Två solröda trådar

Jag har ju två motton för den här bloggen som man kan se i överskriften, två röda trådar. Livet som äldre och min motion. I dag sammanföll mina trådar på ett naturligt sätt.

Stolpen vid Björnöbron

På joggingturen är det lätt att tänka. Idag fick jag av någon lättförklarlig anledning en Sound of Music-melodi i huvudet: "I am sixtyeight going on sixtynine, how slow can an old man run....". 

Jag tränar och tränar, springer och spinner och lyfter vikter, men det går bara trögare och trögare, saktare och saktare. Med Endomondo-appen i mobilen får man efter varje kilometer höra senaste kilometertiden, inte så upplyftande. Dags att lägga ut löparskorna på Blocket? Kändes så idag när jag rundat mitt rundningsmärke.

Men så kom jag att tänka på att så här har det ju varit varje år sen jag började springa. Just den här tiden på året är extra seg, så ev. joggingkamrater och andra som halkat in här och känner att åldern börjar ta ut sin rätt: det är så här års det vänder. Det gäller nog alla åldrar men kanske speciellt oss äldre. Nu minns jag, jag har varit med förr! Likadant varje år, varför tänkte jag inte på det? Med våren kommer både vårkänslorna och formen tillbaka.

Nästa träningspass, spinningen i morgon bitti, kommer att kännas extra lätt nu och mina kilometertider kommer att om inte rasa så i alla fall återgå till mera normala värden. Nu när det är vår i luften.