag fick lite draghjälp in mot målsnöret där Ellen stod och väntade med medalj!
Jag är med råge den äldste i den här tävlingen och förra året var jag näst sist på drygt 9 timmar. I år klarade jag loppet på 7.23 inklusive matpaus och ett par rejäla vurpor, och efter en snabb koll i resultatlistan har jag 11 löpare efter mig - och fler blir det nog när alla har skickat in sina resultat, så även om "självskryt luktar illa" så skäms jag inte för att vara rejält imponerad på mig själv, speciellt så dåligt tränad och förberedd jag var i år. Ännu ett marathon att lägga till handlingarna (ultra till och med). 16 stycken nu totalt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar