Min sista klocka

Jag har avverkat så många armbandsklockor genom åren, men nu har jag köpt min sista, den här ska jag vårda ömt. Ett kvalitetsur från Clas Ohlson, prologue för 199 kr. Med armband i äkta läder.

Jag har varit utan klocka nu nåt år nu, och det har väl gått hyfsat, man har ju alltid mobilen i fickan så koll på tiden har man ändå. Och det är väl inga ungdomar som har klocka längre, så det är lite trendigt också att vara utan.

Men så fick jag ett ryck idag och slog till med min hovleverantörs lyxmodell. Inga finesser, bara tid och datum, men man kan undra hur länge det dröjer innan armbandsklockan hänger ihop med mobilen på något sätt. Den gamle seriefiguren Dick Tracey hade redan på 30-talet finesser som radio i sin armbandsklocka så visst sitter mobiltillverkarna och funderar på sånt.

Jag har fått så många klockor i present av Margareta genom åren, men rätt vad det är är dom borta. Och allra tristast var det väl när jag blev av med min Rolex, 25-årsklockan från IBM, men den blev stulen. Att jag hade glömt den i bilen med rutan nervevad var lite olyckliga omständigheter i det fallet.

Men nu har jag alltså armbandsklocka igen, och den kommer nu att bli min följeslagare. Tills jag glömmer den på gymmet tror Margareta, men där har hon fel.