Long time no see

Så här glad blev Berit

På min dagliga promenad ner till stan stötte jag först  på ett bekant ansikte utanför bibblan. Jag kände inte igen henne först, men det var en tjej, gumma, pensionär i min egen ålder som ropade mitt namn och som tur var ramlade poletten ner. Berit var den enda i min ålder på mitt sista jobb och pensionerade sig ett par år efter mig, så vi hade mycket att prata om.

Bor du kvar i samma fyra, vad sysslar du med? Kommer du ihåg honom/henne? Har du någon kontakt med gamla jobbet?

Ensam och med begynnande synproblem var hon väl inte riktigt på topp, men det är kul att stöta på en gammal bekant på det här sättet, och även om vi inte jobbade så mycket tillsammans så hade vi massor att prata om. Och vi hade samma dåliga problem med minnet båda två. Vi surrade nästan en timme innan vi sa Hej, får väl se om vi springer på varandra fler gånger. Hon var visst inte, som jag, så ofta nere på stan. Jag springer där jämt.

På Chantal's sitter jag ofta

Sen gick det inte länge förrän jag passerar Chantal's på Punkt, där sitter Olle och Britte. Har inte heller sett dom på uppåt 10 år, så här var det till att börja om från början. Dom bodde också kvar i samma fyra och såg ut att må rätt bra. En bra bit äldre än jag började väl krämporna krypa på lite, men det är fint att prata av sig lite sånt också. Alltid vänliga pratade vi om barn och barnbarn.

Sen gick jag bara och spanade om jag skulle se några fler gamlingar på stan. Om inte annat i biljettkön till FestiJazz trodde jag det skulle var några gamla bekanta, tyvärr är medelåldern väldigt hög på såna arrrangemang, men det blev inga fler bekanta idag.