Är jag för präktig?

Ibland kanske jag är det men det är väl i så fall en bättre egenskap än tvärtom. Och jag har mycket gemensamt med Sverker Olofsson.

Hans tre TV-debatter senaste veckan, tex. "Full, fet och fattig" kan man sammanfatta hans tre teman, och jag har stått på Sverkers sida i alla tre programmen. Präktigt.

Det första programmet handlade om alkohol. Alkohol och idrott som exempel, ölservering på hockeymatchen och sånt. Men även lådvinet och hur vi dricker alltmer. Sverker och jag tycker det är dumt. Det visar väl sig om 10-20 år vad det blir för effekt på det alltmer ökande drickandet.

Nästa program handlade om mat, vi blir allt fetare. Det är kopiösa mängder socker vi sätter i oss och vi blir allt fetare. Socker i allt. Sverker och jag tycker det också är dumt, och jag försöker i alla fall göra av med en hel del med min motion. Det visar väl sig om 10-20 år vad det blir för effekt på det alltmer ökande sockerätandet. Allt ska sötas.

Så var det ekonomiprogrammet igår med bankernas girighet, men där är nog alla utom bankdirektörerna själva präktiga och är överens med Sverker allihop. De flesta debattdeltagarna var i alla fall det även om regeringens Peter Norman, som har makten, borde göra mer.

Och inte kör jag för fort, jag är snäll mot barnbarnen, flyger väldigt lite i omtanke med  klimatet och jag svär inte ens (så att andra hör åtminstone). Cigaretter? Nix, inte ens snus på lördagarna. Och inte gör jag heller som byggjobbarna här i Krisslinge Park. Bilen på bilden stod på tomgång 20-25 minuter, och likadant var det igår - bryr sig folk verkligen så lite om klimatet? Eller är jag för präktig?