Först tänker jag alltid på så fint det är här runt Stentorpet och så skönt det ska bli att ta en runda. Idag började jag längs dammvallen som grävdes av ryska krigsfångar, sägs det, på 1500-talet. Bra byggt, den håller än! Så genom skogen där jag tog den vanliga pausen bakom favoritgranen. Jag skrev ett intressant inlägg i höstas om nedskräpningen där bakom granen och pappret ligger fortfarande kvar där efter prick ett år! Då tänkte jag förstås ett tag på det där med nedskräpning och lite allvarliga saker.
Men också på hur fint det är med alla vitsippor. Mycket orm i år? Många låg överkörda på vägen. Konstigt att det känns så mjukt att springa på asfalt. Borde inte det vara stumt och hårt? Hur skulle man göra om man mötte en björn på vägen? Eller en arg hund? Vad ska vi ha för kul på Wild Kids i år? Så fort den senaste kilometern gick. Vad blir det för tid på maran med den farten. Ska jag verkligen springa några fler maror? Och varför tog jag inte med vatten när det var så varmt idag. Så där snurrar tankarna hit och dit.Vinkade till bonden, drygt 80, som satt i traktorn och harvade. Han kan knappt gå med rollator ens men traktorn är OK. Då blir man lite allvarlig igen, hur länge kan jag springa? Och nog satsas det för lite på äldrevården. Ojdå, snart hemma.
Och så vinkade jag till Kjell också. Han har spadvänt sitt land i två dagar och nu tredje dagen går han med jordfräsen hela dagen, och då tänkte jag att det kanske är så man ska sköta sin trädgård, men så energisk kommer jag aldrig att bli.
Men väl hemma tänkte jag också att det är inte många som är så energiska som jag med sin fysiska träning, så jag är rätt nöjd ändå. 70 kilometer blev det den här veckan, rätt OK och gott om tid att låta tankarna surra i huvudet på en gammal gubbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar