Gamla minnen man glömt

Ängsö Slott tror jag 

Vi hade mycket kul bra många år med vårt dansintresse. Men allt sånt där ligger bakom oss nu, det här hade jag nästan glömt.

Men så stötte vi på ett par gamla bekanta på stan igår som vi inte sett på 25 år eller så, då var vi direkt tillbaka 30 år i tiden. Dom hade den här bilden som bakgrund på datorn, vi hade inte ens sett bilden, men nu fick jag den på mail idag. Posering och fotografering inför någon dansuppvisning. Visst var det snyggt.

Wienervals på Stadshotellet

 Nu har fracken  krympt och hänger och samlar damm i källaren och Margaretas klänning, som hon sydde själv, har tappat färgen, annars  hade det varit kul att klä upp sig och ta en svängom igen.

Det var kul att bli påmind om den här perioden och i gamla fotoalbumet hittade jag en del bilder från uppvisningar och träningar, men så kul det hade varit om man haft digitalkamera redan på den tiden. Och haft lite fler bilder alltså, vi var ju med om så mycket. Nu har vi i bästa fall ett par tre bilder från en hel danshelg och från massor av uppvisningar som tex den i Spegelsalen på Grand Hotell eller den på Uppsala Slott har vi inte en enda bild, och minnet är inget att lita på. Nu för tiden har man nästan för mycket bilder att hålla ordning på, men det är nog bättre det.

Så sens moralen av dagens fundering är att det är bra att ta mycket kort, och så borde man allt ha frack och krinolin lite oftare.