Min nya frisyr

"Klipp rätt kort"  sa jag till Linnea på Klippstugan. Det var 2,5 månad sen jag klippte mig senast och nu hade kalufsen växt alltför långt.

"Brukar du klippa med 9:an eller 12:an" frågade Linnea men inte visste jag det. Jag förstod faktiskt inte vad hon menade, så jag sa att det fick hon avgöra själv och så kopplade jag av en stund.

När jag tittade upp efter en liten stund var hon redan klar. Hon hade säkert kört 12:an och på ett litet kick hade hon klippt mig kortare än jag nånsin varit, jag kände inte igen mig själv. Men Linnea såg nöjd ut och så fortsatte hon med saxen hur länge som helst med små finjusteringar, och inte förrän då förstod jag vad hon menat. 9:an eller 12:an? Hon undrade vilken maskin hon skulle ta, men det är ju aldrig nån som klippt mig med med maskin tidigare, så varken det ena eller det andra skulle jag förstås svarat om jag förstått frågan.

"Vad ska Margareta tycka" tänkte jag när jag tackade Linnea för klippningen, betalade och gav henne beröm, men det kändes bra avskalat och lite kallt om örona på hemvägen. Själv tyckte jag nog egentligen inte riktigt om min nya frisyr fast jag inte visade Linnea det. Den kändes nästan som en Reinfeldt-frisyr, men nu efter att ha sovit på saken känns den rätt OK. Kanske tom en bra frisyr inför Gran Canaria-semestern. Lättskött och luftigt.

Så nu har jag bestämt mig för att jag trivs i min nya frisyr och att jag dessutom känner mig ovanligt snygg.  Och Margareta skrattade mest först, men nu tror jag hon också har accepterat mitt nya utseende. Men om jag vågar låta Linnea klippa mig nästa gång låter jag för dagen vara osagt.