Déjà-vu

Känns som jag tänkt så här förr, men i så fall tänker jag så igen. Jag har en hel del folk som jag ser jämt i alla möjliga sammanhang, andra ser man aldrig.

Valle, Olle och Inger, iraniern som är kompis med frisörn här i huset och en hel del andra ser jag så ofta, vi har väl samma rörelsemönster helt enkelt. För varför ser jag aldrig Roger, Berit, P-O, Kaj och alla dom andra kompisarna man har? Leif K. träffade vi på stan i måndags men det var en engångsgrej, det var länge sen sist.

Däremot ser jag ofta Gavelin,  pappa Svens gamle arbetskamrat. Han är ute och cyklar jämt, idag också. Kommer jag på tu man hand med honom nån gång ska jag tacka honom för att han var med på insamlingen när Margareta och jag gifte oss. Jag mötte honom idag på joggingrundan, men han känner inte igen mig.

I affärn idag träffade jag Leif J och hans Maria. Leif ser jag ofta, senast på Klippstugan i höstas. Och Maria ser jag också rätt ofta, speciellt på bibblan i Sala där hon jobbar. Dom blir alltid glada och har alltid tid att prata en stund.

Så på hemvägen från stan såg jag killen utan namn, men han bor nog längst ut på Skallberget. Det är väl hans "funny walk" som gjort att vi lagt märke till honom, och minst en gång varje dag går han ner till centrum och kommer då förbi vårt hus. Så går han ner till en spelbutik längst ner i stan, köper en tidning, och så går han samma väg hem. Jag har sett honom så ofta att jag försökt börja hälsa på honom, men har inte lyckats än, men man blir nyfiken varför han går den här vändan, fram och tillbaka, fram och tillbaka.