Lokaltidningen

Jag vaknade till i morse när lokaltidningen, Vlt, damp ner på hallgolvet. 4.38 stod klockan på och jag somnade om direkt.

Vi försökte ett tag med tanken att bara läsa tidningen på nätet men det är inte samma sak. Ungdomar väljer ofta bort tidningen har jag hört men nog missar man en hl del då. Ja även bekanta i vår ålder hart slutat med morgontidningen så utan någon minsta detaljkunskap tror jag att de flesta lokaltidningar har lite överlevnadsproblem. Börjar bli lite dyra, men det känns fint med den där dunsen på hallgolvet i gryningen, jag blir kvar som trogen prenumerant. Och snart nog är det dags för en sommarprenumeration på Sala Allehanda igen när vi flyttar ut till stugan.

Rikstidningarna, DN och Svenskan försöker ofta att få oss ute på bygden att ta dom också, men det är en alldeles för dyr extrakostnad. Riksnyheter får man ju på radio- och TV-nyheterna.

I Vlt idag läser jag om misstag i vården, om lokala evenemang på Frimärkens Dag mm och lokal sport (ja den kunde man just idag vara utan när VIK fått stryk av Örebro igen). Och så skrev dom om fruktträden längs med Svartån där det är OK att gå och palla helt lagligt. Var ska man läsa lokalnyheter om inte i lokaltidningen? Såg en annons om TBE-vaccinering, det är dags för oss i år att förnya den impregneringen.

Nu sov jag lite länge just idag så jag hann inte läsa så noga, jag läser lite noggrannare i eftermiddag.

#blogg100 nr 31
#blogg100öw nr 62

         

Gårdsjö Älgpark

Turen blev helt fullsatt

Älgpark i Morgongåva, lite töntigt har jag tänkt när jag sett skyltarna. Älgar ska man väl se i skogen. Och det är väl riktigt, men det här var en upplevelse på lite annat sätt, absolut inte töntigt och absolut värt ett besök.

Leffe har förverkligat en idé som ingen trodde på i början, berättade han, men på Gårdsjö Älgpark har man nu på några år visat älgar för tiotusentals besökare från hundratals länder och han har några alldeles egna koncept för att hantera älgarna. T.ex. när älgkon har fött en ny kalv bor Leffe tillsammans med kon och kalven ute under bar himmel i tre nätter för att kalven ska lära känna honom nästan lika bra som mamma älgkon!

Holger är filmis. Han var älgen i "Torka aldrig tårar..."

Älgarna har gott om plats, 25 hektar i 5 hägn, med både skog att ströva i och vatten att bada i. Men när vi besökare kom in på området kom alla älgarna lufsande från alla håll och var uppspelta och nyfikna och Leffe (det var bara så han presenterade sig) var uppspelt han också och berättade entusiastiskt på mixad svenska och engelska om sina älgar och frågorna haglade från oss vetgiriga besökare. Bara på den här turen var det besökare från Frankrike, Italien, Belgien, Danmark och Thailand och kanske något ytterligare land.

Dom kom sättande från alla håll

Det är klart att älgar är ännu mer exotiska för utlänningar, tyskar framför allt, men även för oss svenskar är det mäktigt att komma djuren så här nära. Ja, inte hade jag klappat en älg tidigare.

Om jag tyckt det varit för dyrt tidigare här i älgparken så har jag ändrat mig nu, det är värt pengarna. Leffe och folket runt honom har skapat nåt fint här som jag gärna säger nåt positivt om här i bloggen. Och man kan man tom övernatta i ett torp i älgskogen om man törs...!
    

#blogg100 nr 30
#blogg100öw nr 61

Idag händer det många viktiga saker

För säkerhets skull satte jag klockan idag så jag inte missar nåt viktigt.

Kl 20.30

Dagen kommer att avslutas med Earth Hour, men effekten är inte så påtaglig här i Stentorpet där det väl som vanligt är tomt i de flesta husen, men det spelar ingen roll, det kommer att vara släckt hos oss ändå. En viktig insats för att visa sitt engagemang för miljön.

Kl 17.00

Och några timmar innan dess sitter jag på spinningcykeln på Actic där vi seniorspinnare ställer upp med 2,5 lag för att cykla ihop pengar till Barncancerfonden. Alla cyklarna hos Actic på Kristiansborg är inbokade och vi får tillsammans ihop nästan 40.000 där. I hela Sverige blev det över 3 miljoner till Barncancerfonden. En viktig insats för att visa sitt engagemang för sjuka barn.

Morgongåva

Och så det som gör att vi måste ställa klockan så att jag är uppe så här tidigt. Vi har sett reklamskyltarna så många gånger på vägen till Uppsala så nu har vi tänkt oss en älgsafari i Morgongåva. Det ska bli intressant och eftersom det tar 20 minuter med bil dit från Sala så är det bäst att vara uppe tidigt, som pensionär vill man vara ute i god tid! Klockan ringde punktligt. Det här blir en bra dag.

Men tyvärr blir natten till söndagen lite kort. Sommartiden börjar ju i morgon just efter en så här intensiv dag då jag kanske i stället hade behövt lite extra nattsömn.

#blogg100 nr 29
#blogg100öw nr 60          

Déjà vu

Jag hade en stark känsla av igenkännande där jag låg och tyckte synd om mig i natt och hade svårt att sova. Jag tänkte på Marie Göranzon.

Finns i mitt DVD-arkiv

När man 5:2-at i 9 månader har magsäcken blivit en bra bit mindre, det är ju en av poängerna med den här livsstilen. Men hjärnan har inte fattat det, så hemma från morgonens joggingrunda var jag vrålhungrig och vräkte i mig maten sådär ohyfsat som man gör när man är just vrålhungrig. Magen fick en chock men jag bara fortsatte att lassa in och så gav magen mig en läxa och värkte rätt skapligt hela dan.

Filmen Skenbart har jag sett flera gånger. Gustav Hammarsten som misslyckad men hjälpsam författare på resa med tåg efter krigsslutet 1945. Bra film med otrohetsaffärer, mordplaner och diverse dramatik och så några scener med nunnan Marie Göranzon i en liten biroll som hjälper några krigsdrabbade hem till Sverige från Berlin. Då kommer Gustav och ska vara snäll och bjuder på apelsiner och choklad till dom där stackarna som levt på vattvälling i flera år. Det blir ju katastrof för magarna och det blir bara värre och värre och den stackars nunnan ger till slut upp och överger sin kristna tro har jag för mig. Sitter hon inte till slut där och halsar på en flaska renat? Det är dags att se om filmen förstår jag, det var så många dråpliga scener i den med  Peter Dalle som konduktör och Robert Gustafsson som olycksdrabbad soldat. Och Marie Göranzon gjorde störst intryck på mig som nunna.

Annars är det väl magstarkt (!) att jämföra min för en gångs skull krånglande mage med några hemvändande krigsfångars kaskader, tanken bara slog mig i natt, men nu har jag lärt mig en läxa! Små tuggor och äta som en liten fröken, det är min nya stil.

#blogg100 nr 28
#blogg100öw nr 59

Nytt utseende på Facebook

Jag skulle bara kolla in på datorn en stund medan telefonen laddade upp för att räcka till ett par timmars jogging, och så ser jag att även jag fått nya layouten på Facebook, det var på tiden.

Jag har sett en del kommentarer från FB-vänner tidigare från dom som redan fått den nya layouten, både plus och minus, och det är bara att konstatera att Facebook engagerar. I ärlighetens namn är det ingen större skillnad den här gången, inte direkt värt ett inlägg på det här fina forumet, men ändå. Här är några reflexioner:

Det här mediet, nätt och jämnt 10 år gammalt är så älskat och hatat att en liten layoutförändring kan vara orsak till känslor, både upprörda och hyllande. Jag skulle tro att Facebook själva skulle vilja göra snabbare och större förändringar, men med 1,2 miljarder användare får dom allt ta väldigt små steg i taget för att inte skrämma bort användare.

Och så blir jag imponerad över hur bra allt fungerar nu för tiden. Bara sisådär är en ny layout införd, allt man skrivit tidigare finns nu i den nya layouten och inga fel ser jag. Tänker på när vi införde nya versioner av datasystem på jobbet en gång i tiden. Driftstopp, parallellkörningar och felrättningar...

En ny layout på Facebook må vara en bagatell, men det berör ju så många och jag ser direkt en del som blivit bättre, Margareta har just nu kvar den gamla layouten så det var lätt att jämföra. Även Twitter är visst igång och ska ändra layouten har det ryktats, och jag är barnsligt förtjust i nyheter så det ser jag fram mot, deras layout är 7-8 år gammal, börjar bli mossig! I den här tiden måste det hela tiden hända något nytt.

#blogg100 nr 27
#blogg100öw nr 58
  

Bra TV på SVT

Igår såg vi ett par riktigt bra TV-program, SVT rules. Så mycket man får lära sig.

Börjar tidigt i USA

Det började med Korrespondenterna och skönhetstävlingar i Venezuela och i USA. I Venezuela är det självklart att tjejer (kanske killar också, men det sa dom inget om) skönhetsopererar sig och ser till att alla följer samma mall. Det var så självklart för alla som blev intervjuade och lika självklart är det för mig att tycka att det är helknasigt. Skulle man tycka annorlunda om man var född i Venezuela eller USA? Antagligen, så det är väl dumt att moralisera, men dumt är det. Riktigt riktigt dumt.

Transportcykel från Detroit

Så var det Kultur i farozonen, den här gången  ett charmigt program från USA om en kille som lämnade ett bra jobb i New York för att flytta till Detroit för att bygga cyklar. Enkelt och anspråkslöst, det mesta var ideellt. Grabbar på glid fick vara med för att bygga sina egna cyklar som dom aldrig skulle ha råd med annars och dom samlade över 1700 cyklister i Detroit för gemensamma cykelturer i en Slow Ride varje vecka genom öde och avfolkade områden i konkursdrabbade Detroit där cyklandet är viktigt i det ohållbara samhället som behöver börja om.

I kväll är det Uppdrag Granskning och i morgon ser jag fram mot Raskortet som ska handla om hur det är att vara svart i Sverige, jag hör fortfarande folk insistera på att det är OK att säga "neger" som vi alltid har gjort så det är säkert ett angeläget program. Och senast i går gjorde ju Sheraton bort sig med att mota ut en romsk frukostgäst från hotellfrukosten.

Det är så mycket bra program hela tiden på SVT så jag hinner inte se allt jag skulle vilja se.

#blogg100 nr 26
#blogg100öw nr 57                          

En fundering över vikten igen

Jag försökte med en huvudräkning idag på joggingrundan - helt omöjligt! Den funktionen verkar sitta så till att den blir blockerad under joggingturerna.

Jag tänkte annars på det där med vikt och hur många som har svårt att kontrollera sin vikt får slita hund för att släpa runt med sin övervikt. Och bara 55 gram kan göra en himla skillnad märkte jag tydligt.

Det är så fint längs med ån. Och nerförsbacke! 

Jag sprang med mina lätta skor idag, Adidas 55 gram lättare än min vanliga skor Acics, och det går väldigt, väldigt mycket lättare och fortare med den där lilla skillnaden. Även för mig alltså som en riktigt gammal gubbe utan löpsteg, det trodde jag inte när Anders frågade mig om jag ville överta ett par av hans skor .

Så här försökte jag räkna: På en mil tar jag kanske 15.000 steg. Och varje steg lyfter jag upp 55 gram mindre vikt = 15.000 * 55 gram = 825 kilo!  På dagens runda lyfte jag upp 825 kilo mindre än om jag hade haft mina vanliga skor! Hoppas det är det rätt att räkna så här för då är det lika lätt att räkna ut att på en mara kan jag tjäna mer än 4 gånger så mycket - 3,4 ton!!!! Jag ska höra med Anders, min skoexpert, vad han tror om att ta nästa mara i så här lätta skor.

Men allvarligare är det för dom stackarna som släpar runt på 10-20-30 kilos extravikt eller mer för jämnan. Jag hade 12-15 extravikt själv för 15-20 år sen, dom vill jag inte ha tillbaka!

#blogg100 nr 25
#blogg100öw nr 56

Vilken tur att vi sparade den här målarburken.

Jag är oduglig på att måla, det har jag bevisat så många gånger, i stugan och i villan på sin tid. Däremot är Margareta pedantiskt noga med färger.

Riktigt snyggt målat

Tom fick jag bakläxa den gången jag köpte en burk med färg som jag tyckte skulle passa till verandaräcket i stugan, inte ens det blev godkänt. Då fick jag lov att ställa undan min burk och i stället köpte vi hem samma röda färg som huset är målat i. Sen satt Margareta i 3-4 dagar just när den sommaren var som varmast och målade och målade utan att spilla en enda droppe! 

Men idag fick jag i alla fall användning för min burk jag en gång hade tänkt ha till verandaräcket. Färgen hade stått oanvänd några år i källaren i stugan, men nu kom den till pass. Inte för mig men för Margareta förstås. Den blev perfekt för att fräscha upp våra IKEA-plattor vi har på balkonggolvet här hemma i lägenheten.

Rätt jobbigt att måla dom här plattorna också, men det var bäst att jag höll mig borta från målandet, jag hade säkert vickat burken så att all färg runnit ut, det har hänt mig alltför ofta. Men Margareta stretar på, i morgon är nog alla plattorna klara så får jag i alla fall äran att lägga dom på plats. Och burken räcker till att fräscha upp våra balkongplattor en gång till om några år.  

#blogg100 nr 24

#blogg100öw nr 55  

Problem är till för att lösas

Och det är vi rätt bra på. Rätt mycket gick fel den här helgen, men allt löste sig så bra. Här är några exempel:

Till exempel batteriet jag skulle byta på syster Gittans Skoda, jag var millimetrar från att ge upp. Det var nåt konstigt med sladdarna som det tog sån tid för mig att fatta, och en bilmek har jag aldrig varit. Det tog nån timme extra, men sen var hennes nya batteri på plats så hon slipper ladda batteriet vareviga dag.

Så tänkte jag slå på utevattnet till trädgårn och till toan i lillstugan, tjälen är ju borta. Tar normalt bara fem sekunder. Ett vred som ska öppnas, och det gick ju fint men ajaj! En koppling på toan släppte så vattnet bara forsade ut på golvet. Tog en himla tid att fixa, man har ju aldrig rätta verktygen men när det till sist var klart hade en koppling i källaren också fryst sönder så det sprutade där i stället. Den här milda vintern borde väl alla kopplingar ha klarat sig.

När sen trädgårdsslangen som hängt över våra cyklar i källaren skulle fram blev det rena cirkusen, Cyklar ramlade och fastnade i varandra. En chans på miljonen att det skulle hända just så och dom satt stenhårt fast i varandra. Vi fick släpa ut cyklarna på gården och montera bort stödet från Margaretas cykel innan vi kunde få loss dom. Där gick det nån timma till och då var jag så trött att jag inte orkade ta dagens joggingrunda. Satsade på att skifta däcken i stället, jobbigt det också.

Men det var det enda som gick problemfritt  och då blev jag så glad att jag tog en sommardäckstur ner till stan för att köpa några vårblommor! Det är väl sånt här som man blir härdad av.

#blogg100 nr 23
#blogg100öw nr 54

Nu är Bagar Bengtsson död

Bilden lånad från Ångbageriets Facebook

Jag tänkte på den där barnramsan igår men jag var tvungen att googla efter fortsättningen: "Han har bränt sig på ett bröd, och här ligger han begraven i en limpa.... etc". Jag tänkte på den ramsan när jag såg bröddisken hos Bagar Johansson. Den var rätt tom, jag är lite orolig över Bagar Johanssons hälsa.

Lånat från en blogg. Tack Towe

Vi skulle ha lite gott bröd till fredagsmiddan men vi fick gå vidare till Sala Ångbageri i stället. Vi åker förbi där så ofta men har handlat där så sällan. Kanske bara ett par gånger per år, men nu ska det bli skillnad med det. Vi köpte lite småbröd och några bullar och det är ju så otroligt gott! Och ångbagaren är precis så där glad som på bilden.
Nu har vi gillat Ångbageriet på Facebook, både Margareta och jag och vi kommer allt att ta den där svängen så ofta vi kan i fortsättningen. En kardemummabulle och ett lite småbröd har vi kvar till lördagsfrukosten.

Sala Ångbageri rekommenderas!

#blogg100 nr 22
#blogg100öw nr 53  

Effektiv reklam

    

Margareta har tänkt köpa ett par joggingskor. Inte för att i första hand hänga med mig ut och jogga, mer bara för att det kunde vara kul att anstränga sig lite mer på motionsrundorna ibland. Så såg vi en annons från Stadium och tog en promenad ner till stan.

Dom reade en sko som vi tänkte kolla men i affären var det i princip helt tomt på bordet med skor för damer. Nedsatta från 1099 till 500 hade det varit alldeles fullt i butiken vid öppningsdags sa dom. Tre hela lådor med skor hade gått åt till morgonpigga och ekonomiska damer. Vi som kom dit till lunch blev utan. och nu är det slutsålt i webb-butiken också. 

No big deal - det finns massor av andra skor att välja på, jag blev mest imponerad att det kan bli sån rusning, så himla billigt var det väl inte. Faktiskt stod det 899 på kartongen som ordinarie pris, men det var det väl ingen som hann kolla. Och jag ser att man kan köpa just den här skon på nätet från Wiggle fraktfritt för 583 kr, men vi tar och kollar runt lite och provar i lugn och ro först. 

Och ett tips till löpsugna är att ställa klockan tidigt nästa gång Stadium rear joggingskor för damer. Pengar att tjäna!

#blogg100 nr 21
#blogg100öw nr 52

Hänt på Actic

Jag fick en stund över idag till ett extranummer:

Originalskåpen från 50-talet

Torsdag = halvfastedag och joggingdag, men vattnet var avstängt i lägenheten så utan dusch fick det bli löpbandet på Actic i stället. I omklädningsrummet tjuvlyssnade jag på en kille som berättade om sin träning. "Bandet en timme sen kör jag vidare på redskapen" berättade han lite världsvant och sa nåt om polisen tror jag och att dom hade hårda krav. Tänkte han kanske söka in till polisen?

Jag körde igång på mitt löpband, och det gick riktigt bra idag. Lätta skorna och högre fart än jag brukar. Trekvart tänkte jag springa idag. Och efter en stund kom killen jag lyssnat ut till löpbanden och började han också. En ung grabb runt 20 och lätt överviktig. Startade sitt löpband, men där tog han bara en lugn promenad och efter 30 minuter var han klar. Han kunde inte ens ha blivit svettig och efter promenaden på löpbandet gick han tillbaka till omklädningsrummet. Så när mina trekvart var slut var han ombytt och klar och på väg hem. Hoppas han tuffar till sin träning så att han kan bli polis en gång.

I bastun råkade jag hamna tillsammans med en kille jag ytligt känner sen nästan 20 år tillbaka men som aldrig hälsat fast jag så ofta har försökt. Kanske en sån där som Felix Herngren som inte känner igen ansikten? Strunt samma, nu kom han inte undan och vi hade ett trevligt samtal i bastun.

Ingen större dramatik på Actic idag alltså, men skrivklådan var svår och halvfastedagen är lång så det här får duga som ett extranummer.

#blogg100 nr 20, extranummer
#blogg100öw nr 51, extranummer

Ska vi gå ut och äta i kväll?

Jag blev lite sugen i går kväll och föreslog Margareta en utekväll men så tittade vi ut på vädret, det var inte så lockande, det blev en kompromiss, hämtmat.

När vi köper hämtmat blir de väl oftast pizza eller kina/thai eller kanske sushi men igår lockade indiskt. 

Lugnt så här dags

Vem skulle gå och handla? Margareta skötte lottdragningen och de var jag som vann påstod hon så det var bara att knalla iväg. En poäng att bo så nära stan är att det finns mycket att välja på, det blev Laxmi. Lustigt namn på en indiskt restaurang men det betyder väl nåt indiskt. Vi har ätit där förr både lunch och några kvällar och brukar bli nöjda och nu såg jag att dom hade Takeaway också.

Beställde Lamm Tikka Sizlar och satte mig att vänta med en kopp kaffe. Helt tomt i restaurangen. Det är väl lite tidigt att gå ut och äta runt halv sex, men under den där dryga kvarten jag satt och väntade var det en strid ström av folk i restaurangen av folk som beställde hämtmat. Lite konstigt kanske för dom har ingen speciell hämtmeny, priset ligger på 130-185 kronor per rätt, men helt klart populärt ändå.

Det vi tog hem var gott förstås, men jag får väl erkänna att det är godare att sitta där på restaurangen med indisk musik i högtalarna, lite starkare kryddad mat än det vi åt och gärna en Kingfisher till det. 

Fastän vi bara är två i maten blir det allt hämtmat rätt regelbundet, speciellt när det drar ihop sig för mig att bidra med nåt ätbart.   

#blogg100 nr 20

#blogg100öw nr 51 

                    

Mötesförstörare

Ska jag tipsa honom?

Man råkar ut för dom ibland, dom där som vet allt och tycker allt är fel. Och just hans/hennes fråga är den enda som är viktig. Mötesförstörarna. På jobbet fanns dom också men där lärde man sig att blunda med öronen.

"Vi tar det sen du och jag efter mötet" räckte inte den här gången och i nya situationer med folk man inte känner kan det vara svårt att känna av om man tar i för mycket. Och som gäst kan man ju inte höja tonen, "varför avbryter inte hans kompisar, är dom lite rädda för honom" tänkte jag? Jag försökte med att räcka upp handen, skratta och säga "magistern!" men det hjälpte inte. Jag lät besserwissern mässa och stack emellan då och då med ett "Vi tar det sen, vi tar det sen" men effekten uteblev.  

Jag är dålig på möten, och just nu är det inte så ofta jag behöver slita byxbaken, men jag håller gärna mina små föredrag om datorn och mina intressen och brukar kunna få folk att lyssna så på väg hem skrattade jag bara gott åt herr mötesförstöraren, skrev några bra tips till honom och skickade dom i ett mail. Undrar om jag får något svar.

Så'nt är livet, det blir så här ibland och jag är lika glad ändå...

#blogg100 nr 19
#blogg100öw nr  50
 
        

    

  

Föredrag idag på Lions

Alltid kul att prata om Sociala Medier. Ikväll är jag inbjuden till Lions Club Västerås Lundby för att berätta lite om min syn på Sociala Medier, vad det är och vad man törs göra med det här fenomenet.

När jag slutade arbeta hade jag aldrig hört talas om Sociala Medier, Facebook och sånt, men så läste jag i tidningar och hörde på radion om att blogga, vad nu det kunde vara och Facebook lät ju konstigt så det var bara att börja läsa på nätet och få lite tips hur man skulle göra. I början blev det allt en hel del fel men det var bara att kämpa på och prova sig fram.

Sen kom Twitter, Google+, Instagram, Pinterest, Vine....

Lite avundsjuk kan man ju vara på dom som är yngre och har arbetskamrater och andra likasinnade där man kan lära sig av varandra, men nu har jag i alla fall till sist lärt mig så pass mycket att jag kan försöka lära andra och det känns fint, så i kväll på ett medlemsmöte hos Lions ska jag berätta om det jag kan om Sociala Medier, kanske det blir fokus på Facebook.

#blogg100 nr 18
#blogg100öw nr 49

Körsång och 5:2

Måndagen är en "två-dag" för mig, dvs en halvfastedag. Samtidigt är det en körsångardag. Hur går det ihop?

Ja vadå, kan man tänka. Sjunga i kör är väl ingenting, det klarar man väl utan mat.

Elvis borde ha kört 5:2

Ja, det går nästan alltid bra. Eller alltid fram tills idag, för idag var det jobbigt. Jag sjunger i en rockkör för äldre. En stillsam kyrkokör kanske skulle gå lättare utan mat, men här ska man ju ta i med lite Elivsstuk. Elvis laddade ju upp med lite väl mycket hamburgare, hade han 5:2-at kanske han skulle ha levt fortfarande, eller var det just hans hamburgare som gjorde honom så stor, ja inte bara runt midjan alltså utan också på andra sätt? Tja, men lite nyttigare borde han ha ätit, det är nog helt klart.

Idag var första gången för mig som det var jobbigt att sjunga, och det berodde helt klart på det låga kaloriintaget. Jag sjöng fel flera gånger, sjöng t.ex. där bara tjejerna skulle sjunga och missade några rader som var åt tungvrickarhållet. Helt klart tänker man lite långsammare på 5:2-dagarna, jag får bli bättre på att mörka när jag inte är på topp.

Men det roliga är att så kommer det en två-dag när man verkligen är på topp hela dagen. Då blir jag hyperaktiv och vill t.ex. ta några extra promenader eller en löprunda till och är allmänt "på" hela dan.

Jag hoppas att det här var en engångshändelse så att jag inte måste lägga om mina halvfastedagar, men det jag kan konstatera idag är att det krävs kraft och koncentration att sjunga i kör, speciellt i en rockkör!

#blogg100 nr 17
#blogg100öw nr 48

   

Första intrycket är inget att lita på

Första intrycket ska ju vara så himla avgörande, helt avgörande har man hört. Sju sekunder har man på sig. Men jag undrar om det är så klokt att lita på första intrycket. T.ex. första gången jag skulle köra upp bilen från vårt trånga garage trodde jag att det skulle jag aldrig lära mig. Nästan så att jag ångrade att vi flyttat hit. Men det var lätt som en plätt redan andra gången.

Klassisk reklamslogan

Häromveckan satt Calle som passagerare och tyckte att det var allt bra trångt där i svängen till uppförsrampen. "Går väl OK med en liten Citroën men värre med en V70" trodde vi. Så idag fick jag äran att prova med Volvo V70 men det var ju lätt som en plätt det också. Så jag fick lov att kolla lite mått nu och ser jag rätt så är det inte så himla mycket som skiljer på vår lilla Cittra och en stor V70. Eller rättare sagt ett par tre decimeter på längden ser mer ut än vad det egentligen är. Och fem centimeter på bredden ser också mer ut än vad det är.

Lilla Clion vi skulle ha två veckor en semester en gång såg så liten ut när vi hämtade ut den men sen var den ju hur rymlig som helst minns jag att vi tyckte.

Första gången jag provade en 24-växlad cykel stod Anders bara och skrattade, jag fattade absolut ingenting hur jag skulle göra och då var jag väl i alla fall 45 år eller så. Och första gången jag åkte flygplan var ju hur otäckt som helst. Men det mesta går ju så mycket bättre redan andra eller tredje gången.

Så Ta't lugnt, ta en Toy! Första intrycket är inget att lita på. Och nästa bil blir en liten småbil, den är inte just någe' mindre den än dom där andra bilarna: Men lättare att parkera.

#blogg100 nr 16
#blogg100öw nr 47


                

                 

Ett kul dataspel

Jag är uppe på nivå 20 nu

Jag var lite orolig att jag inte skulle hinna #blogg100-blogga på lördag så det blev ett inlägg i förväg som får ligga i kö till på lördag. Jag har spelat lite spel på surfplattan ett tag och det kan jag ju skryta med.

Jag är helt ointresserad av spel egentligen även om jag gärna lyssnar på Thomas Arnroth på Svt när han recenserar de senaste dataspelen i Gomorron Sverige på onsdagarna. Han är så härligt positiv och uppfriskande barnslig, men om jag vore en så där positiv och entusiastisk dataspelare så bleve det väl inte mycket mer gjort än att sitta och spela. Men det här spelet "Unblock me" som jag laddade ner på min Nexus häromdan är rätt kul. Enda typen av spel jag orkar med, kluriga pussel som ska lösas. Kostade 6.50 men jag fick det gratis i "Dagens App" till surfplattan.

Jag är fortfarande på nybörjarnivån och har bara klarat upp till nivå 20 av nybörjarspelen och än så länge löser jag varje nivå på ett par minuter fast det ser helt omöjligt ut först. Det finns en Challenge-variant också som jag inte vågat prova än.

Såna här spel är rätt OK, det är lite som att lösa korsord. Ingen stress, ingen tidsgräns. Jag kan lugnt laborera med brickorna och där det ser hopplöst ut löser allt sig plötsligt med ett genialt drag. Helt klart är det stressen i andra typer av spel vi gamlingar inte klarar av. Att på mikrosekunder koordinera fingrarna och hitta rätt är inget för mig. Sen får inte varje omgång ta för lång tid. Här tar jag en spelplan på 1-5 minuter, helt OK.

#blogg100 nr 15
#blogg100öw nr 46

          

Blogg100 i gungning

Den här helgen blir en utmaning. Ska det sedan länge obrutna bloggskrivandet nu brytas. Visserligen vore det väl en välgärning, men....

När jag har barnbarnen i närheten brukar jag stänga bloggbutiken av flera skäl. I första hand för att passa på att prioritera ungarna, men även för att det är en omöjlighet att tänka en klar tanke när små barn sätter igång och babblar.

Jag får väl se - i #blogg100-racet gäller ju kvantitet i stället för kvalitet så jag kanske hittar nåt Youtube-klipp jag kan publicera i alla fall.

Annars var väl gårdagens glada nyhet tanken att höja pensionsåldern till 69, det var väl roligt för alla i yrkesverksam ålder! Mig var dom nöjda med redan vid 60 så nu blev jag lite avundsjuk. Tänk så skönt det hade varit att gå i pension i år.

Flygplanet som försvann i Malaysia blir allt mer konstigt, rena Hollywood-filmen, men det var ju tur att explosionen i New York "bara" berodde på en gasläcka. Första lite egoistiska tanken var att det ska väl inte bli strul nu inför min marathonfinal i NYC i höst. Jag hoppade av 2001 och ställde in mitt deltagande efter World Trade (5620 kr kostade det mig) och 2012 blev loppet inställt i Sandy-stormen bara ett par dagar innan start så man är ju aldrig säker. Men pengar är ju det minst viktiga när det händer olyckor, men nu håller jag alla tummar jag har för att det ska bli Succé Grande i höst!

I kväll kommer ett par trötta ungar hit direkt efter simskolan i Uppsala!

#blogg100 nr 14
#blogg100öw nr 45

            
 

Det är inte lätt att hänga med

Aviciis lilla stuga

Allt går så fort nu för tiden, man ser nya namn men har noll koll på vad det är för filurer.

Att Avicii är svensk och fick nåt pris för en tid sen vet jag. Grammy? Men han är ju DJ vad jag vet. Jonglerar med skivor, hur kan ha köpa en villa i Los Angeles för 100 miljoner kronor? Det kan ju inte ens jag....    

En DJ står väl på ett disco och hojtar. Men den här Aviccii, skriver han egna låtar? Sjunger han själv? Så lite man vet som pensionär och jag blir inte så mycket klokare när jag googlar och läser på. Men vare sig han bara spelar andras låtar eller sjunger själv eller nåt annat så är det bra tryck i låtarna på Spotify som man hittar under Avicii. Inte min musik, men att det är bra musik är lätt att tycka. Men sen fattar jag inte riktigt vad "Remix" betyder i det här sammanhanget. Nej det här är moderna fenomen över mitt huvud, undrar om mina barnbarn kan förklara det här för mig...  

Hans mamma, Anki Lidén,  känner jag i alla fall till lite mer.

#blogg100 nr 13
#blogg100öw nr 44

Lunchpatrullen i allmänhetens tjänst

Senaste nedslag var på Coop Kök & Café i Västerås. Coop Forum mitt i lunchrusningen.









Här åt jag ofta arbetslunchen förr om det passade mellan ett par kundbesök, men nu är det väl mer sällan. Men så såg Margareta att dom hade Bruna Bönor idag, så vi tog en lunch där när vi ändå skulle dit för att proviantera. Det fina här är att dom ofta har riktig husmanskost: Skomakarlåda, Plommonspäckad Fläskkarré, Bräckt Kassler etc. står på veckans matlista. Och idag alltså Bruna Bönor som Margareta åt och Ugnsbakad Fiskfilé som jag tog.

Bruna bönor med fläsk

Jag såg att dom har ordnat två kassor nu så att kön ska flyta bättre, men där var det strul så bara en kassa funkade idag, det blir ett minus. Margareta var "så där" nöjd med sina bönor men min fisk var en fullpoängare så jag sätter betyget fyra köttbullar för dagens lunchtraktering.

I betygen som tidigare kunder lämnat har 10 st gett toppbetyget fem stjärnor och bara en hade nöjt sig med tre stjärnor, så de flesta verkar vara nöjda. Undrar om det inte är det här med husmanskost folk gillar, tom Pitepalten fick toppbetyg såg jag bland betygen.

72 kronor var prisvärt och 4 köttbullar blev alltså betyget.

#blogg100 nr 12
#blogg100öw nr 43

Guld i Paralympics

Redan ett guld i Paralympics! Grattis Helene Ripa, första guldet sen 1994! Då David Sundström tog guld i Super-G i Lillehammer. Och ett brons har det redan hunnit bli i år också, Zebastian Modin. Också värt ett grattis!

Super-G för synsvaga
inget för nervsvaga

Lite skamligt, jag har knappt tänkt på att Paralympics  börjat och så är det redan både guld och brons! Lika imponerande idrottsprestationer, ja ofta mer imponerande, som i de vanliga spelen och så har jag inte ens tänkt på det! Shame on you, herr Widmark.

Idag är det curling, kälkhockey och skidskytte med  svenskt deltagande, det ska jag försöka titta på så mycket jag hinner. Super-G för herrar har redan gått så det missade jag men nu har jag kollat lite på Svt Play för att se hur dom gör, det har jag länge varit nyfiken på.

Svärsonen Andreas var arbetskamrat med David Sundström som alltså tog Sveriges senaste guld, Super-G i klass B1, synsvaga med faktiskt ingen syn alls! Sen dess har jag alltid funderat hur det fungerar åka Super-G utan att kunna se! David förklarade en gång men jag tror inte jag riktigt förstod hur fort dom kör. Jag tänkte nog att dom stod och plogade nerför backen som jag gjorde i Blåbärsbacken på min tid, men det går ju fort som tusan förstår jag nu efter att ha tittat på Play. Vältränade idrottsmän, men att välja Alpin utförsåkning.....

#blogg100 nr 11
#blogg100öw nr 42

Utskälld och attackerad

Hundar och joggare är ingen bra kombination och diskuteras ofta på joggingforum, men det är inget stort problem för mig. Jag har snart sprungit 3000 mil, tre kvarts varv runt jorden (!) sen jag började springa för 15-16 år sen och det är inte ofta jag har haft problem med hundar.

Nybyggd villa med både Volvo o vovve

Jag är inte hundrädd och att dom står på sina gårdar och skäller på mig är ju naturligt och då brukar jag ropa åt dom och skoja lite med dom, skälla tillbaka. Och hade jag hund själv fick den nog springa lite lös ibland där det passar, men av en händelse har jag nu på ett par veckor haft hundar som sprungit efter mig. För någon vecka sen på cykelbanan genom Vallby där en dam lät vovven springa fritt och jag blev nafsad i bakhasorna när den sprang efter mig och skällde. Där bland barn och cyklister tycker jag det var det väldigt dumt att låta Fido springa fritt och jag gav damen en lite lågmäld reprimand.

Idag hände det igen. Längs favoritrundan genom skogen ut mot Ringvalla blir man ofta utskälld av hundar som håller sig på sina gårdar, nästan alla verkar ha hund där men det är alltså bara kul. Dom som bor i den nya, stora villan som ligger så fint håller sig också med hund, en riktigt stor en. Den besten blev alldeles vild när jag sprang förbi igår och han satte fart efter mig. Efter besten kom sen husse hojtande men jag har ju lärt mig att man ska ignorera skällande hundar så jag ökade bara farten och klarade livhanken!

På sluttampen hemåt stugan mötte jag en karl med sin hund springande lös bredvid, men där var det full koll, hunden lufsade okopplad så snällt bredvid. Just det ekipaget hade Margareta mött på sin promenad i skogen, men husse hade bara hostat till så hade den vovven snällt lytt husse och inte brytt sig om Margareta.

Inte bryr jag mig om om man låter hunden springa okopplad, men jag gillar inte att bli jagad.

#blogg100 nr 10
#blogg100öw nr 41

Melodifestivalen

Det måste förstås bli en rad om finalen i Melodifestivalen. Vi har sett åtminstone delar av varje program i år.

Här har ni beviset! 

I stället för att dissa Melodifestivalen borde vi i Sverige vara lite malliga för att vi har så många duktiga låtskrivare. Svensk musik är ju stort uppmärksammat utomlands och igår var det flera exempel på varför det är så tycker jag. Det var många bra låtar.

Rätt kul, jag skrev på Twitter när alla sjungit att jag höll på fyra låtar, just dom fyra låtarna som kom på plats 1-4! Jag komplimenterade också TV4:s Anders Pihlblad som hade precis samma favoriter. "Hugget som stucket" skrev jag i min tweet men kanske Ace Wilder hade haft störst chans i Köpenhamn. Men samtidigt har jag i ett gammalt blogginlägg berömt Sanna Nielsens vinnarlåt så jag känner mig lite kunnig när det gäller dagens popmusik.

Sigrid är bekymrad

       
Och när sen också Sigrid kom tillbaka och diskuterade Fredrika Bremer och genusanalys på Internationella Kvinnodagen så är det lätt att ge årets Melodifestival "Douze pionts"!

#blogg100 nr 9
#blogg100öw nr 40

Världsrekord!

Vart tog snön vägen?

I alla fall ett Stentorpsrekord som vi säkert delar med alla andra fritidshus i den här delen av Sverige. Inte en snögnutta på hela tomten. Inte ens där det är som allra mörkast, inte ens i lilla diket. Det har aldrig hänt den 8 mars tidigare i världshistorien.

Dom där raderna skrev jag som hastigast, gick ut och grejade på tomten några timmar och tänkte spinna vidare på den inledningen med en lite lustifikation jag hade i huvudet, men när jag kom in råkade jag se att semifinalen VSK - Hammarby spelades idag, det hade jag missat! Jag trodde det var i morgon men nu hann jag se slutet på matchen i alla fall när VSK tappade en 5-2 ledning till 5-5 för att sen slå in segermålet i sudden.

Så nu är jag för skakis för att kunna slutföra tankegången om den tidiga våren. Bara konstaterar att nu ställer jag undan snöskyfflarna för den här säsongen. Nästa år körs Vasaloppet den här helgen, undrar hur dom tänkte när dom flyttade fram datumet?

Så eftersom det känns lite darrigt efter det lilla jag hann se av bandysemifinalen så tar jag lite om bandyn i stället. Västerås var nästan utslaget i kvartsfinalen och så blir det bandyfinal! För alla oss lite äldre Västeråsare är det bandy som gäller, och förresten äldre, det är lika mycket bandy som gäller för yngre Västeråsare också, vi kallar det kultur, riktig kultur!



Grattis VSK och alla oss Västeråsare! Nu tar vi Sandviken på Friends den 16:e!

#blogg100 nr 8
#blogg100 öw nr 39

Den bästa stunden på hela veckan!

Fastän vi är pensionärer har vi ett rätt tight veckoschema. Långt ifrån det man har med jobb och barnhämtning förstås, men vi måste hela tiden kolla kalendern i alla fall.

Då är just den här stunden, fredag lunch, den bästa på hela veckan. Inget inbokat för eftermiddagen, dagens motion är avklarad, 15 km jogging för mig och tuff cirkelträning på Actic för Margareta och så är fredagen en "fem-dag" så vi får äta normalt idag. Att det sen är lite vårkänsla idag, första joggingen för året utan mössa och vantar, gör ju inte saken sämre. Så nu tar vi en eftermiddagspromenad på stan!

Jag tänkte inte köpa nåt, men den här kostade bara 55 kr.

--------

Vi tuffade runt en stund var för sig och sammanstrålade som vanligt på bibblan för att bläddra lite i dagens Sala Allehanda. Och hemma från stan fick jag lov att vila benen en stund i sköna läsfåtöljen med lite gott som Margareta hade med sig hem från stan. Jag har lite träningsvärk efter förmiddagens tuffa joggingtur så nu gör vi inget mer idag mer än relaxar. Den bästa fredagseftermiddan på en hel vecka!

Men inlägget var så ointressant så jag får be om ursäkt för det och så det får gå som ett extranummer idag.

#blogg100 nr 7, extranummer
#blogg100öw nr 38, extranummer

Vilken tur jag hade med yrkesvalet

Farfar Banmästaren till vänster.

Det är nog ofta, kanske oftast, ett lotteri vad man hamnar i för yrke. Jag tror inte många har en kristallklar idé under skoltiden vad man ska bli. Jag hade, kanske inspirerad av farfar Carl-Alfred, tänkt bli lokförare förstås men det sprack. Och det är jag glad för.

Det är det här med att våga knappa på datorn nu som panschis som jag är glad att jag kan och törs, det hade jag väl inte vågat eller kunnat utan mina år med IT. I morse tog jag tex över lite datajobb i en förening. Hade ingen aning om hur jag skulle göra och jag borde haft ett par dagars kurs först, men det var det inte tid till, men det fixade sig ändå med att bara läsa på skärmen och göra som det står! Jag blev lite mallig när det blev så bra så det är därför det det här inlägget kom till. Självskryt!    

En klyscha säger ju att det går så fort nu, och jodå, jag hänger verkligen inte med i alla nya teknikaliteter, men idag kände jag mig glad och passar på att skryta lite. Farfar Carl-Alfred var med när tåget tog fart i slutet av 1800-talet och jag fick vara med i explosionen med datorer redan på 1960-talet. Det var dagens fundering med en liten historisk återblick.

#blogg100 nr 7
#blogg100öw nr 38

Åldersnoja igen

"Det där har du ju skrivit om förr" sa Margareta om gårdagens reflexion om ålderskriser. Men dels är det många reflexioner som tuggas om och om här i bloggen pga nyhetstorka, och dels är det ett lysande exempel på just ökande ålder, man kan ju inte komma ihåg allt dumt man skrivit, det är bara att hoppas att ev. läsare också glömmer. Här är en sak till om ålder, men sen ska det dröja länge om jag bara kommer ihåg att undvika ämnet "ålder" en tid.

Vältummade skolkataloger

I tisdagskväll var jag på konsert hos Jazzens Vänner. Grundade med ett par öl och Gustavskorv hos min jämnårige granne där vi kom att prata om skoltiden på Högre Allmänna Läroverket. "Hade du Ulla i Engelska, hon som var så välutvecklad? Svanholm? Kasper? Kommer du ihåg honom" Börjar man med sånt snack tar det aldrig slut, jag var tvungen att plocka fram skolkatalogen idag och se om jag kände några i hans klass. Jodå, Torbjörn och Ronney var mina arbetskamrater några år på banken och så såg jag Lotta också som man gärna ville dansa med när det var Skutt i Hallskolan.

Sen hamnade jag på konsert hos Jazzens Vänner där publiken är lite övermogen, har jazzen någon framtid? Knappt halvfylld salong men fin musik, sånt man sällan hör nu för tiden, när spelades Ragtime senast på radion? Och vem sjunger sånt nu? Norska Karin Krog sjöng och Morten Gunnar Larsen spelade. En kanonförställning med tre slutsatser:

• Pianisten drog direkt efter förställningen vidare på turné, börjar i Colombia för att sen avverka hela Sydamerika. Det visar väl att jazzen är långt ifrån död!
• Karin Krog är 76(!) år. Ödmjuk, och välsjungande. Hon visade att 76 är ingen ålder!
• Kan Jazzens Vänner en tisdagskväll få hit såna här artister så har vi det oförskämt bra förspänt här i Västerås.

Slutbloggat om ålder tills jag pga hög ålder glömmer det löftet.  

#blogg100 nr 6
#blogg100öw nr 37

Ålderskriser

I Sverige är vi ju fixerade vid åldrar. "Lasse 55, Stina 77, Bosse 28" så där står det ju jämt i tidningen. Utsikts-bloggen har också lite åldersnoja, men det är ju själva drivkraften för min blogg och den nojan har ofta dykt upp här i bloggen och har av naturliga skäl extra bäring just den här våren inför decennieskiftet den 31/5.

Här räknar min kompis in 70:årsdagen

På måndagsträningen i kören kom ämnet upp i ett samtal med ett par av killarna. En av dom åker till Kap Verde nu för att vaka in 70-årsdagen och vi var alla överens att av alla decennieskiften är det nog 70 som svider mest.

30-årskris, 40, 50, 60 där är det ju egentligen bara "business as usual", allt tutar ju på som vanligt. På jobbet blev man visserligen undan för undan frånåkt av ungtupparna som trodde dom kunde allt och dom egna ambitionerna sa allt mer att det fanns ett liv utanför jobbet. En sund utveckling, och ska jag vara ärlig har jag aldrig haft ångest inför att gå in i ett nytt decennium, inte nu heller men helt klart låter 70 otroligt mycket mer än 69.

Jag minns finnen, över 90, som funderade i ett TV-program. Han hade fått en fjälla (vem under 60 kan det ordet) i Tyskland, skulle han åka och hälsa på henne funderade han? "Det hade varit annorlunda om jag varit 60, då hade man ju hela livet framför sig" sa han. Hoppas han tog sig en friartur, det finns så många klyschor och floskler att ta till: Det är aldrig försent, Lev i nuet, Fånga dagen....  

Ingen av oss körsångargubbar deppade inför 70-årsåldern, man har ju inget val. Och vi bestämde oss för att försöka ta oss igenom den här zonen 70-90. Får vi bara hålla på med vår körsång så... Enligt Hasse & Tage börjar ålderskriserna redan vid 33:
   
  

#blogg100 nr 5
#blogg100öw nr 36              

En betraktelse över ett angeläget ämne

En gång i tiden värmde man vattnet i en kastrull och hällde det kokande vattnet över tratten man ställt på TV-kannan. Sen kom kaffebryggaren. Men där tog utvecklingen i stort sett slut.

Rätt ny, men har hamnat i onåd. 

Nu menar jag inte espresso eller sånt, utan vanliga hederliga kaffebryggare med pappersfilter. Ser ju ut precis som då för 40-50 år sen när dom började bli vanliga, det vore väl inte fel om dom åtminstone såg lite roliga ut, skarpt Nokia-gul skulle vara häftigt. Eller med kaffeburken inbyggd i bryggaren och med trådlös koppling till internet så att man kunde beställa ett par koppar nybryggt kaffe från sängen innan man hunnit kliva upp. Bara för att ta ett par exempel. Uppfunnen 1802 (!) i Frankrike slog kaffebryggaren igenom hos oss på 1970-talet så det borde väl vara dags nu att komma med lite nytt! Seriöst - vad är det för folk som jobbar på Philips, Bosch, Melitta och dom där firmorna?

Anledningen till den här betraktelsen är väl i första hand att jag blev så sur på bryggarn i morse. Filterpappret hade vikt sig igen så att kaffet nätt och jämnt blev ljusbrunt så att jag fick sätta på en ny kanna. Ändå är byggaren nyinköpt bara för någon månad sen. Antagligen budgetklass, 499 - 599 eller nåt sånt, men sånt här ska ju inte hända ändå.

Den förra bryggaren var faktiskt bättre men från den kom det alltid ett par droppar på bordet när man hällde upp kaffet, men det är nästan så jag skulle vilja plocka fram den igen. En Melitta var det, har jag för mig, snart 10 år gammal.

#blogg100 nr 4
#blogg100öw nr 35                      

Gratis eller ska man betala?

En vanlig debatt på insändarsidan i lokaltidningen är parkeringsavgifterna i centrum här i Västerås. Nu tar jag visserligen aldrig bilen till stan själv, jag har knappt 500 meter att gå, men om jag nu skulle behöva göra det nån gång har jag inga problem med att det kostar några tior.

Vi köper bilar för 2-3-400.000, tankar lätt för ett par tusen i månaden, men ska man betala ett par tior för att ställa ifrån sig bilen då är råget måttat! Det är klart att det måste få kosta tycker jag! I Västerås är det mest privat mark i centrum, det är tokigt tänkt att parkeringen där ska betalas av skattepengar, men det är det folk tycker på insändarsidorna. Billigare parkering är en stor sak här i Västerås. Men i Sala är det gratis med parkeringsskiva.  

Det är klart att jag blir glad om jag hittar en gratisparkering nån gång, men nej, att parkeringen kostar har jag inga problem med. Och nu i kväll laddade jag in appen easy:park i mobilen, då hoppas att det blir enklare att parkera om jag nu behöver det nån gång, man betalar enkelt med mobilen. En sak till att lära sig, men det verkade rätt lätt och appen var gratis.

Det tycker man alla appar ska vara, oftast avstår jag från en app om den kostar en tia! Småsnålt! Vi testade Swish, Calle och jag, som är gratis att ladda ner, men hur var det, kostar det något att swisha? Han swishade över en krona som test och den hamnade på mitt konto. men om banken tar betalt för tjänsten är det inte lika intressant.

Ibland är man småsnål, ibland är det OK att betala.

#blogg100      nr 3
#blogg100öw nr 34

Tragisk olycka på Stentorpet

Eller olycka.. Det var mycket allvarligare än så, närmast att betrakta som ett mord! Varning - inget för svaga nerver!

Fällan är gillrad. Det här är innan olyckan.  

Det började med att vi hade en snyltgäst vid fågelbordet. Jag har matat mina småfåglar hela vintern och vi har haft många matgäster. Den för oss mest märkvärdiga var nog steglitsen i början på vintern och idag hade vi ett par entitor, dom har jag aldrig sett där förut. Men den lilla musen som gottar sig åt allt som småfåglarna spiller på marken, han har försett sig hela vintern.

Och det har väl gått bra så länge det varit snö, då har hållit sig i sina gångar under snön, men nu har han på sista tiden blivit allt fräckare och går och pickar som vilken pippi som helst under fågelbordet. Det skulle han inte gjort ostraffat tänkte vi så jag laddade fällan med en bit prima ost och gömde fällan rätt bra under några kvistar precis framför porten till den lille musens bostad. Dolde den så att inga fåglar skulle komma åt fällan av misstag.

Men sen hände ingenting. Och ingenting. Och ingenting. Musen höll sig undan! Visst är dom listiga dom små mössen med att undvika faran för eget liv.

Så efter några timmar gav jag upp och tänkte plocka bort fällan. Det var ju egentligen ett rätt meningslöst försök att få tag på den lille musen, han har säkert minst 20 kompisar där nere i sin håla, och dom har snällt hållit sig utomhus i år, inga musspår inne i huset.

Men när jag skulle ta bort fällan hade olyckan skett! Där satt en talgoxe i fällan hur den nu hade kommit in under grenarna men musen klarade sig! Jag skäms - musen får leva tills vidare och nu klarar väl sig fåglarna utan att jag matar dom hoppas jag. Förlåt lilla pippi.

#blogg100    nr 2
#blogg10öw nr 33
    
     

Idag startar Blogg100 igen

Vi deltagare committar oss att uppdatera våra bloggar minst en gång om dagen i 100 dagar. Hur många hundra som ställer upp i år vet jag inte just nu, men jag är med för andra året i rad och hör förstås till de äldsta deltagarna. Kan tänkas att någon nu i början av det här racet kollar igenom oss deltagare så det kan vara på sin plats med en kort presentation av mig och min Utsikts-blogg:

Jag, Örjan W, är idag 69 år, gift med Margareta och närmar mig i rasande fart det som Jan Guillou kallade "Dödens Zon" när han själv fyllde 70 för någon månad sen. 70-90-zonen är ju ingen zon med så lysande utsikter. Inget att göra nåt åt, men jag är alltså pensionär och skriver mina bloggar oftast med en vinkling åt panschishållet. Jag gillar att skriva så det blir ofta lite för tuggiga och långa inlägg men tanken är att det ska ta mig 20-40 minuter att skriva och ska sen gå att läsa på en minut eller så. Ämnena är väldigt spretiga, t.ex. ett TV-program jag sett, nåt som hände på promenaden eller en förvirrad tanke som kom över mig på senaste joggingrundan.

Sardinien september 2013

Ja, jag joggar en hel del. Tränar just nu för två marathon i år, Stockholm i maj och New York i november. Och så bygger jag på mina muskler på gymmet däremellan. 5:2-ar och går gärna långa promenader. På senaste semestrarna har vi, min Margareta och jag, vandrat på Mallorca och cyklat i Provence och på Sardinien Vi håller igång en hel del och såna ämnen dyker också upp i Utsikts-bloggen. Händelser med barnbarnen och stugan i Sala hamnar också av och till i bloggen. Och även mitt allmänna intresse av Sociala Medier.

Det här är några röda trådar som färgar mina blogginlägg och någon enstaka gång är jag nöjd med inlägget, men alltför ofta blir det lite väl spretigt. Men så är det, och kommer jag att klara av utmaningen? Jomenvisst, bara jag inte helt glömmer bort mig nån dag. Det gjorde jag inte förra gången, det blev nog 108-110 inlägg tror jag. Men i år finns det en möjlighet att jag lägger av efter 65-70 inlägg sisådär, få se om tiden räcker till på slutet. Så för säkerhets skull har jag tjuvstartat och har en egen räkning, dubbel bokföring, om jag nu skulle ge mig i förtid pga allt som händer i slutet av maj och i början av juni. Det var det - lite för långt som vanligt. Och förutom den här Utsikts-bloggen har jag några andra Utsikts-bloggar som uppdateras lite mindre frekvent, nån enstaka gång i veckan. Men NU KÖR VI!

#blogg100 nr 1 - 99 to go (det officiella racet)
#blogg100öw nr 32 - 68 to go (mitt eget race)