5:2-metoden efter nästan fyra månader

Det går utför för mig...

Och lite om att ljuga med statistik fast man är ärlig.

Vi håller fortfarande igång vår nya livsstil i 5:2-takt och har kört i fyra och en halv månad nu. Och i kurvan till höger ser det ut som det gett ett otroligt resultat.

Halvfastedagarna går nästan alltid hur bra som helst, man tänker knappt på att det är en halvfastedag. På torsdagarna under hösten har vi t.o.m. varje vecka kollat ett entimmes matprogram på SVT, och då har det väl kurrat lite extra kan jag väl erkänna. Om det varit en 5-dag hade det blivit en kvällsmacka, men nu på 2-dagarna när vi har sett "Nicklas mat" så har vi tagit ett glas vatten och varit nöjda med det.

Det är väl  inte lika hypat nu som det var i somras, men nog ser man en och annan rubrik nu också om folk som gått ner kanske 15 kilo på sin 5:2, men jag undrar... Antingen har dom haft en väldig övervikt eller så är det tjyv och rackarspel med vid invägningen. Några såna siffror är det inte tal om för mig. Och som tur är, sån övervikt hade jag inte när vi började. Men kolla in kurvan hur mitt BMI sjunker vecka för vecka!

Siffrorna är sanna och visar även den dramatiska inverkan vår Sardinien-semester hade på vikten, men kollar man lite noga så är det inte mycket som hänt, knappt 25,3 har sjunkit till drygt 24,7, inte värt några feta rubriker i tidningarna precis. Sant men lite grann oärligt ändå? Det ser ju ut som mitt BMI rasar rakt neråt.

Men det här måste väl vara den allra bästa formen av viktminskning, sakta och säkert, lugnt och metodiskt. Jag läste i veckan att vi svenskar blir allt tyngre, fint att min egen kurva pekar åt annat håll.

5:2-metoden sprider sig

Dagens läckra kvällsmat

Efter en tidningsartikel i Vlt där vi blev intervjuade om vår 5:2-metod får jag många frågor av mina bekanta som är intresserade av den här livsstilen. Det är många fler som vill börja, det har jag förstått av alla frågor man får.

Vi höll upp med 5:2 en semestervecka men det gick fortare än jag trodde att vara tillbaka på banan. Vi gick upp förvånansvärt mycket i vikt under den veckan, men dagens morgonvikt var den lägsta jag haft en torsdag sen jag började med det här så det gick fort att bli av med semestermaten.

Nu har vi varit 5:2-are i tre månader och vi kommer att fortsätta länge än (livslångt?), och det finns gott om kompetenta bloggar att följa för den som vill veta mer, så jag stänger mina regelbundna 5:2-rapporter nu i och  med den här slutrapporten. Så här har mina tre första månader med en ny livsstil varit:

Jag har svårt att sitta still
på halvfastedagarna

Under de första veckorna var det lite jobbigt på halvfastedagarna, men sen vi skippade lunchen och åt kvällsmat i stället gick det mycket bättre. Matdagarna äter vi precis som vanligt, möjligen att vi nöjer oss med lite mindre portioner, och halvfastedagarna äter vi frukost och kvällsmat utan att så vetenskapligt räkna kalorier. Man får sina favoritrutiner och favoriträtter och jag skulle tro att vi ligger inte så mycket över det "tillåtna" kaloriintaget, 500-600 kcal, snarare lite under. Vi väger oss regelbundet och noterar våra BMI och värdena har stadigt minskat.

Halvfastedagarna trodde jag att man skulle gå ner i varv, men åtminstone jag blir i stället lite extra aktiv. Idag har jag sprungit, tagit en shoppingrunda och nu är det snart dags igen att ta sig ut en stund för en promenad. Matsuget är väldigt måttligt, man vet ju att "i morgon får jag äta igen", och det är en konstig skön belöningskänsla från magen när den får ta igen sig en dag. En känsla man kan fundera över, är det den som framkallar ätstörningar hos en del?

Vilken stil ska man välja?

Nu är den 5:2-metoden så inkörd hos oss så nu kommer vi att köra så här framöver. Jag kanske skriver nån rad igen om vi gör några ändringar annars så är det slutbloggat t.v. om 5:2-metoden, min första diet som egentligen inte är en diet, en livsstil säger man ju.
   
Men det dumma när man går ner i vikt är att man inte bara tappar vikt runt midjan, det försvinner så mycket i ansiktet också, så mycket att man nästan ser lite vissen ut. Så nu tänkte jag låta skägget växa för att inte mina vänner ska behöva fundera över min hälsa. Bara det att min skäggväxt är mer som en fjunig fjortis...

5:2-metoden återupptagen

Italiensk mat är ju så läcker! Brödet - osten - skinkan

Efter 2,5 månader med 5-:2-metoden tog vi en veckas uppehåll under en semestervecka. Nystart idag med en halvfastedag. Så här har min kropp påverkats den här veckan:

Först hade jag tänkt kolla om man såg något om 5:2-metoden där på Sardinien, var den lika populär i Italien som hos oss? Nu ser man ju sällan löpsedlar utanför affärerna som hos oss så var skulle man se några spår? I skyltfönstret till en bokaffär kanske, men inga 5:2-böcker alls. Italienarna kanske är för matglada för att avstå från sin pasta.

Och vi avstod alltså inte heller från pastan och allt annat gott, och jag trodde nog i min enfald att det skulle räcka med att gå upp kanske 1,5-2 kilo. En kort semestervecka med visserligen mycket mat, men även med mycket motion. Cykel 20 mil, bitvis i rätt bra fart där svetten forsat, så effekten av det ökade kaloriintaget borde varit marginellt, trodde jag.

2200 kcal ska ju vara normalt för män men nu blev det väl 2500/dag  minst. 2800? Vi hade bestämt oss för att göra som alla andra den här veckan och det har varit mycket mat, men inga excesser. Säg runt 2500 kcal.

Under den här korta veckan har så vikten ökat med tre kilo(!) och mitt BMI gått upp från 24,6 till 25,7. På en vecka! Jag får inte ihop det där, men vågen säger att så här blev det.

Men konstigt nog har vi sett fram mot den här första halvfastedagen då vi återupptagit 5:2-metoden, och nu ska det bli intressant att se utvecklingen av mitt BMI. Det tog över två månader att jobba sig ner från 25,7 till 24,6, och en vecka att tappa alltihopa. Ett tips är att det nog går på två veckor att komma tillbaka till vikt och BMI innan semestern. Få se hur det blir, men jag förstod inte den här snabba viktökningen. Är det kanske fel på vågen? Och har motion verkligen så liten inverkan på vikten? Det är mycket jag måste lära mig.

5:2 Halvfastedag som jag återigen uteblir från

Vi är fortfarande på semester, "Giro de Sardinia" eller vad man ska kalla det. Så vi äter som vanligt fast det är måndag och halvfastedag. Eller om jag ska vara ärlig så äter vi nog lite extra gott som man brukar göra på en semester.

När vi som två rätt friska pensionärer började med 5:2 hade vi ingen direkt övervikt, men min BMI låg på runt 26, alltså lite över det rekommenderade värdet 25. Så det är klart att vi kollat vikten och vägt oss väldigt ofta. Lite löjligt ofta, men det är intressant att se hur vikten varierar över bara en dag t.ex. Utan kläder på morgonen fick vara utgångspunkten och de här 2,5 månaderna har vikten sakta, sakta hela tiden gått ner så att mitt BMI nu är nere på 24,4. En så här långsam viktminskning tror jag är närmast perfekt.

Annars var nog min absoluta toppnotering när jag våren 1997 hade ett BMI på över 30. Det ställde jag tillrätta på ett halvår med extra regelbunden träning, en första joggingtur halv sex på morgonen på fastande mage, inte en kalori efter 18 på kvällen och styrketräning och jogging så mycket jag orkade. Kilona rasade så snabbt att folk trodde jag blivit sjuk. Den kuren rekommenderar jag också, men är lite jobbigare än 5:2-metoden. "Man ska träna lagom" sa folk, men man känner ju bäst själv vad som är lagom.

Så även om vikten inte varit så viktig för oss så har det varit ett plus att tappa några kilo. Ett BMI på 23,5-24,0 tror jag är bra för mig.    
 

5:2 Halvfastedag som jag bondar från

Vi är på resa. Om allt har fungerat har vi idag provat våra cyklar och åkt ett par mil runt Bosa där vi ska bo två nätter till innan vi tar oss inåt Sardinien på våra cyklar. Det här inlägget skrev jag redan i måndags, en halvfastedag som jag inte bondade från. Men idag, torsdag, är jag på semester och jag hoppar över att halvfasta. Men hur är det då att vara utan mat, att svälta? Hur var det i måndags t.ex.?

Astrakan, 2*60 cal

Ja, hur man upplever en halvfastedag är förstås väldigt individuellt, men för både Margareta och mig som pensionärer går det lättare dom dagar vi har mycket att göra. Samtidigt verkar det som vi får en massa energi att ta tag i "Att Göra"-listan också, det där hänger väl ihop. Men då tänker jag att 5:2:are som är ute i yrkeslivet borde ha ganska lätt att klara en halvfastedag även om betraktas som lite osocial om man inte hänger med på lunchen.

Halvfastedagarna var lite jobbiga den första månaden, men nu när vi är aktiva går dom väldigt lätt. I måndags tvättade vi t.ex. 6 maskiner , strök och vek tvätt och gick ärenden på stan med mera, knappt så vi hann dricka kaffe... Sen drog vi ut på kvällsmaten lite, klockan blev över sex, och när vi räknade våra kalorier såg vi att det lätt fanns utrymme för ett äpple till kvällskaffet. Varsin Astrakan från äppelträdet i stugan blev 50-60 kalorier till som en extra njutning. Ett par koppar kaffe under kvällen och några glas vatten det var allt sen på hela kvällen.

Lite märkligt att man kan ha sån bra koll på hungerkänslorna. Jag är mer hungrig på matdagarna när kvällen kommer och suget efter en nattmacka sätter till än på dom här halvastedagarna, här somnar jag så nöjd med bara 600 kalorier i magen.

Och sen är det märkligt att när vi vaknar på tisdagen resp. fredagen efter våra halvfastedagar är det ingen brådis att köra igång med frukosten, vi brukar dra ut lite på det. Men sen är det ju kalas att ta sig en ostmacka som är min absoluta frukostfavorit, ja, överhuvudtaget min absoluta favorit tror jag när det gäller mat.

Så det där med "svält" är väldigt överdrivet för oss på våra halvfastedagar.

5:2 Fastedag idag igen

5:2 är dumt tycker Paolo

Måndag och torsdag är våra fastedagar. Det passar bra att skriva om 5:2-metoden just dom dagarna. Jag kör så ett tag mens det här är så hypat, 5:2 med lite pensionärstouch, det verkar väl genomtänkt. Så pensionärer med intresse för 5:2 är speciellt välkomna dom dagarna tills det här har blivit så vardagligt att intresset klingat av.

Det finns gott om häcklare som gör sig lustiga över 5:2-metoden, på Twitter flödar skämten som ibland är riktigt fyndiga. Och en del debattörer är rent negativa. T.ex. Paolo Roberto och Emma Igelström har senaste veckan pratat om svält, dåligt föredöme och risker för ätstörning. Risken att utlösa ätstörning ska man ju hålla kolla på, unga flickor ska nog akta sig, men både Paolo och Emma  har egna företag och egna livsstilar att marknadsföra så det är väl klart att dom är negativa. Svält är det ju inte fråga om och jag tycker den här tanken är rätt vettig:

Jag är svag för bullar, men dom blir
allt större på kondiset

Det är inte förrän i vår tid, efter 50-talet?, som vi har fått möjlighet att äta oss mätta tre gånger om dagen. Rejält mätta, ja proppmätta ibland om vi vill och vi kan dessutom köra med lite mellanmål däremellan. Och så kan vi avsluta med en kvällsmacka samtidigt som vi har blivit alltmer stillasittande, och övervikt och en räcka sjukdomar har blivit vanligare som cancer och diabetes t.ex. Portioner blir större, bullarna på kondiset blir större, burgaren blir större. Jag har just nu varken statistik eller vetenskapliga rapporter att visa på, men så där brukar man säga, och jag tror på att det är så. Kanske kroppen inte gillar att äta sig mätt jämt? Kanske det är nyttigt att dra ner lite på kaloriintaget? Utan krångliga regler, som t.ex. med 5:2. Ja, jag tror helt enkelt att det är så. Men det är klart att det retar dom som har andra teorier hur man ska leva.

Idag är det fastedag. Ett kokt ägg och lite fil med müsli har vi avnjutit och nu väntar en dag med kaffe och mycket vatten. Margareta pratar ibland om att fördela sina kalorier mer jämnt över dan, med en lätt lunch också och lite mindre på kvällen, men för mig passar det perfekt med att vänta till kvällen. Det blir torsk och grönsaker idag.

Sen blir det en veckas uppehåll med 5:2-andet. På en semestervecka i söder med mycket motion och där tom en hel del mat ingår i priset känns det dumt att 5:2-a. Nya tag på torsdag i nästa vecka.

5:2-metoden

Jag måste utnyttja 5:2-vågen, hysterin, trenden, flugan eller vad man vill kalla den. Det är naturligt att ägna några inlägg i veckan åt 5:2-funderingar för att locka läsarmassorna till Utsikten. Jag taggar med "5:2-diet" och "pensionärer" så får jag se om några hittar hit och om jag får någon reaktion.

Dagens tema blir: 5:2 för pensionärer, hur fungerar det?

Ja vi, Margareta och jag, är båda pensionärer och är nu inne på vår tredje månad med 5:2, och det fungerar helt OK. Vi gamlingar kanske ska vara extra försiktiga om vi känner några problem, annars kan just det här inte innebära några speciella problem bara för att man är äldre. Har man inga speciella sjukdomar kan det ju inte vara konstigare för oss äldre att äta lite mindre ett par dar i veckan än för andra. De effekter som vi blev mest intresserade av var annars det att periodisk fasta sas minska risken för Alzheimer, cancer och diabetes mm. Då funderar man ju förstås om det har någon effekt om man börjar vid 69. Är man för gammal då för att det ska hinna bli någon effekt eller är det redan kört? Vi ser fram mot resultat från den forskning som redan är igång.

Midjemåttet håller jag också koll på

Viktminskningen då? Vi hade väl ingen direkt övervikt varken Margareta eller jag, men mitt BMI låg på 25,8 innan jag startade med 5:2, alltså en lätt övervikt, men nu efter drygt två månader har jag mätt upp 24,5, alltså normalvikt, man ska ju hamna under 25 sägs det. Även om vi inte är ute efter att bli av med en massa kilon är det rätt kul att hålla koll på vågen, det är ju den enda mätbara effekten så vi har vägt oss rätt ofta och min lägsta vikt är på tisdagsmorgnarna. Ingen dramatisk viktminskning, det är ett, två eller tre hekto i veckan och någon vecka har det tvärtom ökat det något hekto. En långsam viktminskning alltså, och det verkar väl rätt sunt. Ditt BMI kan du testa HÄR.

Finns gott om matböcker

Maten på fastedagarna? Nej, några recept kommer jag inte att bidra med, det finns på så många andra bloggar, jag kommer bara att nämna ungefär vad vi äter och om något känns bättre eller sämre. Fil/yoghurt till frukost och ett kokt ägg, det räknar vi är 150-180 kalorier. Och ett par koppar kaffe därtill. Sen inget mer på hela dagen förrän framåt sex.

När är man mest hungrig? Det är lite olika för Margareta och mig, jag klarar mig lättare utan mat hela dan. Är väl van kan tänkas från den där tiden man bara jobbade utan en tanke på att bryta för lunch. Kaffe och vatten räcker gott hela dan, och så försöker vi dra ut på kvällsmaten så länge som möjligt innan vi äter våra 350-420 kalorier. Som vi inte räknar så noga, det kan nog bli både mindre och lite mer ibland. Efter middan är man rätt mätt och kan gå till sängs utan att vara överdrivet hungrig. Faktiskt är jag ofta mer hungrig vanliga dagar så där när suget efter nattmackan sätter igång.

Min tanke med 5:2 är att hålla på så länge som möjligt men kommer mitt BMI ner under 24,0 kanske jag för byta till 6:1, men det får jag se om och när jag kommer dit.  

Det här var en första 5:2 rapport. Det blir som sagt ett par 5:2-inlägg i veckan ett tag om våra erfarenheter.