En tidsfråga

Tiden tickar allt fortare

Veckan har 168 timmar, lika för alla. Demokratiskt, men jag trodde nog att det skulle bli mycket luckor där när jag slutade kasta bort en dryg fjärdedel på arbetet, men jag hade fel. Jag har sällan dötid.

Visst sitter vi väl ibland med en kaffekopp och en bok, Margareta och jag, men alltför sällan. För det mesta är vi igång, och nu har jag inte ens haft tid att skriva nåt här i bloggen på flera dar. 

I måndags började vårsäsonogen som datamagister i Aktiva Seniorer, och det hade varit rätt mycket förberedelser för mig inför den sessionen. Och nu måste jag göra ytterligare en massa förberedelser tills den riktiga kursstarten om en dryg månad, och det tar mer tid än man kan tro.

Så är det träningen på Actic och mina joggingrundor. Jag skulle gärna gå på Actic oftare och springa oftare, men det här får räcka för nu. Träning 3-4 gånger i veckan.

En nästan daglig promenad till stan är viktig. Handla mat förstås men jag måste ju kolla annat också, inte minst bibblan som jag gärna kikar in på och åtminstone bläddrar lite i facktidningarna. Absolut inte dötid, en viktig arbetsuppgift i den här fasen i livet. Tvättstugan, bilen, dammsugning - det tar aldrig slut,

Wordfeud med 5-6 parallella matcher tar också sitt, men det tar jag ofta ""mellan varven". Mobilen piper till, man tänker en stund och knappar in nåt fyndigt. Några Wordfeudpartier är bra att ha igång.

Och så barnbarna, det är viktigt att ha tid för dom och bra kontakt med dom. Dom äldsta kör jag Wordfeud med, och stryk ska dom få, och dom yngsta har vi hand om just nu några dar, det måste man prioritera.