Risk för vurpor under ett marathon?

Jag dök på nyllet häromdan och är temporärt försatt ur stridbart skick. Det måste väl nån gång hända och mina vänner som lider av träningsallergi fick väl lite råg i ryggen nu, men när jag tänker efter så har jag inte varit med om många vurpor under min träningskarriär.

Under träning har jag väl själv ramlat några gånger och någon gång även stukat foten, men på tävlingarna har det aldrig hänt mig själv några incidenter.

Värsta vurpan jag sett var just under New York City Marathon 2002. Loppet börjar med bron över till Brooklyn och krönet där är också loppets högsta punkt. Så just där, efter att ha sprungit bara någon kilometer är det frestande att släppa på lite extra nerför bron för att tjäna några sekunder.

Just där hade jag ett gäng italienare snett framför mig. Dom sprang och bar några flaggor eller banderoller minns jag och en av dom var storväxt och sprang med jättekliv nerför Verrazanobron. Då, just efter att ha passerat krönet, föll han, den storväxte italienaren. Rakt i backen och i den uppskruvade farten gled han en bra bit nästan ända ner till Brooklyn. Jag tänkte på honom under hela loppet och fortfarande efter snart 12 år kommer jag nu att tänka på den där vurpan.

Sen har det väl hänt annat också några gånger, småincidenter, men löpning är ju oftast i rätt måttlig fart. En vurpa som man kan skratta lite åt är den som segraren i Chicago 2006 gjorde. Han fick lite prispengar som plåster på såren.