5:2-metoden efter nästan fyra månader

Det går utför för mig...

Och lite om att ljuga med statistik fast man är ärlig.

Vi håller fortfarande igång vår nya livsstil i 5:2-takt och har kört i fyra och en halv månad nu. Och i kurvan till höger ser det ut som det gett ett otroligt resultat.

Halvfastedagarna går nästan alltid hur bra som helst, man tänker knappt på att det är en halvfastedag. På torsdagarna under hösten har vi t.o.m. varje vecka kollat ett entimmes matprogram på SVT, och då har det väl kurrat lite extra kan jag väl erkänna. Om det varit en 5-dag hade det blivit en kvällsmacka, men nu på 2-dagarna när vi har sett "Nicklas mat" så har vi tagit ett glas vatten och varit nöjda med det.

Det är väl  inte lika hypat nu som det var i somras, men nog ser man en och annan rubrik nu också om folk som gått ner kanske 15 kilo på sin 5:2, men jag undrar... Antingen har dom haft en väldig övervikt eller så är det tjyv och rackarspel med vid invägningen. Några såna siffror är det inte tal om för mig. Och som tur är, sån övervikt hade jag inte när vi började. Men kolla in kurvan hur mitt BMI sjunker vecka för vecka!

Siffrorna är sanna och visar även den dramatiska inverkan vår Sardinien-semester hade på vikten, men kollar man lite noga så är det inte mycket som hänt, knappt 25,3 har sjunkit till drygt 24,7, inte värt några feta rubriker i tidningarna precis. Sant men lite grann oärligt ändå? Det ser ju ut som mitt BMI rasar rakt neråt.

Men det här måste väl vara den allra bästa formen av viktminskning, sakta och säkert, lugnt och metodiskt. Jag läste i veckan att vi svenskar blir allt tyngre, fint att min egen kurva pekar åt annat håll.

5:2-metoden återupptagen

Italiensk mat är ju så läcker! Brödet - osten - skinkan

Efter 2,5 månader med 5-:2-metoden tog vi en veckas uppehåll under en semestervecka. Nystart idag med en halvfastedag. Så här har min kropp påverkats den här veckan:

Först hade jag tänkt kolla om man såg något om 5:2-metoden där på Sardinien, var den lika populär i Italien som hos oss? Nu ser man ju sällan löpsedlar utanför affärerna som hos oss så var skulle man se några spår? I skyltfönstret till en bokaffär kanske, men inga 5:2-böcker alls. Italienarna kanske är för matglada för att avstå från sin pasta.

Och vi avstod alltså inte heller från pastan och allt annat gott, och jag trodde nog i min enfald att det skulle räcka med att gå upp kanske 1,5-2 kilo. En kort semestervecka med visserligen mycket mat, men även med mycket motion. Cykel 20 mil, bitvis i rätt bra fart där svetten forsat, så effekten av det ökade kaloriintaget borde varit marginellt, trodde jag.

2200 kcal ska ju vara normalt för män men nu blev det väl 2500/dag  minst. 2800? Vi hade bestämt oss för att göra som alla andra den här veckan och det har varit mycket mat, men inga excesser. Säg runt 2500 kcal.

Under den här korta veckan har så vikten ökat med tre kilo(!) och mitt BMI gått upp från 24,6 till 25,7. På en vecka! Jag får inte ihop det där, men vågen säger att så här blev det.

Men konstigt nog har vi sett fram mot den här första halvfastedagen då vi återupptagit 5:2-metoden, och nu ska det bli intressant att se utvecklingen av mitt BMI. Det tog över två månader att jobba sig ner från 25,7 till 24,6, och en vecka att tappa alltihopa. Ett tips är att det nog går på två veckor att komma tillbaka till vikt och BMI innan semestern. Få se hur det blir, men jag förstod inte den här snabba viktökningen. Är det kanske fel på vågen? Och har motion verkligen så liten inverkan på vikten? Det är mycket jag måste lära mig.

5:2 Halvfastedag som jag återigen uteblir från

Vi är fortfarande på semester, "Giro de Sardinia" eller vad man ska kalla det. Så vi äter som vanligt fast det är måndag och halvfastedag. Eller om jag ska vara ärlig så äter vi nog lite extra gott som man brukar göra på en semester.

När vi som två rätt friska pensionärer började med 5:2 hade vi ingen direkt övervikt, men min BMI låg på runt 26, alltså lite över det rekommenderade värdet 25. Så det är klart att vi kollat vikten och vägt oss väldigt ofta. Lite löjligt ofta, men det är intressant att se hur vikten varierar över bara en dag t.ex. Utan kläder på morgonen fick vara utgångspunkten och de här 2,5 månaderna har vikten sakta, sakta hela tiden gått ner så att mitt BMI nu är nere på 24,4. En så här långsam viktminskning tror jag är närmast perfekt.

Annars var nog min absoluta toppnotering när jag våren 1997 hade ett BMI på över 30. Det ställde jag tillrätta på ett halvår med extra regelbunden träning, en första joggingtur halv sex på morgonen på fastande mage, inte en kalori efter 18 på kvällen och styrketräning och jogging så mycket jag orkade. Kilona rasade så snabbt att folk trodde jag blivit sjuk. Den kuren rekommenderar jag också, men är lite jobbigare än 5:2-metoden. "Man ska träna lagom" sa folk, men man känner ju bäst själv vad som är lagom.

Så även om vikten inte varit så viktig för oss så har det varit ett plus att tappa några kilo. Ett BMI på 23,5-24,0 tror jag är bra för mig.    
 

Min övervikt

BMI ska ju vara högst 25 har jag hört. Vikten delat med längden i kvadrat.

Och med det måttet är nog de flesta överviktiga, iallafall är jag det. Fast jag springer och tränar så mycket. Dagens värde är 26,13.

Så övervikten är inte alarmerande, och det är svårt att göra något åt den, svårt att komma ner till 25. Jag skulle behöva göra mig av med drygt 2 kilo, och den vikten var jag nere på i maj innan Stockholmsmaran. Men så har jag ätit så mycket god mat under sommaren och jag har nog varit lite lat i motionsspåret också, och det syns på vågen.

Men det finns andra mått också som är bra att hålla koll på - midjemåttet, underhudsfettet etc. Där har jag glömt vad som är bra värden, det ska jag kolla och mäta upp mig. Jag vill inte späka mig för att passa in i mallen, men det är himla skönt att inte ha dom där extra kilona och slippa hålla andan när man ska knyta skorna, så jag kommer nog att träna lite mer målmedvetet i höst.

Godkänt BMI sista oktober, det är en bra måsättning. Sen går det upp igen över julen förstås men det är en annan historia.

Vilken hälsometod är bäst?

Tallriksmodellen, GI, Atkins, fett eller kolhydrater, glykemiskt index, BMI. Man kan bli snurrig.

Men det är nog så enkelt att var och en blir salig på sitt sätt, alla hälsometoder har sina för- och nackdelar. Jag tror inte det finns någon absolut sanning, utan trivs man och mår bra av sin livsstil så är just den den bästa.

Och nu såg jag en ny rapport (kommer ju nya hela tiden) att vilken metod man än väljer så är dom ganska lika om man samtidigt motionerar några timmar i veckan och drar in lite på kalorierna. Sen ska maten förstås vara hyggligt sammansatt.

Det låter ju så busenkelt, så självklart. Det tror jag på!. Vi går nog mest på den gamla tallriksmodellen med lite dragning åt GI, och det passar oss. Mycket motion och frukt och lite mindre med kalorier. Och så försöker jag dra in på ostmackan.

Men när jag i söndags tog en löptur i snömodden från 8 på morgonen till 4 på eftermiddagen då mosade jag in hallonbåtar under loppet och tog med gott samvete ett lass ostmackor efteråt.